Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Annie Lööf pekar tydligt åt olika håll

Foto: Lotta Härdelin

Många sätter nu sitt hopp till Annie Lööf, men om löftena ska infrias kan besikelsen bli stor.

Bilden av vice statsminister Isabella Lövin (MP) som skriver under den nya klimatlagen omgiven av kvinnor, som en parafras på bilderna av Trumps signeringar, har spritts över världen. När artisten Miley Cyrus lade upp den på Instagram med en uppmaning till USA att ”se och lär!” fick den nästan en halv miljon gillamarkeringar och 6 000 kommentarer.

Den är främst en genialisk kampanjbild, men också en ganska bra bild av den offentliga debatten i Sverige just nu. Huvudrollerna i politiken innehas av kvinnor.

I helgen höll Sveriges populäraste partiledare tal till stående ovationer på Centerpartiets kommundagar i Göteborg. I Expressens och Demoskops januarimätning hade partiet 9,4 procent, den bästa siffran på 27 år. Och enligt en mätning som Centerpartiet själva gjort har partiet potential att växa ännu mer, hela 17 procent svarade Centerpartiet på frågan ”Vilka andra partier överväger du att rösta på?”. Det är den högsta siffran av alla partier. Inte undra på att stämningen är god.

Annat var det för fyra år sedan. Då var idéprogramsdebatten i full gång, Annie Lööf beskrevs som stel och opinionssiffrorna låg oroande långt från riksdagsspärren.

Partiet slets mellan land och stad och visste till slut inte ens hur många personer man borde få gifta sig med.

Sedan dess har Lööf fått sin revansch. Statsvetaren Jenny Madestam som är specialiserad på politiskt ledarskap förklarade hennes resa så här: ”I början var hon väldigt otydlig, men nu är hon tvärtom den partiledare som är ideologiskt mest principfast och tydlig. Ord och handling hänger ihop, hon tror på vad hon säger. Många uppskattar den typen av ledarskap.” (DN 26/1 2016).

Mest verkar det uppskattas av högutbildade kvinnor i storstäder. De rör sig nu i stora skaror till Centerpartiet. I ett inslag i torsdagens ”Studio ett” berättar några kvinnor på ett kafé vid Stureplan i Stockholm att de tror att många kvinnor lockas av den generösare invandringspolitiken och partiets poppiga attityd. En av dem beskriver sig som mycket intresserad av ekologiskt och tycker att Lööf har gjort Bondepartiet till ett parti för innerstadskvinnan. Hon är någon som borgerliga kvinnor kan identifiera sig med.

Och just identifiera sig, det verkar vara något många gör med Lööf. Äldre centerpartister ser en rejäl kvinna, uppvuxen på gård och i "rörelsen". Även om det inte var i ladugården så arbetade hon ända tills vattnet gick och skötte den sista överlämningen på BB. Den unga generationen ser en ideologiskt övertygad liberal som står upp för frihet och öppna gränser. Kvinnor ser en duktig flicka som krossat glastaket med struktur, listor och ansvarstagande. Som låtit pojkarna bråka bäst de vill medan hon har hämtat hem juristexamen, partiledarposten och nu senast den offentliga debatten.

Annie Lööf är förtroendeingivande och tydlig med det mesta. Hon står upp för öppna gränser, välfärden, landsbygden, försvaret, städerna, klimatet, den hållbara utvecklingen och lantbruket.

Varken Jimmie Åkesson eller Stefan Löfven kan förvänta sig någon utsträckt hand utan landet ska efter 2018 regeras av Alliansen.

Hur det hela ska infrias är mer oklart.

Parallellerna är många till ett annat grönt parti. År 2014 fanns det inget tydligare än Miljöpartiet. Kursen mot en grön revolution var spikrak, Fridolin badade i fontänen och platsen som Sveriges tredje största parti tycktes inom räckhåll. Tre år senare är det enda som är tydligt att de inte lyckats med mycket. Den gröna revolutionen blev skatt på solel, de öppna gränserna blev socialdemokratiska id-kontroller och kampen mot gubbväldet blev ett sparkat kvinnligt språkrör.

Väljarna känner sig svikna och i takt med att de försvinner ökar splittringen i partiet.

Men det är ju som sagt Miljöpartiet. Centerpartister är vana vid både regeringsmakt och kompromisser. Man vet att man inte kan få sänkt skatt på konstgödsel utan något i utbyte. När väljarna nu består av fler än de närmast sörjande måste man dock fråga sig om de kommer att vara lika förlåtande mot ”rörelsen”. Som tur är för Lööf blir det ett senare problem. Valet avgörs innan partiet ska upp till bevis. Och tills dess räcker det med att peka tydligt åt olika håll.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.