De närmaste decennierna kommer vården att tvingas ransonera och prioritera. Stockholms läns satsning på ökad tillgänglighet är därför en tveeggad strategi.
I januari 2008 infördes Vårdval Stockholm. Med det fick medborgarna lättare att välja bland flera vårdgivare. Ersättningssystemet förändrades så att vårdcentralerna fick mer betalt för sina besök och mindre för hur många som listat sig och socioekonomiska mönster. Nu har forskare från Karolinska institutets folkhälsoakademi studerat resultatet. Slutsatserna må vara distinkta, men reservationerna många och vida.
Tiden som gått är egentligen för knapp för att summera, menar forskarna. En annan hake är svårigheterna att hitta några vettiga mätparametrar.
Så används till exempel i rapporten genomgående termen ”produktivitet”. Och om denna sägs att den ökat samt att kostnaden per viktad vårdkontakt minskat med 10 procent.
Det låter ju fantastiskt. Mer vård för mindre pengar. Men produktivitet definieras som hur mycket vårdtjänster som presteras i förhållande till resurserna. Måttenheterna är enkla, som antal läkarbesök, vilket förstås inte säger något om hur ingående eller bra de var. Inte heller vilka patienterna var eller vad de sökte för.
Det här är en brist. Ersättningssystemet premierar lätta och korta besök, vilket i sin tur ofta är lika med unga patienter som kanske inte ens skulle behöva träffa en läkare. Bra för resultaträkningen är också om man kan dela upp besöken i flera, ordna återbesök som inte behövs och se till att hålla de äldre multisjuka – som verkligen skulle behöva träffa en läkare – på andra sidan tröskeln.
I rapporten konstateras dock att antalet läkarbesök ökat i alla åldersgrupper, att äldre inte diskriminerats – även om ökningen inom den gruppen är proportionellt mindre. Men här är kategoriseringen missvisande. De äldsta medborgarna i stapeln är 75+. Men däremot sägs inget om hur fördelningen ser ut inom gruppen. Det är i dag en stor skillnad på att vara 75 och, låt säga, 90 år. De multisjuka hittas framför allt i den senare kategorin.
Själva poängen med vårdvalet var att öka tillgängligheten. Där har den borgerliga majoriteten verkligen lyckats. Och som ett direkt resultat av den ökade tillgänligheten har besöken blivit fler, och kostnaden för i vissa fall onödig sjukvård högre. Och vad är poängen med det?
Alla modeller kantas av brister. Det var sällan bättre förr. Förr fanns distriksläkare som bara tyckte sig ha tid med en handfull patienter om dagen. Ibland har det varit omöjligt att få en tid även om det funnits uppenbara medicinska skäl. Åk till akuten var det vansinniga råd som ofta gavs när en monopoliserad, byråkratisk struktur inte tyckte sig ha tid med patienter som störde verksamheten.
Vi måste även i framtiden kunna mäta kvalitet inom sjukvården, men måttenheterna måste förfinas. Ersättningssystemen likaså så att besök och behandling av verkligt sjuka premieras, medan lättare infektioner kanske inte ersätts alls.
Kostnadsutvecklingen inom vården i stort, inklusive nya dyra tekniker och läkemedel, kommer att tvinga morgondagens politiker till hårda prioriteringar och ransoneringar.
Med denna utveckling i bakhuvudet är det obegripligt att den borgerliga majoriteten i Stockholm nu gör allt för att skämma bort och vänja stockholmarna med en tillgänglighet de om tio år bara kan drömma om.
DN