Kravallerna i Storbritannien har prövat premiärminister David Camerons ledarskap. Han fick tidigt kritik för att det tog tre dagar från att de första upploppen inleddes till att han avbröt sin semester i Italien.

Sedan han återvände till London har Cameron kompenserat för sin långsamma reaktion med tuff retorik. Det har resulterat i en del tvivelaktiga utspel.

I förra onsdagens parlamentsdebatt gick Cameron till attack mot sociala medier. Hans uttalande har uppfattats av somliga som att han tycker att staten tillfälligt ska kunna stänga ned internetsajter. Det är en övertolkning.

Camerons förslag sträckte sig endast till att de som sprider uppmaningar till våld ska kunna stängas av. Men det är svårt att se hur det skulle kunna genomföras utan omfattande bevakning av sociala medier och att polisen ges stor tillgång till användaruppgifter.

Inte minst är den hårda tonen mot de sociala medierna olustig.

Cameron har också, vid upprepade tillfällen, slagit fast att ”mänskliga rättigheter” inte ska få ”stå i vägen” för att man publicerar bilder på upploppsmakare. Under slutet på förra veckan släppte också polisen bilder från övervakningskameror som publicerades i flera tidningar och på stora skärmar i engelska städer.

Ibland är det rimligt att offentliggöra bilder på misstänkta brottslingar. Det gäller framför allt när de utgör en fara för allmänheten. Men samtidigt gäller principen att en person är oskyldig tills hon är dömd. Ej skyldiga ska inte hängas ut om det inte finns starka skäl till det. En publicering är alltid en svår avvägning och att då publicera stora mängder bilder på kort tid riskerar att leda till felbeslut.

Dessutom är Camerons formulering att ”mänskliga rättigheter” inte ska få stå i vägen uppseendeväckande. Den ska förmodligen förstås inom ramen av en konservativ kritik mot hur Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter har påverkat brittisk lagstiftning. Men det är ändå mycket märkligt att så direkt avvisa en grundsten i europeisk lagstiftning.   

Det finns så klart anledningar till de hårda utspelen. Cameron försöker fånga upp allmänhetens ilska över upploppen och blidka högern inom sitt eget parti som en längre tid har uppfattat honom som alltför mjuk. Det är likväl olyckligt och blottar icke-liberala instinkter hos premiärministern.   

I ett tal i går försökte Cameron ta diskussionen om kravallerna vidare. Han slog fast att de inte handlade om rasism och fattigdom. Det är något som de flesta i debatten har skrivit under på.

I stället menade han att det handlade om kriminella beteenden som grundar sig i att samhället har misslyckats med att tydligt göra klart vad som är rätt och fel.

Förslagen som presenterades var tunna. Han lanserade bland annat en modern form av värnplikt som ska ge tusentals 16-åringar möjligheten att arbeta på ålderdomshem och lågstadieskolor. Han underströk dessutom vikten av högre krav i skolor i socialt utsatta områden. Inget av det här är fel, men det är inte tillräckligt.

Dessutom undvek han de stora frågorna. Ekonomin hackar och många står utan jobb. Att få fart på tillväxten är det viktigaste för att få Storbritannien på fötter. Segregation och djupa klassklyftor fördjupar utanförskapet och minimerar den sociala rörligheten. Välfärdsstaten har ofta visat sig vara en del av problemet och låst fast människor i stället för att ge dem en skjuts uppåt.

Det finns en bild av Cameron, inte minst inom Torypartiet, som liberal och lättviktig.

Den senaste veckans utspel har visat att det finns brister i premiärministerns liberala instinkter. Men tyvärr saknar hans förslag fortfarande den tyngd Storbritannien behöver.