Det är inte brist på studentbostäder. Det är bostadsbrist. Men lösningen är inte nya statliga subventioner.
Varje höst hörs samma vrål från de gamla universitetsstäderna – det saknas studentbostäder. Det skrivs artiklar om att folk bor på vandrarhem och flyttar mellan kompisars soffor. De nya högskolorna försöker bryta igenom klagosången med sina locktoner: Hos oss finns både tomma studieplatser och bostäder. Vi garanterar lägenhet om du läser här.
Efter ett inledande kaos brukar det ordna sig. På våren står till och med några rum tomma. I år är det dock rörigare än vanligt. I lågkonjunkturen är jobben färre och fler av gymnasisterna väntas gå direkt till högskolan, kullarna är större och gamla studenter tar några kurser till när de inte får arbete.
Nästa år och 2011 vill regeringen anslå medel för ytterligare 10 000 högskoleplatser. Med tanke på att arbetsmarknaden blir värre innan den vänder bäddar det för än större svårigheter. Men om en stor del av de nya studenterna faktiskt är äldre personer som läser vidare för att de mist sina industrijobb – regeringen hoppas på sådan kompetensutveckling – då minskar trycket. De sitter redan i eget bo.
De flesta studenter bor dock inte i de särskilda bostäderna. Fyra av fem som läser i Göteborg bor i vanliga hyreslägenheter, bostadsrätter och hus. Och det är där lösningen finns, på den vanliga bostadsmarknaden. När Lundastudenterna hittat bra polare kan de slå till på en lägenhet i Landskrona. I går fanns där en trea med öppen spis och fiskbensparkett på 83 kvadrat för 6 200 kronor i månaden med omgående tillträde.
Tåget till Lund tar runt 20 minuter. Sista turen går 01.14 för den som fixar att festa lagom, annars får man väl tigga golvplats. Ett studentkort för hela Skåne kostar 850 kronor i månaden.
Företagen som äger de särskilda studentbostäderna lobbar för återinförda subventioner och befrielse från fastighetsskatten om 1 200 kronor per lägenhet. Inte rättvist med samma avgift för ett korridorrum som för en tiorummare på Strandvägen, lyder det argumentet som bitit på finansmarknadsminister Mats Odell (KD).
I gårdagens DN förklarade han sin goda vilja: ”Jag vill avskaffa fastighetsavgiften för studentbostäder så att det blir attraktivare att bygga. Tyvärr har jag inte full uppbackning på detta men jag driver det vidare.”
Pålagan motsvarar 100 kronor i månaden per lägenhet. Den lilla stimulansen avgör inte byggbeslut. Mats Oversjö, direktören för SGS i Göteborg som har 7 215 studentbostäder, talar i stället i årsredovisningen om att ”hyran kunde sänkas med närmare 2 procent”.
Precis som alla andra önskar de bostadsköande studenterna tulipanaros. En central lägenhet med hög standard och låg hyra. Men ska det bli billigare blir det korridorrum. Sådana har inte byggts de senaste 15 åren, bara lägenheter; ettor med kokvrå som oftast ligger runt 30 kvadrat, ettor med kök, tvåor och en del treor. Studenterna bor hellre dyrare och enskilt än billigare tillsammans. Av landets 80 000 studentbostäder är bara en tredjedel korridorrum, en ständigt krympande andel.
När det inte byggs korridorer finns det än mindre anledning att tala om brist på studentboende. Då handlar det om bostadsbrist. Lägenhet som lägenhet.
Därför bör Anders Borg fortsätta hålla emot när Odell tjatar. Bostadsbyggande ska inte styras av att antalet högskoleplatser ökar tillfälligt på olika orter. Det måste avgöras av mer långsiktiga befolkningsprognoser. Och de säger att det hur som helst bör byggas i Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund.
DN