Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Barn är ingen vara

”Jag köpte min kärlek för pengar, för mig var ej annan att få…” Så skaldade Gustaf Fröding för mer än 100 år sedan. Inför debatten som föregick kriminaliseringen av sexköp var just ett av argument mot en lagändring omsorgen om de män som påstods inte kunna få sex utan att betala för tjänsten.

Sant eller inte. Det man i alla fall kan konstatera är att synsättet utgår ifrån ett perspektiv där den enes rättighet blir den andres skyldighet. Ergo: eftersom män inte kan få sex på annat sätt finns ett slags samhällelig skyldighet att möjliggöra ”köpekvinnor”.

Samma i grunden ojämlika synsätt på människors rättigheter hörs i debatten om surrogatmödraskap. Det finns homosexuella män som menar att surrogatmammor i praktiken är enda möjligheten för dem att bli föräldrar, eftersom det är oerhört svårt för en man – ensamstående såväl som sammanboende med en annan – att få adoptera.

Här finns, om man vill se det så, en biologisk orättvisa. Homosexuella kvinnor har i dag lätt att bli föräldrar utan att blanda in en man, medan det omvända förhållandet inte råder. Män är i detta avseende beroende av kvinnor. Många löser det utan att kringgå det svenska regelverket kring surrgatmödrar och skaffar i stället barn tillsammans med en eller två mammor.

I frågor som rör regnbågsfamiljer finns behov av en moderniserad lagstiftning. Men i grunden finns ingenting att invända mot att barn föds in i familjer där det finns tre eller fyra vuxna människor som ansvarar för deras rätt till kärlek och omsorg. Tvärtom. Det är motsatsen som är problematisk.

När ensamstående och/eller biologiskt sett överåriga föräldrar väljer att kringgå svensk lagstiftning för att uppfylla ett personligt mål kan det gå alldeles utmärkt. En singelmamma på 50 år kan givetvis vara en helt strålande förälder. Men sårbarheten finns där. Alla kan bli livshotande sjuka, men risken ökar med stigande ålder. Till det ska läggas risken för psykisk sjukdom, missbruk eller andra förhållanden som gör det svårt att klara uppgiften som ensamförälder.

Tingsrättsförhandlingen för någon vecka sedan där en pappa ville frånsäga sig föräldraskapet till ett ettårigt tvillingpar som tillkommit genom embryodonation visar hur snett det kan gå. Ett olycksaligt undantag, menar förespråkare för tekniken, utan att närmare förklara hur man ska förhålla sig till undantag som detta. Att det finns väldigt många berättelser med lyckligt slut kan inte vara skäl att slippa ta ställning till vad man ska göra med de olyckliga.

I DN:s lördagsbilaga hördes många röster om surrogatmödraskap. Det finns inga skäl att betvivla att det finns historier där alla parter tycker sig ha vunnit på den nya tekniken. Men det är inte detta frågan gäller. Den gäller i stället om det också finns mer sorgkantade historier och hur man bäst kan skydda alla inblandade parter.

En av de indiska surrogatmammorna i reportaget säger: ”Jag hyr ut min livmoder till en kvinna som inte kan få barn själv. Jag tycker inte det är konstigare än att hyra ut ett rum i huset till någon som behöver tak över huvudet.”

Inte konstigare kanske, men mer riskabelt. Om vi ska se på surrogatmödraskap som ett arbete finns åtskilligt att invända. Om vi upprörs över att kvinnor ”hyr ut” sina underliv för sex så måste vi rimligtvis uppröras än mer över den medicinskt sätt mycket farligare livmodersleasingen. I Sverige går debattvågorna höga när det kommer fram att exempelvis H&M sytt upp kläder i en fabrik med ur svensk synvinkel stora arbetsmiljöbrister.

Men det är svårt att föreställa sig någon ”arbetsmiljö” som innebär så stora medicinska, emotionella och sociala risker som ett arbete inom surrogatbranschen. Kvinnorna utsätts för en hormonpåverkan som radikalt ökar risken för exempelvis blodpropp. De isoleras från sina familjer. En av de gravida indiska kvinnorna i reportaget uttrycker en oro för att lämna ifrån sig barnet: ”Jag vet ju vad som gäller, men det är svårt att kontrollera känslor.”

Självklart påverkas en kvinna av att bära ett barn. Hur mycket man än stålsätter sig intellektuellt så är hormonerna där och stör. Vi kan inte tänka bort de biologiska processer som vi utrustats med för att vi ska ta hand om de barn vi föder.

Att lämna ifrån sig en nyfödd är inte som att sälja en cykel.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.