Europarådet kritiserar Sverige för långa häktningstider. Det är dags att sätta en tidsgräns för frihetsberövande utan dom.
Regeringen har en hemsida på adressen www.manskligarattigheter.gov.se. Där ligger UD-rapporter om tillståndet i all världens länder. Ungern får kritik för långa häktningstider. Liksom lilla Belize, det centralamerikanska landet med drygt 300 000 invånare och ett överbefolkat fängelse. Men UD berättar också att Belize har en bortre gräns på tolv månader för hur länge någon kan sitta häktad.
En sådan gräns saknas i Sverige. Visserligen prövas häktningsbesluten var fjortonde dag i domstol, och det händer att domarna säger till åklagarna att de måste väcka åtal inom två veckor för annars ska den häktade släppas fri. Men det händer också att de misstänkta får sitta kvar så att månader blir till år.
Europarådets kommitté mot tortyr och inhuman behandling (CPT) reste runt i Sverige i juni och inspekterade häkten, fängelser och flyktingförvar. På det hela taget blev tjänstemännen väl emottagna, dock inte hos Norrmalmspolisen och i Mölndal. Där tyckte personalen att bedömarna gott kunde vänta ett tag. Vilket CPT noterar i sin första kortrapport om besöket.
Det är en mindre anmärkning. De större är dessvärre gamla bekanta. En betydande andel av de häktade i Göteborg var utsatta för restriktioner; det kan betyda att sakna rätt att tala med andra häktade, att inte få telefonera, läsa tidningar och se på teve, att inte få besök utom av advokaten.
Europarådet har klagat på den frekventa användningen av restriktioner i decennier, det har också Amnesty och FN. Den 1 januari 2006 fick vi en ny häkteslag, avsikten var att minska frihetsinskränkningarna för de inlåsta. Så har inte blivit fallet. Snarare tvärtom. När Kriminalvården kontrollerade alla personer som var häktade den 10 mars i fjol hade 46 procent av dem restriktioner.
Det är inte bara färskingarna på häktet som får sin kommunikation med omvärlden begränsad. Det går ju att förstå att det behövs i början av brottsutredningsfasen, men efter några veckor borde behovet minska markant. I Göteborg fann CPT häktade som hållits isolerade i sex till arton månader.
Arton månader, ett och ett halvt år i nära nog avsaknad av mänskliga kontakter. Och det utan att vara dömd. Det är oacceptabelt. Så kan vi inte ha det i en rättsstat. Det är sådant Sverige kritiserar andra länder för. Svenska UD agerade mot Spanien när en svensk satt långhäktad där, till slut tre år innan han dömdes för mord.
Som svenskar har vi förfasats över långa häktningstider i Polen, något som landet dömts för i Europadomstolen. En arm sate satt häktad fem år för att sedan dömas till fängelse i ett och ett halvt.
Faktum är att det kan hända här hemma också. Inte att någon är häktad i fem år, men väl att häktningstiden överstiger det fängelsestraff som sedan utdöms. En kvinna anhölls och häktades misstänkt för grovt koppleri i början av oktober 2006, där blev hon sittande 276 dagar. Tingsrätten dömde till två månader i fängelse, hovrätten höjde till sex månader. Det var ändå 96 dagar färre än kvinnan suttit häktad.
JK kritiserade hanteringen och bestämde att kvinnan skulle ha 45 000 kronor i ersättning för det överlånga frihetsberövandet.
Belize har en häktningsgräns på tolv månader. Sverige bör ha en snävare gräns, kanske tre månader med möjlighet till förlängning till maximalt sex totalt. Och domstolarna bör lära sig säga nej lite oftare till åklagarnas begäran om restriktioner. Att vara häktad är en enorm frihetsinskränkning redan det, som 1 700 personer råkade ut för en vanlig dag 2008.
DN