Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Besök hos en farlig regim

Illustration: Magnus Bard

DN 9/2 2017. Ahmadreza Djalali är läkare, forskar i katastrofmedicin vid Karolinska institutet och har permanent uppehållstillstånd i Sverige. Han är också spion, påstår Iran. Sedan april sitter han inlåst i sitt gamla hemland, på synnerligen grumliga grunder. Han har isolerats, utsatts för hårda förhör och avkrävts en ”bekännelse”. För en vecka sedan fördes han inför en domstol och hotas nu av dödsstraff för ”fientlighet mot Gud”.

Amnesty har inlett en blixtaktion för att Djalali ska släppas. Förhoppningsvis nämner statsminister Stefan Löfven namnet när han besöker Irans president Hassan Rouhani i helgen.

När det gäller mänskliga rättigheter är Iran en skurkstat av värsta sorten. Djalali är bara en av tusentals politiska fångar. Tortyr är vanligt, liksom långa fängelsedomar efter skenrättegångar. Iran är världsmästare i dödsstraff per capita. Kvinnor är andra klassens medborgare. Homosexuella och religiösa avfällingar riskerar ständigt sin frihet.

Inget tyder på att de mänskliga rättigheterna har stärkts under Rouhanis tid vid makten, och Löfven hälsar inte på för att läxa upp honom.

Rouhani brukar slentrianmässigt beskrivas som reformvänlig, vilket inte är sant. Presidenten är mer pragmatisk än de mest reaktionära och västfientliga mullorna, men har alltid varit en del av den teokratiska regimen. Han vann valet 2013 för att Irans egentlige ledare, ayatolla Ali Khamenei, lät honom göra det. Samma ordning gäller nästa röstningstillfälle, i maj.

Inget tyder på att de mänskliga rättigheterna har stärkts under Rouhanis tid vid makten, och Löfven hälsar inte på för att läxa upp honom. Presidenten lär småle överseende, om saken kommer upp. Inte heller reser statsministern för att be Iran att uppträda belevat medan Sverige sitter i FN:s säkerhetsråd. Poängen är att puffa för svenska varor. Dussintalet storföretag har representanter med under besöket.

Kärnteknikavtalet med USA och fem andra länder ledde till att de internationella ekonomiska sanktionerna hävdes för ett år sedan. Iran lovade att slå av sina centrifuger för urananrikning, skicka uranlagret utomlands, montera ned vissa anläggningar och tillåta FN-inspektioner. Därmed skulle ett eventuellt bygge av en iransk atombomb fördröjas 10–15 år.

I teorin är Iran därmed öppet för handel och utländska investeringar, och det finns en mängd eftersatta behov. Allmänt sett har det dock gått relativt trögt. Svensk export har faktiskt minskat sedan kärnteknikavtalet kom till stånd.

USA har nämligen behållit sanktioner av andra skäl, som brott mot mänskliga rättigheter och sponsring av terrorism. Barack Obama betraktade Iranavtalet som en stor framgång, men införde nya straffåtgärder i fjol på grund av missiltester. President Donald Trump skärpte dem ytterligare efter ännu ett prov för drygt en vecka sedan. Företag och banker från andra länder är därför försiktiga. Det kan bli dyrt att försäkra sig om att man följer amerikansk lag. Dessutom försöker reformfientliga iranska kretsar ständigt att motarbeta utländska intressen.

Trump själv är en betydande osäkerhetsfaktor. Han har hotat att riva upp eller omförhandla den ”katastrofala” uppgörelsen med Iran. Försvarsminister James Mattis har sagt att USA står vid sitt ord. Övriga länder bakom avtalet kommer inte att ställa upp på att skrota det. Men Trump visar sig dagligen lika opålitlig och okunnig som befarat. Hans försök att införa inreseförbud för sju muslimska länder, däribland Iran, gör inte läget lugnare.

Iran är inte lätt att hantera, men något bättre än kärnteknikavtalet finns inte. Alternativet är en militär konfrontation. Om Trump inser faran i det går inte att veta.

Syrien sägs också stå på Löfvens och Rouhanis mötesordning, men iranierna har aldrig varit mottagliga för kritik. Om Ryssland under drygt ett år har stött al-Assad med barbariska flygbombningar, har Iran ända från början försett diktatorn med vapen och marktrupper. Den libanesiska Hizbollahmilisen, Teherans lydiga redskap, har skickat tusentals soldater. Iran backar upp andra terrorgrupper, som palestinska Hamas, och houthirebellerna i Jemen. Ayatollorna spelar en destruktiv roll i grannlandet Irak och hela Mellanöstern.

Så är det fel av Löfven att åka till Iran? Nej. Det är oftast bättre att ha relationer än inga alls. Är det fel att stödja svensk exportindustri? Nej. Den som inte vill göra affärer med tvivelaktiga regimer får inte många länder kvar. Kanske främjar kontakterna öppenhet och demokrati på sikt, även om sambandet långt ifrån är automatiskt.

Däremot finns det all anledning för västvärlden att förhålla sig kyligt till regimen i Iran. Det gäller även Sverige.

DN Ledare. 9 februari 2017

Läs fler artiklar. Till DN:s ledarsida

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.