Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Bort från fyrkanterna

Drygt halvvägs in i mandatperioden är det bara att konstatera att den som vill leta efter de mest skarpsynta feministiska analyserna bör söka i kretsen runt integrationsminister Erik Ullenhag. Inte, som man annars hade kunnat tro, runt jämställdhetsminister Nyamko Sabuni.

I går var det dags igen när Akka-utredningen överlämnade sitt betänkande om nyanlända kvinnor och anhöriginvandrare på arbetsmarknaden. Utredaren Elin Landell tvekar inte att lyfta fram de kvinnofällor som också bär den sittande regeringens signum. Som till exempel vårdnadsbidraget.

Hon säger också att möjligheterna till uttag av föräldrapenning för äldre barn bör begränsas, en idé som även integrationsministern uttryckt tidigare. Vidare att hushållsbaserade ersättningar bör undvikas, av samma skäl som vi i Sverige frångick sambeskattningen.

Försörjningsstödet utgår fortfarande från familjens inkomster, inte individens. Men så måste det, åtminstone i någon mån, vara även framöver. Det är orimligt att tänka sig en modell där en höginkomsttagarman gifter sig med en thailändska och överlåter hennes försörjning till skattebetalarna.

Utlänningslagen skärptes 2010. Ett krav på försörjning infördes för att kunna ”hämta hem” anhöriga. Men kravet är varken särskilt vasst formulerat eller undantagslöst. Grunden är att anknytningspersonen ska garantera försörjning och ha en bostad som rymmer dem som ansöker om uppehållstillstånd som anhörig­invandrare. Men kravet gäller inte om anknytningspersonen är medborgare i Sverige eller annat EES-land, har bott i Sverige i minst fyra år med permanent uppehållstillstånd, fått sitt uppehållstillstånd av humanitära skäl eller har barn under 18 år.

I utredningen konstateras att de många undantagen innebär att det i själva verket bara är ett fåtal anknytningspersoner som behöver leva upp till kravet på egen försörjning och ordnad bostad.

Viktigt att lyfta fram i den späckade och intressanta utredningen är de fördomar som begränsar och försenar invandrarkvinnors inträde på arbetsmarknaden. De flesta har inte massvis med barn. Och de barn som finns, påpekar Elin Lindell, är ju också männens.

Inte heller är det så att kvinnorna inte vill arbeta. Däremot är många, precis som bland männen, dåligt utbildade. I vissa fall har de inte gått i skola alls. Utredningen ser ett behov av att stärka kompetensen hos korttidsutbildade. Analfabeter kan behöva lära sig att läsa och skriva på modersmålet innan de ger sig i kast med svenskan.

Men om en 30-årig nyanländ först ska läsa in hela grundskolan så lär hon aldrig komma ut på arbetsmarknaden. Att man inte kan läsa, skriva eller tala svenska betyder varken att man är dum i huvudet eller att man inte kan någonting. Någon typ av arbete har individerna rimligtvis utfört i hemlandet, och även om inte alla kunskaper är överförbara mellan två länder som befinner sig i olika utvecklingsstadier så borde några vara det.

Indiern Bunker Roy har med sitt barfotauniversitet visat att det går att få också analfabeter att klara ett slags grundnivå för att rita och bygga hus, elektrifiera hela byar genom solcellsenergi och laga skolbarns tänder (DN 9/9). Sett ur det perspektivet ter det sig märkligt att det inte skulle finnas en enda syssla i Sverige som kan utföras utan att man har koll på alla satsdelar och oregelbundna verb.

För att kunna fungera som medborgare är det förstås viktigt att kunna kommunicera både skriftligt och muntligt. Det måste vara målet. Men vägen för dem som har längst dit måste gå parallellt med något slags sysselsättning. Annars slås individer ändå ut.

Det som skulle behövas är mer kreativa arbetsgivare, mindre fyrkantiga fackföreningar och lägre ingångslöner. Den som saknar både utbildning och adekvata språkkunskaper kan inte gå in på samma lön som den som har 12 skolår bakom sig.

Föreställningen om lika lön för samma arbete är både föråldrad och förljugen. Det finns inte ett sätt att utföra ett arbete, de är lika många som det finns arbetstagare. Detta måste också avspeglas i lönekuvertet. Annars kommer de lågpresterande inte att få någon lön alls.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.