allians [alian´s]
Om ordet allians kan man i Nordisk familjeboks tredje upplaga läsa att det är ett förbund eller en överenskommelse "mellan stater eller partier som bildats för något gemensamt ändamål, t ex anfall, försvar osv." Men vad är det för ändamål - är det ädelt eller tvivelaktigt?

De borgerliga partierna kallar det som på sensommaren föddes i Högfors: "Allians för Sverige." Intrycket ska skapas att goda krafter slutit sig samman för det gemensamma bästa.

Bosse Ringholm, som då ännu var finansminister, kallade i en riksdagsdebatt i höstas deras skapelse: "maktallians för systemskifte." Maktallians! Denna sammansättning för tankarna till makt för maktens egen skull och oheliga allianser, sådan som ingås av taktiska skäl - ofta med dolska motiv. Men nog kan socialdemokraterna bättre än så.

Fortsättningen på Nordisk familjeboks text lyder: "På 15-1600-talen användes ofta för samma begrepp ordet liga." Vad sägs om "Reinfeldts liga" eller kort och gott "ligan"?
Johannes Åman

presidentval [presiden´tva´l]
George W Bush vann tämligen enkelt. Han fick flest röster nationellt, och den som tittar på en karta som visar hur varje valdistrikt röstat ser ett rött (det vill säga republikanskt) USA.

Varför blev det så? Åtskilliga förklaringar har luftats, också på denna sida. Jag tänker inte argumentera emot någon, men jag tror också att utstrålningen hade avgörande betydelse.

En ljum och skön kväll fyra dagar före valet såg jag John Kerry framträda i Miami. Det var fullsatt. Bette Midler var där, och Bruce Springsteen var där. Likväl lyfte det aldrig. Den sedvanliga introduktionen av en utmanare - "här kommer USA:s näste president" - kändes pliktskyldig.

Fyra år tidigare satt jag i en dragig lagerlokal i utkanten av Milwaukee och lyssnade på George W Bush. För varje ord han yttrade bröt jublet ut, vid varje angrepp på Al Gore flög ballongerna upp i luften.

Kontrasten mellan stämningarna på dessa båda valmöten hade knappast kunnat vara större. Och det gör att jag är benägen att hålla med de analytiker som menar att huvudanledningen till att John Kerry inte vann stavas just John Kerry.
Per Ahlin

sekt [säk´t]
En grupp människor isolerar sig från omvärlden. Frivilligt underkastar de sig kufiska regler som styr deras vardagsliv. I den intensiva gemenskapen frodas sexualitet, kärlek, avundsjuka och hat.

Om det går på teve så kallas det dokusåpa. Om det sker i privat regi, som i Knutby, kallas det sekt. Men omvärldens fascination är densamma i båda fallen. Kanske för att även den mest hårdkokte individualist ibland fantiserar om att inordna sig i en gemenskap där man tvingas komma nära andra människor, där man inte bara kan resa sig och gå.

Naturligtvis handlar det även om idéer och föreställningar. Drömmen om att bli känd eller få närkontakt med högre makter. Men underskatta inte det slutna rummets attraktion. Att begränsa horisonten, att inte tvingas ta ställning till världens mångfald varje dag utan leva enkelt och självklart.

Det ironiska är förstås att det finns få saker som är mer komplicerade än de kollektiva vanföreställningar som en grupp människor kan skapa när de enbart är hänvisade till varandra.
Henrik Berggren

tabloid [tablåi´d]
Säg ordet tabloid, och varje engelsman tänker på The Sun med 3,6 miljoner i upplaga. Säg The Sun, och jag tänker på världsrekordet i fräckhet: krigsrubriken "GOTCHA" när tusen argentinska matroser sjönk med kryssaren "General Belgrano" under Falklandskriget, eller kanske förstasidan "Would you have sex with this man?" med bilden på Storbritanniens utrikesminister Robin Cook, just ertappad med otrohet. Över 400 britter svarade ja på frågan, enligt den ännu större rubriken dag två.

År 2004 går till presshistorien som året då tabloiden växte upp. De brittiska kvalitetstidningarna The Times och The Independent etablerade sig i det lilla formatet, och lyfte sina upplagor på världens tuffaste marknad. Dagens Nyheter gick samma väg.

Med undantag för fiskhandlarna var det få som protesterade.
Niklas Ekdal

psykiatri [psykiatri´]
Intresset för människans själsliv är sannolikt lika gammalt som människan själv. Av nya tider och nya möjligheter föds nya förväntningar. Som att varje våldsdåd utfört av en psykiskt sjuk person hade kunnat förutsägas och förhindras - om bara psykiatrin haft tillräckligt med resurser, kompetens, engagemang eller vad det nu än är som felar. Som att varje självmord är ett kvitto på psykiatrins misslyckande.

Men människan är alltjämt alldeles för rund för att passa in i färdiga, fyrkantiga mallar. Hennes beteende i morgon beror till en del på hur hon blir bemött i dag. Och är därför till stora delar oförutsägbart.

Psykiatrin har lidit stora nederlag - det är sant. Sedan kan man fråga sig om det är pengar, status eller engagemang som fattas. Men klart är att hur mycket av det ena eller det andra som än pumpas in där så kommer det alltid att finnas förtvivlan som manifesteras mitt ibland oss.

Vår längtan att skilja "dom" från "oss" är utopisk. Det finns ingen plåtdörr mellan frisk och sjuk. Ingen plåtdörr mellan "dom" och "oss". Ingen plåtdörr mellan ljus och mörker i vårt eget inre.
Hanne Kjöller

turism [turis´m]
Turismen eller upplevelseindustrin är en bransch i stark tillväxt. I-världens välbeställda människor har gott om prylar, men ont om intryck och stimulans. De antas söka dess intryck på resor till andra platser - och därvid strö pengar omkring sig på ett sätt de aldrig skulle drömma om hemmavid.

Eftersom det finns så mycket pengar i turismen ligger den politiker varmt om hjärtat. Säg det land som saknar turistmyndigheter eller den kommun som inte sätter upp turistintäkter (ospec) i sin framtidskalkyl.

Aktuella inför 2004 var sociala turister. De är motsatsen till riktiga turister - de förväntas inte göra av med pengar utan komma till ett land för att söka leva på dess skattebetalare.

En sådan turism måste skys och fruktan för den fick nästan hela det svenska politiska etablissemanget med statsministern i spetsen att fem i tolv kräva skydd mot de nya EU-medborgarna.

Några sociala turister visade sig emellertid inte, däremot var lustkryssarna fler än någonsin i svenska hamnar. Och turistpolitiken kunde avföras från den hetaste politiska agendan.
Barbro Hedvall

blogg [blåg´]
De är många. De är arga. Och de ser som sin uppgift att punktmarkera journalister i tidningar och teve.

Under 2004 har Internetbloggarna gjort sitt definitiva genombrott i medielandskapet. Det som till en början var spridda dagboksanteckningar på webben, är i dag en makt- och opinionsfaktor att räkna med.

Under det amerikanska presidentvalet förmedlades rykten och stämningar via bloggar, som sedan letade sig vidare genom etablerade kanaler. Och i Sverige skulle varje tyckare med ambition ha en egen hemsida med åsikter.

Jag gillar trenden. Går dagligen in på sajter som www.erixon.com och www.johannorberg.net, för att läsa aktuella kommentarer till svensk politik.

Bloggarna har sällan tid för djuplodande analyser, men tvingar oss som verkar i den gamla världen att göra skäl för lönen. Det är ett renhållningsarbete som journalister bör välkomna.
Peter Wolodarski