Huvudledare

Borgs barrikader

Den globala konjunkturen bromsar och Sverige kommer inte undan. Anders Borg måste prioritera statsfinanserna, men regeringen bör också tänka framåt.

Det ekonomiska världsläget förser ständigt finansminister Anders Borg med nya vädermetaforer. Nu hotar skuldstormen att dra in över Sverige och här måste byggas skyddsvallar, sa Borg när han på fredagen presenterade förutsättningarna för höstbudgeten.

Osäkerheten är enorm. Vilket spår eurokrisen tar härnäst går inte att veta, inte heller hur USA ska häva den politiska förlamning som gröper ur ekonomin. Det tyska expressloket har stött på uppförsbacke. Finansmarknaderna är hypernervösa.

Omsvängningen jämfört med optimismen i våras är abrupt. Då spådde regeringen en tillväxt 2012 på 3,8 procent – ett halvår senare är prognosen nere på 1,3 procent. Industrin bromsar investeringar, hushållen är oroliga och konsumerar mindre. Arbetslösheten väntades tidigare sjunka sakta ned mot 5 procent. Nu ser Borg en liten och tillfällig men ändock ökning nästa år.

Det hägrande överskottet i de offentliga finanserna uteblir helt. Desto viktigare alltså att hålla i; vad motsatsen leder till finns många otäcka exempel på ute i Europa. Sveriges utgångsläge är bättre än i de många EU-länder som redan brottas med stora budgetunderskott.

Konjunkturinstitutet har angett det så kallade reformutrymmet till 30 miljarder kronor, men Borg ser bara 10–15 miljarder. Därtill kan spelrummet inte användas som tänkt, utan tyngdpunkten landar på tillfälliga efterfrågestimulanser och arbetsmarknadspolitik. Men regeringen måste akta sig för att bli för passiv. Ekonomin kan behöva robust stöd.

Även om Anders Borg styr finanserna har alliansens fyra partier hittills klarat att ta ansvar. Även denna gång får hjärtefrågor läggas tillbaka i leken.

Moderaterna har redan ställt in jobbskatteavdrag nummer fem. Lämpligt nog undviker regeringen då också ett nederlag i riksdagen, eftersom de rödgröna partierna och Sverigedemokraterna gemensamt lovat fälla ett nytt avdragssteg. Att lägga förslag om ytterligare sänkt inkomstskatt kan dessutom passa bättre närmare valet 2014.

Det innebär självklart att inte heller pensionärerna får lägre skatt. Vad Kristdemokraterna än lovat sina kärntrupper skulle det innebära en märklig arbetslinje att sänka för pensionärer utan att sänka för löntagare.

Att använda ett så litet reformutrymme till att halvera krogmomsen, ett löfte ur det borgerliga valmanifestet, ter sig inte naturligt. Det handlar visserligen inte om att göra räkmackorna billigare utan om fler jobb. Beräkningarna är dock svajiga. En politisk fördel ligger däremot i att MP stöder förslaget.

Kontrasten mellan Anders Borg och oppositionen är hur som helst stor, precis som under finanskrisen 2008 när det inte fanns någon satsning Socialdemokraterna inte hade råd med.

I Håkan Juholts sommartal förra helgen var budskapet åter att det finns pengar till allt. Ansvar är mer än att balansera en budget, sa Juholt. Det skakiga läget i den internationella ekonomin hade S-ledaren inte noterat. På fredagens DN Debatt hade Juholt plötsligt upptäckt omvärlden, men slutsatsen var fortfarande att diverse utgiftsökningar behövs. S har numera ett mycket fritt förhållande till ekonomisk politik.

Regeringen och Anders Borg har en klar fördel framför oppositionen: förtroendekapitalet från den finanskris som i våras verkade ha passerat. När Anders Borg manar till försiktighet tenderar väljarna att lyssna. Det avspeglades också i gårdagens DN/Synovate-mätning.

Ansvar är en utmärkt grundbult för svensk ekonomisk politik i en orolig omvärld. Men fortfarande saknar regeringen en vision som går utöver jobbskatteavdraget, även i bättre tider.