Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Barbariet firar triumfer under Trump

Protester på O'Hare-flygplatsen, Chicago.
Protester på O'Hare-flygplatsen, Chicago. Foto: Chris Sweda/Chicago Tribune/AP

DN 30/1 2017. I dag har USA alltså en president som sitter i tv och utan minsta samvetsbetänklighet deklarerar att han "känner" att tortyr "fungerar".

Amerika först, säger Donald Trump, om och om igen. Slagordet leder tankarna till ett annat citat, ur Rudyard Kiplings dikt "The English Flag" från 1891: "What should they know of England who only England know?"

De senaste dagarna har president Trump gjort flera utspel. Ett genererade tusentals rubriker och dramatiska pressbilder, ett annat passerade tyvärr besynnerligt obemärkt.
Beslutet att stoppa resenärer från sju länder – Iran, Irak, Libyen, Somalia, Sudan, Syrien och Jemen – orsakade kaos inte minst på flygplatser världen över. Det krossade också otaliga drömmar.

Att flytta till Amerika representerar något mycket mer, något oändligt djupare, än att korsa gränser och slå ner sina bopålar i ett nytt land. Det är visionen om Något Annat, att bli en ny människa, att ersätta förtryck med frihet, att äntligen uppnå sin fulla potential. Allt detta som varit USA, som gjort landet alldeles unikt, hotas nu att slås sönder av Donald Trump och hans hantlangare.

"Ge mig era trötta, era fattiga, era förtryckta massor..." lyder inskriptionen på Frihetsgudinnan, en syn i inloppet till New York som mer än någon annan förknippar USA med frihet och möjligheter. Ska den nu ersättas av bilden på president Trump som med sammanbitna läppar skriver under dekret som alltmer stryper landets gränser och i allt högre utsträckning förvandlar det till en självtillräcklig monolit?

Det andra utspelet kom i en intervju med ABC News, där presidenten öppnade för att godkänna tortyr som amerikansk förhörsmetod. Vi tar det igen: Presidenten anser att USA ska kunna använda tortyr. Rubrikerna blev som sagt färre och magrare här, och visst kan man förstå varför. Detta sa Trump redan under sin kampanj, och i intervjun medgav han också motvilligt att försvarsministern och CIA-chefen är tortyrmotståndare och att han tänkte lyssna på dem. Dessutom har landet åtskilliga gånger fått berättigad kritik för att man antingen själv vid olika tillfällen använt tortyr eller lejt ut hantverket på mindre nogräknade allierade.

Nu, i ett slag, har USA:s fiender och kritiker fått ett betydligt lättare jobb.

 

Men skillnaden är enorm. I dag har USA alltså en president som sitter i tv och utan minsta samvetsbetänklighet deklarerar att han "känner" att tortyr "fungerar". Detta trots överväldigande bevis för att så inte är fallet. Detta trots att hans administration alldeles nyligen fått ett brev signerat av 176 höga militärer som slår fast att tortyr är "onödigt", "kontraproduktivt" och "innebär ett övergrepp på vår nations kärnvärden".

Det sistnämnda är förstås det viktigaste. Genom att glänta på dörren för tortyr ger Trump upp tanken på att man ska besegra sina fiender genom att vara bättre än de, inte genom att vara än värre. Han släpper in barbari och råhet i civilisationens finrum. Risken är att de blir mycket svåra att jaga ut igen.

USA har haft en särställning i världen på många sätt. Med alla sina brister har det ändå varit en garant för demokrati, frihet och rättsstatens principer. Landets realpolitik har långt ifrån alltid levt upp till denna bild. Men än mer har dess fiender överdrivit i sina försök att måla upp Washington som stor satan, som ansvarig för allt globalt ont.

Det har varit lätt att bemöta konspirationsteoretiker och USA-hatare genom att peka på vad alternativen bestått av, hur överlägset det amerikanska systemet varit de system som kritikerna själva förespråkat. Och inte minst genom att visa på landets enorma dragningskraft: Ni ser hur människor i miljontal och genom århundraden har flockats till denna nation – så oerhört ondskefull och misslyckad kan den knappast vara.

Nu, i ett slag, har dessa fiender och kritiker fått ett betydligt lättare jobb. Jihadisterna som anklagar USA och hela västvärlden för att vara islamofobisk och idka någon sorts krig mot islam har fått helt nya argument. Fienderna till liberalism, kapitalism och globalisering kan skrockande säga att detta är vad de sagt om USA ända sedan 1968.

"Hur väl känner de England som bara England känner?" Den som vill sätta "Amerika först" kan inte börja med att isolera Amerika från omvärlden. Det är lika kontraproduktivt som waterboarding av fångar. Det är att bortse från samarbetets synergier, det goda föredömets exempel, frihetens och öppenhetens magnetism. På många sätt har verkligen Amerika varit först under hela 1900-talet. Det är dit man har blickat för att se just ett föredöme, en ledare, en fyrbåk i mörkret.

Genom att slå sig för bröstet och skrika "Amerika först" riskerar Trump i hög grad att motverka alla sina syften och att göra landet mindre relevant på den internationella scenen. Ingen gillar en egoist.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.