Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Ännu en flyktingtragedi

Foto: Magnus Bard

EU kan inte stillatigande åse hur människor drunknar intill Medelhavets stränder. Men grundproblemet löses inte till havs. Svårigheterna att ta sig legalt in i Europa har skapat en marknad för människosmugglarna. Och vill man göra något åt det, ja då återstår inget annat än att slå mot den marknaden.

Samma dag som DN publicerar siffror över antalet döda människor på flykt över Medelhavet nås Europa av beskedet att ännu en båt kapsejsat utanför Lampedusa. Antalet döda uppskattas till närmare 700.

Inget talar dessvärre för att siffran kommer att justeras nedåt på något avgörande sätt. 28 överlevande är funna. Sannolikheten att man ska hitta fler som klarat sig i det kalla vattnet är obefintlig. Det enda man kan hoppas på är att det var färre personer på båten än de antal som hittills nämnts.

Men det mesta talar för att dödstalet efter söndagsmorgonens förlisning kommer att bli mycket högre än vid olyckan i oktober 2013 då 366 människor fick sätta livet till. Också den utanför Lampedusa.

EU-ländernas omedelbara politiska svar den gången var fraser av typen: Aldrig mer. Inför bilderna av de uppradade kistorna, inklusive de små vita prydda med gosedjur för de minsta, var välviljan lika stor som skuldkänslorna.

Italiens premiärminister lämnade det bisarra beskedet att de drunknade skulle föräras italienskt medborgarskap och statsbegravning. Som om de varit ute på ett farligt uppdrag i den italienska statens tjänst och inte drivits ut på havet av drömmen om något slags anständigt liv.

Så småningom lyckades EU förflytta sig ett par steg från rollen som offentliga gråterska. Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström, som fram till 2014 hade ansvar för migrationsfrågor, har presenterat åtskilliga förslag på förbättringar både vad gäller de livsfarliga seglatserna och mottagandet. Men motståndet från medlemsländerna har gjort att framgångarna uteblivit.

Vardagen trängde sig på under förhandlingarna. Och inrikespolitiska hänsyn, kommande valrörelser och främlingsfientliga populistpartier som måste hållas i schack hamnade emellan bilden av kistorna och de skarpa förslagen.

Situationen är ohållbar. Det går inte att säga ”Aldrig mer” hur många gånger som helst.
DN 20/4 2015

Men någonstans går rimligtvis en gräns. William Spindler, talesman för UNHCR, säger till BBC att helgens tragedi är den största. Ingen enskild förlisning på Medelhavet har hittills skördat så många flyktingars liv. Och ändå har det som räknas som den stora människosmugglarsäsongen bara börjat.

Nya förlisningar är att vänta. Fler döda kroppar. Och fler smärtsamt små kistor.

Det är på EU-nivå problemet måste lösas. För detta krävs flera insatser och förändringar. Det handlar både om överfarten och vad som händer på land.

Efter tragedin 2013 ägnades mycket möda åt att diskutera hur räddningsaktionerna till havs kunde förbättras. Med facit i hand kan man konstatera att det som uppnåddes var en försämring när EU:s räddningsstyrka Triton ersatte Italiens Mare Nostrum.

Även om EU inte stillatigande kan åse hur människor drunknar intill Medelhavets stränder så måste man inse att grundproblemet inte löses till havs. Svårigheterna att ta sig legalt in i Europa har skapat en marknad för människosmugglarna. Och vill man göra något åt det, ja då återstår inget annat än att slå mot den marknaden.

Det till synes enklaste sättet är att öppna dörren för fler kvotflyktingar, där fler medlemsländer tar emot människor direkt från flyktingläger. På så sätt kan länderna fortfarande ha någorlunda kontroll över hur många som kommer, när och i viss mån vilka. Mottagandet kan planeras bättre och människor slipper fastna i eländiga anläggningar i de hårt ansatta hamnstäderna. Det skulle inte stoppa de livsfarliga transporterna över Medelhavet. Men förhoppningsvis skulle de minska.

Men inte ens denna jämförelsevis enkla förändring har EU förmått lotsa igenom. Därför står vi där vi står, med en erbarmlig mottagandesituation i länder som Grekland. Och med en fördelning där en handfull länder ensamma tar emot ungefär 70 procent av alla asylsökande som beviljas uppehållstillstånd.

Situationen är ohållbar. Det går inte att säga ”Aldrig mer” hur många gånger som helst. Kanske kan helgens tragedi få även de mest hårdnackade motståndarna till en gemensam och anständig asylpolitik att inse det.

Läs mer. Ledare
Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.