Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Även nöden har en lag

Kåkstäder växer fram i svenska kommuner. Rätt politik är att hejda omfattningen.

Den gångna veckans nyhetsskörd dignar av vittnesmål från de små slumkvarter som ses på allt fler orter i landet. Gefle Dagblad ­rapporterar att den olagliga ­bosättningen vid Södra Skeppsbron växer. Markägaren HSB, som snart tänkt sätta första spadtaget i ett nytt byggprojekt, står rådlös.

En bit söderut, i Nyköping, har ­kommunen försökt lösa dilemmat med ett härbärge för de ­rumänska tiggarna. Det räcker inte längre till, berättar medier på orten. Kyrkan i Östersund har också haft en övernattningsstuga, men den måste nu stängas.

I Skara genomförs samtidigt den andra avhysningen på kort tid, medan ett övergivet läger i Botorpström utanför Vimmerby ska storstädas av Trafikverket. I Högdalen i södra Stockholm finns nu fyra bosättningar och i hela staden vistas minst 1 000 EU-migranter, enligt socialsekreterare som uttalade sig i SVT i veckan.

Det går att fortsätta uppräkningen. Alla berörda kommuner brottas med samma frågor: Är rätt ­lösning att riva lägren? Vilka är alternativen? Hur långt sträcker sig kommunens sociala åtaganden?

Svaren är inte givna. Ordningslag och miljöbalk krockar med humanitära hänsyn. Medmänsklighet med långsiktighet. Äganderätt med rättssäkerhet.

Ett slags moralisk-byråkratisk gråzon har uppstått i avsaknaden av en sammanhållen politik. Sverige har ingen lag som reglerar tillfälliga kåkstäder. Inga ­etablerade modeller finns för de rumänska tiggare som enligt EU:s regler har rätt att vistas tillfälligt här.

Deras desperation kan knappast förbjudas. Och ­vilken variant kommunerna än väljer kan målet inte vara att ”värna stadsbilden”. Tiggeri skaver mot vår känsla för trygghet men borde för den skull inte göras till en olaglig handling.

Erfarenheterna talar däremot för att myndigheterna inte kan se mellan fingrarna när det byggs olagliga bosättningar.

Polisens uppgift är att upprätthålla ordningslagen, och denna tillåter knappast att det slås upp nattliga läger på trottoarer. Det är rätt att, som exempelvis Stockholmspolisen gjort de senaste veckorna, avhysa EU-migranter från gator och torg på nätterna.

Kommunen måste snabbt kunna bistå, och helst ­erbjuda tillfälligt tak över huvudet. Men ingen ort tycks ha hittat en lösning för att inhysa EU-migranter mer varaktigt. Planering låter sig inte göras. Bättre då att ha beredskap för akuta lägen.

Även på kommunal och privat mark där ordnings­lagen inte gäller är vräkningar oundvikliga. Att ha som hållning att avhysningar ska stoppas, som Stockholms stad slagit fast, framstår som en dålig strategi.

Sydsvenskan och Skånska Dagbladet har uppmärksammat ett avskräckande exempel från Malmö. Där hotas en privat markägare av vite om en ödetomt inte rensas upp. Men marken är bebyggd av skjul, och EU-migranterna där blir kvar tills kronofogden kan verkställa en vräkning. Vilket kräver att alla på tomten kan identifieras.

Markägaren är fast i ett moment 22 som riskerar att sluta i dryga böter. Här gäller den rigida plan- och bygglagen, samtidigt som en sträng svensk miljöbalk är tillämplig. Och äganderätten? Jo, även den är väl giltig i teorin.

Kommun, polis och kronofogde borde dra slut­satsen att det är bäst att agera snabbt och konsekvent. Inte mot tiggeriet, men väl mot det växande problemet med olagliga bosättningar.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.