Alla som hanterat en budget vet att arbetet skapar problem. Det är tidskrävande, byråkratiskt och hämmar flexibiliteten. Dessutom tenderar själva processen att driva kostnader. Ett överskott vid årets slut riskerar bara att leda till en anslagsminskning - bättre då att spendera pengarna, resonerar många.
Forskaren och företagsledaren Jan Wallander har kallat budgeten för ett "onödigt ont", och under sin tid i Handelsbanken gjorde han företaget budgetlöst. Men trots Wallanders kritik fortsätter såväl privat som offentlig sektor att använda budgeten som ett centralt ekonomiskt styrdokument. Anslags- och budgettänkandet är djupt förankrat i vårt sätt att se på verkligheten.
I stället för att diskutera kvalitet, effektivitet och rörelseriktning blir huvudfrågan om verksamhet x har gjort slut på y antal kronor.
I DN:s aktuella granskning av Stockholms privata vårdcentraler har det framkommit att många enheter gör vinst, och i linje med budgetfilosofin blir överskotten suspekta. Den som inte förbrukar pengarna från landstinget tjänar plötsligt orimligt mycket på skattebetalarnas bekostnad.
Men om man för en stund frigör sig från byråkratiperspektivet framträder en ganska annorlunda bild.
Att en vårdcentral som omsätter 25 miljoner kronor gör ett par miljoner i vinst är i första hand ett hälsotecken, som borde lugna anställda, patienter och ägare. Det signalerar nämligen att verksamheten står på en sund ekonomisk bas, att ledningen har kontroll över intäkter och kostnader.
Troligen är det också ett mått på att vårdcentralen drivs mer rationellt än motsvarande enhet i landstinget. I kulisserna finns förmodligen några hängivna personer som lagt ner tid, kraft och pengar i verksamheten - efter att de fått ta över den från landstinget. Det har legat i deras eget intresse att organisera arbetet så att både kostnaderna blir lägre och patienterna nöjdare.
Allt detta har sannolikt varit mycket enklare att göra som fristående aktör på vårdmarknaden. De skattemedel som gått in i verksamheten har förädlats på ett sätt som inte hade skett inom landstinget. Där leder ofta överskott till att anslaget förs över till andra enheter med högre kostnader, vilket får en förödande signalverkan i hela organisationen.
Gör de privata vårdcentralerna övervinster? För att besvara den frågan måste de positiva resultaten sättas in ett sammanhang. Tre miljoner kronor i vinst kan vara mycket för ett bolag med tre medarbetare; det är lite för ett företag med 30 anställda. Överskotten bör också ses i ett längre tidsperspektiv och sättas i relation till investeringar och risktagande.
Landstingets beställarpolitik i Stockholm är knappast känd för att vara generös. Om en privat aktör lyckas tjäna pengar speglar det förmodligen att den offentliga verksamheten är ineffektiv. Och varför ska inte den som lyckas förena vårdkvalitet med effektivitet belönas?
I gårdagens DN-reportage uppmärksammades bland annat husläkarmottagningen Åsö Medical. Förra året omsatte bolaget 28 miljoner kronor. Vinsten var 3,5 miljoner, efter periodiseringar och skatt blev resultatet 1,8 miljoner kronor. Knappast någon övervinst, snarare ett tecken på att saker och ting fungerar.
Inom vården gäller samma princip som i resten av samhället - framgångsrikt arbete ("best practice") sprider sig och kommer på sikt de flesta till del.
Socialminister Göran Hägglund gör därför rätt i att fokusera på kontroll och kvalitet i stället för att fixera sig vid driftsformer. Hans besked på måndagens DN Debatt att stopp-
lagen i sjukvården ska avskaffas är ett välkommet besked till sjukvårdens samtliga intressenter.
Sverige behöver fler privata vårdalternativ. Och naturligtvis ska dessa både kunna gå med vinst och dela ut pengar till dem som bär risken.