Stödet för de rödgröna faller. Beror det på att den borgerliga alliansen varit skicklig? Eller mer på vänsteralternativets egna misstag?
Det är skillnad på opinionsundersökningar och valresultat. Men nu är mätningarna så många, trenden så tydlig och skillnaderna mellan blocken både stor och så växande att det är svårt att se att de rödgröna skulle ha någon reell möjlighet att ta in det borgerliga blockets försprång. Det är snarare fördelningen av röster och det parlamentariska läget på valnatten som gör att valet förblir en rysare.
Enligt en Sifomätning som presenterades i Svenska Dagbladet i går är skillnaden mellan blocken nu närmare tio procentenheter. Den borgerliga alliansen får egen majoritet och det får den också för första gången i Ekots sammanvägda index över opinionsmätningar. Skulle detta också bli resultatet på valnatten borde det stämma till eftertanke hos de rödgröna.
För detta har till stora delar varit en valrörelse som handlat om tänkbart valresultat snarare än sakpolitik. Sverigedemokraterna har legat som ett raster över den politiska debatten och oppositionen har ägnat sig åt något slags omvänt kampanjande. I stället för att vinna röster på egna meriter har de rödgröna försökt skrämma borgerliga väljare med att en röst på alliansen kan komma att innebära samarbete med Sverigedemokraterna.
Det ingen av dem säger är att ett litet vågmästarparti blir maktlöst om båda blocken avstår från att samarbeta med det. En minoritetsregering kan mycket väl få igenom sin politik så länge inte oppositionen i sin tur söker stöd för att fälla förslagen med ett vågmästarparti.
Det kan tyckas som ett ödets ironi om det nu är så att de rödgröna med tricket att vinna röster genom att varna för Sverigedemokraterna i stället hjälpt regeringen att nå egen majoritet. Vilket i så fall är ett nog så effektivt sätt att desarmera Sverigedemokraterna.
Men ingenting är klart förrän allting är klart, som det brukar heta i avtalsförhandlingar. Till det parlamentariska läget hör inte bara frågan om det finns något block som kan regera med egen majoritet eller inte, utan också hur svenskarna röstar för övrigt.
Sverigedemokraterna, som under åren genomgått en omfattande fasadrenovering, uttrycker något helt annat i den valfilm som med rätta stoppades av TV 4 men som kan ses på filmsajten Youtube. Bildspråket för tankarna till de nazistiska propagandafilmerna från 30-talet. Där nazisterna använde råttor använder Sverigedemokraterna burkaklädda kvinnor med barn som väller fram ur mörkret.
Partiet slår därmed mot reproduktionen, inte segregationen. Budskapet kan omöjligt tolkas som ett invandrarkritiskt inlägg i debatten. Detta är rasism.
Sverigedemokraterna är till skillnad från många andra främlingsfientliga populistpartier i Europa sprunget ur den nazistiska rörelsen. Just därför ter sig de rödgrönas försök att exploatera partiet för att själva vinna väljare extra oansvarigt. Och något som möjligen riskerar att de rödgröna faller på eget grepp.
Ytterligare en sak att fundera över är den tudelning av landet som framträder i DN/Synovates opinionsundersökning över vilka som röstar på vad. Den bild som Moderatledaren Fredrik Reinfeldt ofta använt, att jobblinjen står mot bidragslinjen, tycks i någon mån sann. Stödet för de rödgröna hittas hos människor som har låg inkomst, dålig utbildning och inte äger sin bostad.
Med fler i jobb, med högre disponibla inkomster till följd av sänkt skatt på arbete torde de rödgrönas väljarbas krympa ytterligare. Om bidragslinjen varit en dålig idé i detta val lär den vara en ännu sämre idé i nästa.