Att Iran knappast har världsfreden för ögonen demonstreras av missilvarningarna till USA och Israel. Ingen önskar se en militär konflikt - men en kärnvapenkapplöpning i Mellanöstern är ett lika skrämmande scenario.
De iranska varningssignalerna till USA och Israel har duggat tätt den senaste veckan. Ett militärt angrepp på den islamiska republiken skulle leda till en attack mot Tel Aviv och att amerikanska intressen i regionen "sätts i brand", hette det i tisdags.
När solen gick upp över Persiska viken i onsdags påbörjade Irans revolutionsgarde provskjutningen av medeldistansroboten Shahab-3. Roboten beräknas ha tillräckligt lång räckvidd för att kunna explodera sina tusen kilo sprängmedel innanför Israels gränser. Ytterligare en provskjutning utfördes på torsdagsmorgonen.
Vita huset fördömde snabbt den iranska styrkeuppvisningen. "Irans utveckling av ballistiska robotar är en kränkning av FN:s säkerhetsråds resolutioner och helt oförenlig med Irans åtaganden gentemot världen", sade talesmannen Gordon Johndroe.
Men det är Israel, inte USA, som står inför det största hotet. President Mahmoud Ahmadinejad är en labil antisemit med fingret på kärnvapenavtryckaren. Tala om en judisk stats värsta mardröm. Det handlar inte heller om något diffust, framtida hot. Redan nästa år kan Iran ha tillräckligt med klyvbart material för att tillverka kärnvapen. I nuläget är därför frågan i Washington och Jerusalem: hur skulle en eventuell attack mot Irans atomenergiprogram se ut? Vad händer om man väntar?
Vissa tecken tyder på att USA anser sig ha fullt upp i Irak och Afghanistan och att Israel därför förbereder en luftburen attack mot iranska kärnvapenmål på egen hand. Bedömningen stöds av Israels storskaliga luftangreppsövning över Medelhavet i juni. Om endast Israel attackerar Iran saknas kapacitet för att slå ut landets kärnvapenprogram. Det man hoppas på i sådana fall är en fördröjning av vapenutvecklingen.
Samtidigt avslöjar journalisten Seymour M. Hersh i det senaste numret av The New Yorker att nya amerikanska täckoperationer just nu genomförs i Iran. Specialstyrkor stationerade i Irak har, understödda av underrättelsetjänsten Central Intelligence Agency (CIA), utfört operationer över gränsen till Iran sedan förra året. Men nu har de alltså intensifierats och bland annat lett till förhör av iranska soldater på irakisk mark. Avslöjandet har fått säkerhetspolitiska bedömare att dra slutsatsen att USA förbereder sig för en kommande attack.
Efter det hittills katastrofala kriget i Irak är det svårt att ha förtroende för Bushadministrationens sätt att hantera det iranska hotet. Det moraliskt riktiga i att försöka hindra en samvetslös regim från kärnvapenanskaffning bör dock inte betvivlas. Politisk opposition är förbjuden i Iran, som uppfyller alla kriterier för en islamisk diktatur. Ett organiserat kvinnoförtryck, avrättningar av minderåriga och tortyr eller stympning som straff är bara några exempel på den totala avsaknaden av mänskliga rättigheter.
Lyckas Iran med sitt kärnvapenprogram får vi med stor sannolikhet bevittna en kärnvapenupprustning i en rad likasinnade länder i regionen. Vilken värld får vi när även Saudiarabien och Egypten besitter kärnvapen? Regimer som hellre trycker på knappen för snabbt än för sent?
President Ahmadinejad väckte bestörtning när han i december 2006 anordnade en internationell konferens för Förintelseförnekande. Att han själv har konkreta planer på att utplåna Israel borde leda till fler skarpa fördömanden från världens demokratiska ledare - inklusive Sveriges. Om de diplomatiska reprimanderna även fortsättningsvis är verkningslösa bör vi även förbereda oss på nästa fas. När det iranska hotet mot omvärlden är bortom all kontroll kan militära insatser visa sig vara den enda utvägen.