Utredaren Stefan Strömberg har rätt i att enkla mål borde kunna dömas snabbare. Om den som åtalas för ett mindre allvarligt brott erkänner sin skuld är det till exempel rimligt att fallet avgörs utan att vittnen och målsägande behöver kallas till muntlig förhandling.

Det utbredda oskicket att brottsmisstänkta struntar i att infinna sig till rättegång måste också begränsas. Ständigt uppskjutna förhandlingar tär hårt på förtroendet för rättssamhället och utsätter målsägande och vittnen för orimliga påfrestningar.

Fler mål borde kunna avgöras även om den tilltalade inte dyker upp. Det är också motiverat att använda tvångsmedel – hämtning och häktning – för att tvinga de åtalade till rättegång.

Att låta en ensam lagfaren domare ta ställning till fler enklare fall kan säkert också få fart på brottmålsprocessen. Utredaren föreslår att det inte ska krävas nämndemän när tingsrätten beslutar om kontaktförbud eller dömer i brott som inte leder till mer än sex månaders fängelse.

En mer effektiv handläggning och beredning behövs för att stärka rättssäkerheten. Samtidigt är det viktigt att utredningen gör undantag för alla ungdomsmål, som också i fortsättningen ska kräva huvudförhandling.

Men utredningen lägger också fram problematiska förslag. Stefan Strömberg anser bland annat att åklagaren ska föreslå vilken påföljd den tilltalades brott ska leda till redan i åtalet. Sedan ska inte domstolen kunna utdöma ett strängare straff.

På så sätt blir öppenheten större, förklarade Strömberg under gårdagens presentation. Den åtalade vet vilket straff som kan vänta och därmed blir systemet mer transparent.

Men förslaget innebär samtidigt att utrymmet för domstolens självständiga bedömning begränsas. Under en rättegång kan det komma fram ny information, också sådant som åklagaren inte känner till.

Tanken är att domarna ska lyssna på båda parter och göra en oberoende bedömning av bevis och vittnesmål. Därför borde det inte vara uteslutet för domstolen att göra en tuffare bedömning än åklagaren också när det gäller påföljden.

Utredningen vill också minska domstolarnas handlingsutrymme på annat sätt. Domarna ska inte längre kunna kräva komplettering av en förundersökning eller bestämma att det ska tas in ytterligare bevisning.

I dag kan domstolarna begära bättre utredning av skuldfrågan och har därmed viss förmåga att agera självmant. Den möjligheten skulle alltså avskaffas.

Utredaren håller med andra ord inte alls med dem som efter rättsskandalen med Thomas Ouick krävt ökad självständighet och mer handlingskraft i domstolarna. Stefan Strömberg vill i stället ge parterna – framför allt åklagarna men också advokaterna – en starkare och tydligare ställning i rättsprocessen.

Om utredningen genomförs skulle alltså åklagarna få fler uppgifter. Hur ska de klara det? frågade en journalist under gårdagens presskonferens. ”Domstolarna får släppa till”, svarade Stefan Strömberg och avslöjade därmed att den förändring han föreslår också kommer att leda till omfördelning av resurser. Att ytterligare banta de pressade domstolarna verkar dock vara en kortsiktig och riskfylld strategi.

Den allvarligaste invändningen handlar dock inte om pengar, utan om maktförskjutningen i brottmålprocessen. Om förslagen blir verklighet förstärks åklagarväsendet på de oberoende domstolarnas bekostnad. Faran är att rättssäkerheten också minskar.