Sveriges Radio behöver en ny chef som både kan försvara och förändra public service-radion. Publikens stöd har den.
Sveriges radios chef Peter Örn avgick i går. Beskedet var efterlängtat av många, både bland lyssnare och anställda.
Ett sådant konstaterande smärtar. Peter Örn har många kvaliteter men som chef för Sveriges Radio i en krävande omställningsperiod räckte han inte till. Han kom till SR efter ett pinsamt schabbel från dåvarande styrelseordförandens sida. Den av henne utpekade chefen tvangs avgå innan han tillträtt.
Det blev en omstart med Ove Joanson, radiokunnig veteran som styrelsens ordförande, och den på flera ledande poster prövade Peter Örn som verkställande direktör. Örn saknade emellertid publicistisk erfarenhet. Rätt tidigt visade han sig inte kunna rå på starka krafter inom Sveriges Radio. Så fortsatte han till exempel den hårt kritiserade satsningen på DAB-radio, något som drog stora resurser från SR:s
egentliga verksamhet. Till slut satte regeringen i gestalt av kulturminister Leif Pagrotsky stopp för DAB-äventyret.
Peter Örn och den av honom sammanplockade ledningen för SR tog så itu med ett omdaningsarbete som syftade till att modernisera och ekonomisera SR. Flera goda tankar fanns i detta, till exempel att söka få fler program gjorda utanför huset av fristående företag.
Förstening hotar lätt stora medieföretag som SR när de inte kan knyta nya unga människor till sig och lätt blir fast med en ensartad personalstyrka. Åtskilliga goda programidéer har också lanserats och visat att public service kan göras utanför SR:s hus, och infogas i det Sveriges Radio-
mässiga utbudet.
Den kritikstorm som fällde Peter Örn uppstod ur en annan reformtanke: att SR skulle söka nya lyssnare och att kanalernas distinkta karaktär därför skulle luckras upp.
I höstas hörde lyssnarna resultatet - och de blev besvikna, ja mer än så, många blev ledsna, arga och - framförallt - de prote-sterade högljutt.
Samtidigt trädde den borgerliga regeringen till. Som en av sina första åtgärder förkortade den avtalsperioden för de så kallade public serviceföretagen. Med ens var public service ifrågasatt i den form SR och SVT verkar i dag.
Trots en krympande andel av publiken omfattas både SVT och SR av stor uppskattning. En radio och teve i allmänhetens tjänst är en del av vår samhällsmodell, de är helt enkelt kulturbärare.
Debatten om public service vändes mot och kom att handla om förändringarna av SR. De var svårförståeliga för publiken och skapade stor oro bland medarbetarna. En ny, komplicerad organisation lanserades samtidigt som människor frågade sig om de hade sina jobb kvar. Radioledningen lyckades inte klargöra det goda med de nya planerna, förtroendet för den sjönk snabbt mot noll såväl inne i som utanför SR.
Nu ska en ny radiochef tillsättas av samma styrelse som utsåg Peter Örn. Det är bara att uttala en stillsam bön om att styrelsen lärt något.
Sveriges radio behöver en ledning som väcker respekt för sin professionella hållning, men den behöver allra mest en ledning som har en stark insikt om vad public service är och om vad den betyder för publiken.
Sveriges Radio behöver en försvarare som också kan förändra. Rimligen går det att finna en sådan person som har den erfarenhet av medier som Peter Örn saknade.