Huvudledare

Asylsökande terrorister – ett växande problem

Filmen som nyligen visades i Södertörns tingsrätt hade med bättre ljus, ljud och bild kunnat vara hämtad från Hollywood. Men mannen som sitter i kalsonger med händer, fötter och bål fastbundna i en karmstol i ett kalt vitkalkat rum omgiven av en handfull torterare är inte skådespelare. Hans blåmelerade sönderslagna ben är inte framsminkade utan frampiskade av den handfull män i rummet som inför kameran misshandlar den sargade mannen med elkablar, piska och tång.

Platsen för filminspelningen är Syrien. Men inte långt efter inspelningen lämnade den mest aktiva i misshandeln landet. Väl på europeisk mark publicerade han filmen på sin Facebooksida. Där fick den så småningom trängas med en rad andra makabra nedladdade bilder med avhuggna människohuvuden och en filmsekvens där två huvuden skärs, inte huggs, av kroppen.

Det är också gott om bilder på mannen själv. De ser ut som glada semesterbilder med den skillnaden att han ofta har ett automatvapen snarare än en paraplydrink i handen.

Mannen, vi kan kalla honom Anwar, är inte 30 år fyllda. Under hösten 2013 kom han till Sverige och sökte asyl. I december samma år fick han ett permanent uppehållstillstånd. Ungefär ett år senare greps Anwar när han, enligt åklagaren Henrik Söderman vid Internationella åklagarkammaren i Stockholm, var på väg tillbaka för att via Turkiet smuggla in vapen till Syrien.

Denna senare del av anklagelseakten förnekas av Anwar. Däremot erkänner han att det är han som figurerar i den första filmen. Och det är för detta brott, i åklagarens mening krigsförbrytelser alternativt synnerligen grov misshandel, som tingsrätten på torsdag meddelar dom.

Om rätten fäller Anwar får samhället i bästa fall ett par års respit innan det verkligt svåra börjar. Allt, inklusive dialogen i filmen, talar för att den fastbundna mannen hör till Bashar al-Assads män. Och allt talar för att hans torterare inte blir långlivad om han skickas tillbaka till Syrien.

Den åtalade kommer sannolikt att få ett utvisningsbeslut. Migrationsverket har redan innan dom fallit öppnat hans ärende igen för att undersöka om det finns skäl att dra in det permanenta uppehållstillståndet – vilket det onekligen ser ut att göra. Men så länge Anwar riskerar att dödas om han återvänder så är och förblir han Sveriges huvudvärk.

Under senare tid har många diskussioner förts om vad vi ska göra med personer som radikaliseras under sin tid i Sverige. Men vi måste också börja tala om vad vi ska göra med den sannolikt växande skara som är fullt tillräckligt radikala när de kommer.

I början av en konflikt brukar det i huvudsak vara civila som flyr. Men allteftersom krig fortgår kommer fler av de stridande också att söka sig bort. Särskilt stort kan inflödet tänkas bli när den ena av parterna ser ut att vinna. Då gäller det förstås för fienden att försvinna raskt som ögat.

Man kan förstås tycka att Migrationsverket eller Säpo borde ha upptäckt detta Facebookkonto innan en privatperson gjorde en anmälan. Men kontot var registrerat under falskt namn och enligt åklagaren Henrik Söderman så kryllar Facebook av sidor som mannens.

I sak hade det inte heller betytt någonting om kontot upptäckts under asylprövningen. Mannen hade ändå inte – enligt nuvarande lagstiftning – kunnat skickas tillbaka. Han hade fått ett ettårigt uppehållstillstånd – vilket är vad hans nuvarande sannolikt kommer att omvandlas till. Och så hade det omprövats ända tills Syrien skaffat sig en rättsordning utan dödsstraff i straffskalan. Vilket lär dröja.

Få rättigheter är absoluta. Men en av dem som i Sverige betraktas som helig är rätten till liv. Konsensus har rått kring principen att vi inte aktivt kan medverka till att människor avrättas.

Det är en viktig princip. Och det finns goda skäl att hålla fast vid den. Men för att kunna det måste vi också besvara frågan hur vi hanterar hitresta terrorister.

Hur gör vi för att Sverige inte ska bli en fristad för krigsförbrytare? Och för att terrorn inte ska fortsätta att organiseras härifrån?

Norge har genom fallet mulla Krekar och hans från Oslo fjärrstyrda terrornätverk i Irak tvingats söka lösningar. Och funnit att något enkelt svar inte finns. Därför är det hög tid för Sverige att börja leta.