Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Annektera Kymlinge

Spökstationen norr om Stockholm.
Spökstationen norr om Stockholm. Foto: Jesper Jäger-Ärlestad

DN 23/2 2016. Majoriteten i Stockholms stadshus har erbjudit sig att befria Sundbyberg från dilemmat med spökstationen i Kymlinge. Det skulle dock inte lösa det underliggande problemet. Regeringen borde i stället ge mer makt åt landstinget.

På tunnelbanans blå linje, mellan Hallonbergen och Kista, ligger Kymlinge station. Resan dit från T-centralen tar ungefär en kvart. Men tågen stannar inte, i 40 år har stationen stått färdig för resenärer men aldrig öppnats.

Det var alltså hög tid för invigning förra året, då Alliansen i landstinget och Sundbybergs kommunalråd Jonas Nygren (S) började smida planer för området. Markägaren Vasakronan visade ett förslag som skulle ge 7 000 nya bostäder. På själva stationen är det bara spärrar och rulltrappor som saknas.

Ingen ny, dyr infrastruktur krävs. En lägre hängande frukt i bostadspolitiken får man leta efter.

Den hamnade dock omedelbart på kommunens komposthög. I höstas bildades en ny majoritet i Sundbyberg, ledd av Moderaterna, och partierna sa stopp: Kymlinge får inte röras, och det intilliggande naturreservatet måste utvidgas.

”Agenda” i SVT uppmärksammade i söndags farsen. Anna Wersäll på Stockholms handelskammare konstaterade att mer mark viks åt statliga och kommunala naturreservat än åt bostäder.

På måndagen tog historien en ny vändning. DN rapporterade att grannpolitikerna i Stockholms stad nu kan tänka sig att rita om kommungränserna och ta kontroll över Kymlinge.

Det var ju ett generöst erbjudande. Finansborgarrådet Karin Wanngård (S) framhöll i DN att Sundbybergsledamöterna skulle bli kvitt denna besvärliga fråga i kommande val.

Kanske kan Stockholmsregionen starta ett utbyte? Sundbybergs politiker kan få Stockholms stads heta potatisar, och bebygga den mark som nejsägarna i stadshuset har fredat från exploatering.

 

Stockholms stad förtjänar kreativitetspoäng för förslaget att ta över spökstationen.

 

Nej, en bättre modell är sannolikt den lösning som togs upp i ”Agenda” – att rucka på det kommunala planmonopolet. Både den störtade Sundbybergspolitikern Jonas Nygren och KTH-professorn Göran Cars förespråkade i SVT:s inslag ett begränsat kommunalt veto.

Det skulle innebära ett större mått av regional planering. Poängerna är flera. Dels låter det lokalpolitiker komma runt det inte-på-min-bakgård-dilemma, som Karin Wanngårds erbjudande till Sundbybergsmoderaterna så spefullt satte fingret på.

Dels möjliggör det bostäder och transporter där det faktiskt behövs. Städerna kan i förlängningen fungera bättre, oplanerad stadsutbredning kan undvikas. Byggherrarna får samtidigt bättre översikt och mer förutsägbara spelregler.

Ekonomhistorikern Jan Jörnmark, som är aktuell med boken ”Göteborg, mellan segregation och kreativitet”, har konstaterat att Stockholm är förhållandevis framgångsrikt i denna gren. Jämfört med det livlösa och splittrade Göteborg har huvudstaden hållits ihop. Stockholm har förtätats, medan Sveriges framsida glesats ut. Utvecklingen har i hög grad styrts av politiska val.

Sverige är med sitt kommunala planmonopol ändå extremt. I våra grannländer Norge och Finland bestämmer både staten och regionerna mer. Svenska kommunalpolitiker är i stället i händerna på ortens missnöjesrörelser.

I europeiska storstäder som London lyfts ”strategiska” byggbeslut alltid till en högre politisk nivå innan de avgörs, medan lokalpolitiker i Stockholm uppenbarligen kan ruva på en färdig tunnelbanestation helt ostört.

Vancouver i Kanada framhålls i sammanhanget som ett gott mönster. Tack vare en sammanhållen idé och plan för hela regionens tillväxt blomstrar staden. Stockholm har visserligen en regional utvecklingsplan, men den är svag.

Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) mottog i somras ett betänkande i frågan. Utredarnas bild är tydlig: Kommunerna följer inte någon riktig plan för bostadsförsörjningen. Landstingen borde därför få fler uppgifter. Även regeringen bör uttala en konkret plan, löd slutsatsen.

Kaplan har dock inte kunnat sätta ned foten. Vissa kommuner sköter sig, medan andra behöver morot och piska, resonerade bostadsministern i söndagens ”Agenda”. Han tycks ha missat poängen. Det handlar inte bara om att bygga fler bostäder, utan om hur vi ska få en politik som ger fungerande städer.

Den rödgröna majoriteten i Stockholms stad förtjänar kreativitetspoäng för förslaget att ta över spökstationen. Men det skulle inte lösa det underliggande politiska problemet. Regeringen måste i stället utmana kommunernas monopol. Landstinget borde ta makten över Kymlinge.

DN Ledare. 23 februari 2016