Medierna har bjudit på många vittnesmål från personer som passerat de nya tidsgränserna i sjukförsäkringen. De har genomgående varit målade i mörka färger. Ännu finns inga studier över hur det gått för dem som ofrivilligt gått över från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion.

Däremot finns statistik över vad som hände med den grupp på ungefär 2 .000 personer som efter maximal tid i sjukförsäkringen utförsäkrades men som inte anmälde sig hos Arbetsförmedlingen. Det man har fruktat är att det skulle röra sig om människor som helt skulle slås ut och som i många fall hade varit hänvisade till socialbidrag för sin försörjning.

Men, visar Försäkringskassans granskning, så var det inte.

Mer än hälften försörjde sig genom eget arbete. Bara ett par procent levde på socialbidrag. Studiemedel och föräldrapenning var två av flera andra försörjningskällor. På frågan om varför personerna inte anmält sig till arbetslivsintroduktion angav de flesta svarsalternativet ”Hälsan har hindrat mig”.

Men på delad andraplats kommer staplarna ”Annat” respektive ”Behöver inte” som vardera anges av cirka 20 procent. Mer negativa svarsalternativ som ”Tror inte att det skulle hjälpa”, ”Inget förtroende för myndigheterna” och ”Inte förstått varför jag skulle” når inte i något fall över fem procent.

Försäkringskassan har flera gånger tidigare undersökt hur det gått för dem som lämnat sjukförsäkringen. Men då har det rört sig om människor som förlorat sin ersättning för att de själva eller Försäkringskassan ansett dem arbetsförmögna.

Med de nya reglerna görs egentligen inte någon prövning av arbetsförmåga. Den som efter maximalt antal dagar är för sjuk för att hänvisas till arbetsförmedlingen kan fortfarande förtidspensioneras (även om reglerna för detta tack och lov nu är mycket striktare) eller i vissa sällsynta fall få förlängd sjukpenning.

Regelverket måste ses i ljuset av tidigare regler och den praxis som utmejslades då. Det var regler som gjorde att människor fastnade i sjukförsäkringen för att sedan – närmast automatiskt – trilla över i förtidspension. Med alltför många undantag från de nya, och jämfört med andra länder alltjämt generöst tilltagna tidsgränserna, riskerar vi att återigen hamna i det läge reformen ville föra oss bort från.

Det är den ena sidan. Den andra är att man förstås inte heller kan acceptera att alltför många trillar mellan stolarna och gör sig rejält illa i fallet. Samtidigt måste man komma ihåg hur många som for illa i det gamla systemet.

Av Försäkringskassans studie framgår inte hur många av de nu undersökta som i det förra regelverket skulle varit fortsatt sjukskrivna eller förtidspensionerade. Men eftersom så få kom tillbaka i arbete efter år i sjukfrånvaro får man gissa på att huvuddelen fortfarande varit i något slags sjukersättning.

I stället för kanske uppemot tusen nya förtidspensionärer har vi alltså fått en stor grupp självförsörjande. Det är snudd på mirakulöst.

För ett halvår sedan diskuterades om reformeringen av sjukförsäkringen var det som skulle fälla regeringen på valdagen. Nu, med denna första granskning av Försäkringskassan, kan man fundera över om det inte rent av kan bli tvärtom. Om det visar sig att det gått bra för tillräckligt många på arbetsförmedlingen, under förutsättning att det inte gått alltför illa för andra, kan detta på sikt kanske bli både en politisk och mänsklig seger.

DN 14/5