Den som strosar på en gammal kyrkogård noterar gravvårdarna med titeln Nämndeman. Det har aldrig varit mer än en liten sysselsättning, räknat i tid. Men en gång var den så hedrande att bonden, målaren eller läraren framhöll just det uppdraget för eftervärlden och inte det dagliga slitet som gav försörjningen.
Nämndemannen var betrodd som en rättskaffens människa i lokalsamhället. Han var aktad.
Så är det inte i dag. När Förtroendeutredningen i fjol gjorde en enkätundersökning om svenskarnas inställning till domstolarna hamnade nämndemännen på noll. De lagfarna domarna däremot - de hade 66 procent för sig och 16 mot sig.
Det finns många förklaringar till förtroenderaset genom årtiondena. I vår utbyggda demokrati finns en mängd politiska uppdrag att söka, och många av dem framstår som intressantare för partiernas medlemmar. Och det är partierna som utser nämndemän.
En bit in på 1980-talet förlorade yrkesverksamma medborgare med en heltidslön på att tjänstgöra som nämndemän. Lönebortfallet täcktes bara upp till ett tak.
Detta har rättats till. I dag får de 8 600 nämndemännen 500 kronor i grundarvode för en heldag, och 250 kronor om tjänstgöringen varar mindre än tre timmar. De får full inkomstersättning, och betald barntillsyn om så krävs.
Problemet är att bara en mindre del av nämndemännen har arbeten att få inkomstersättning för. I Stockholms län är, som DN berättade i går, varannan lekmannadomare pensionär. Bland de få riktigt unga är många studenter.
Lika många kvinnor som män är nämndemän. Invandrare i första och andragenerationen är bara svagt underrepresenterade. Den stora skevheten gäller åldern. Och den håller i sig.
Ett skäl är förstås att yrkesverksamma, inte minst i privat tjänst, tycker de har svårt att lämna arbetet alls och allra helst med kort varsel. Antingen sätter de kollegerna på pottkanten eller får de jobba igen den förlorade tiden själva.
Åt denna praktiska verklighet kan föga göras. Men politikerna kan återskapa uppdragets status, understryka att det är viktigt att vanliga medborgare är med och dömer. Det ger allmänheten insyn i domstolsväsendet, man kan förklara för bekantskapskretsen hur det funkar. Det ger domarna kunskap om hur medborgarna resonerar om brott, straff och bevisvärdering – det som kallas det allmänna rättsmedvetandet.
När ålderssammansättningen är sned får också domstolarna fel bild av det allmänna rättsmedvetandet. I Värmlands Folkblad konstaterar den tillfördnade lagmannen i Karlstad Staffan Widstrand att de äldre nämndemännen inte alltid hängt med i vardagsspråkets förändring. De hör olaga hot där de inblandade munhuggits. En annan svårighet är att mål allt oftare handlar om komplicerad teknik – vad man kan göra med datorer – där gamla uvar har svårt att hänga med.
Hur får man då in yngre förmågor? Slopa kravet på partibok. Medlemstalen i partierna sjunker, allt färre vill förknippas med en given uppsättning åsikter. Även om man kan bli utsedd i dag som partilös – det händer nästan aldrig - ska man ändå utses av ett parti. Låt intresserade göra en anmälan med motivering till kommunkontoret. Välj redobogna personer från den listan för att föryngra kåren. Det är ett första steg.
Yngre nämndemän har förhoppningsvis lättare att hålla sig vakna, vilket ger färre artiklar om sovande tjänstgöring vilket ökar allmänhetens förtroende vilket i sin tur höjer statusen. Sätt snurr på den goda spiralen.