Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Bevara Bromma flygplats

Även S tycks ha landat i frågan.
Även S tycks ha landat i frågan. Foto: JOHAN NILSSON / TT

En del politiska tvistefrågor tycks ha evigt liv. Många stockholmare minns säkert 1970- och 80-talens heta debatter om Bromma flygplats vara eller icke vara. Å ena sidan resenärer som uppskattade Brommas närhet till innerstaden och småskalighet. Å andra sidan kritiker, inte sällan boende i flygplatsens närhet, som pekade på buller och utsläpp.

Luftturerna kring Bromma har varit många och märkliga. Flygplatsen invigdes 1936 och var Stockholms knutpunkt fram till 1960, då Arlanda tog över. År 1983 tycktes Brommas saga all, då Linjeflyg och därmed inrikestrafiken flyttade till Arlanda. Kvar blev bara funktioner som taxi-, skol- och företagsflyg. Men efter avregleringen av flygmarknaden 1992 öppnades porten för utrikestrafik – och nya inrikeslinjer följde efter.

De senaste 15 åren har Bromma vuxit snabbt, till Sveriges tredje största flygplats. Den mest omdebatterade är den säkerligen. I dag vill Vänsterpartiet och Miljöpartiet riva, sanera och bygga bostäder på området. Moderaterna är främste försvarare.

Socialdemokraternas position är intressant. Partiet var länge i huvudsak Brommamotståndare och fortfarande är flera tunga företrädare för en rivning. Men i veckan slog både Stefan Löfven och Magdalena Andersson tveklöst fast: Bromma blir kvar. Det nuvarande avtalet mellan Stockholms stad och dåvarande Luftfartsverket, som undertecknades 2008 och löper till 2038, ska inte rivas upp.

En flygplatsfråga tenderar ofta att framstå som en kamp mellan David och Goliat, betong och blommor, små- och storskaligt. Näringsliv och högerkrafter fronderar mot miljövänner och tillväxtskeptiker. Men i debatten om Bromma bryts den traditionella dramaturgin av att starka röster på landsbygden nu höjts till flygplatsens försvar.

Den 17 juni publicerade Stockholms Handelskammare en rapport med innebörden att 24.000 jobb, ”lågt räknat”, runt om i landet skulle för­svinna om flygplatsen lades ned. In­­lagan följdes av en debattartikel i Dagens Samhälle. Den var under­tecknad av flera tunga politiker, inte minst socialdemokrater, från kommuner i hela landet.

”En nedläggning av Bromma blir ett hårt slag mot de orter i Sverige som har stora avstånd till Stockholmsregionen”, skrev de. Ord och inga visor.

Förutom jobben finns många andra argument som talar för ett bevarande. Flygplatsen är det odiskutabelt smidigaste sättet att ta sig till Stockholm från landets mer avlägsna delar – inte minst Gotland. Inte bara restiden är kort; Brommas litenhet gör att incheckning, säkerhetskontroll och väntetider hålls nere.

Med det i åtanke vore det vanskligt på flera sätt om flygplatsen tilläts växa för mycket. I år passerar 2,3 miljoner resenärer, men i en intervju med tidningen Mitt i Bromma säger flygplatschefen Peder Grunditz att antalet ska växa till fyra miljoner.

Enligt ett färskt reportage i magasinet Fokus har en lucka i avtalet från 2008 gjort att flygbolagen, främst norska Braathens, kunnat byta ut flygplanen mot allt tyngre modeller. Statliga Swedavia, Luftfartsverkets efterföljare, vill uppgradera Bromma till att kunna ta emot ännu fler tunga flyg.

Att flottor byts ut kan vara av godo, och moderna plan släpper ut mindre än sina föregångare. Samtidigt ligger en fara i att Bromma blir för stort, smutsigt och bullrigt. Då försvinner poängen med en smidig, modern cityflygplats. Det finns heller ingen anledning att människor som bara byter inrikesplan inte skulle kunna göra det på Arlanda.

Det miljöpartistiske oppositionsborgarrådet i Stockholm, Daniel Helldén, är den kanske mest profilerade Brommakritikern. Han skriver som svar på Stockholms Handelskammares rapport: ”I dag är det enkelt att ta sig till Arlanda från Stockholm och restiden dit är ett svagt argument för att gå miste om möjligheten till 50.000 bostäder”. Undrar vad resenärerna säger om det, alla de som i årtionden valt Bromma framför allt av just det skälet att Arlanda ligger för krångligt till.

Att Stockholm behöver bostäder är tveklöst, men det är knappast optimalt att lägga dem på en plats där det redan finns en fullt fungerande och populär verksamhet. I så fall kan vi lika gärna riva, säg, Kungens kurva eller Gröna Lund.

I dag utgör flyget två procent av de totala utsläppen av koldioxid. Även om siffran är låg, vore det förstås lysande om alla flygresor kunde ersättas med hjälp av de massiva tågsatsningar som nu utlovas av både regering och opposition. Men det är långt kvar till flygets ändhållplats. Under mellantiden behöver Stockholm, och hela landet, det värdefulla bidrag till infrastrukturen som Bromma utgör.