Bortom Luther
Publicerat 2009-10-18 00:05
Illustration: Magnus Bard
Frihet handlar inte bara om arbete. Valet mellan arbete och fritid bör vara individens eget – så länge man försörjer sig själv.
Arbetslinjen är i grunden riktig. Vuxna friska människor ska i möjligaste mån inte gå på sjukkassa eller a-kassa. Trygghetssystemen är till för dem som inte kan – inte för dem som vill avstå från att arbeta. Att försörja sig själv är dessutom bra både för den egna utvecklingen och för självförtroendet.
I den politiska retoriken har det dock emellanåt varit mer Luther än John Stuart Mill. Att arbeta i sitt anletes svett har framstått som viktigare än egen försörjning. Det är ingen frihetlig linje. Arbetsplikt hörde hemma i Sovjetunionen.
Valet mellan materiell standard och fri tid bör vara individens eget. För frihet kan lika gärna handla om att arbeta mindre som att arbeta mer – som DN:s Insidan visat i en serie reportage under veckan.
Att ha kontroll över sin egen tid är viktigt för många. Tid är pengar – men pengar är också tid. Viljan att leva enkelt kopplas gärna ihop med kritik av konsumtionssamhället och jakten på prylar och status. Något ligger det i det.
Den brittiske nationalekonomen John Maynard Keynes förutspådde på 1930-talet att den ekonomiska tillväxten skulle ge oss ett överflöd av ledig tid. Så blev det inte. I stället har vi snarast fått mindre tid ju rikare vi blivit.
Hur kan det komma sig? Förre handelsministern och professorn i nationalekonomi Staffan Burenstam Linder (M) försökte i boken ”Den rastlösa välfärdsmänniskan” reda ut denna paradox. Hans huvudtes är att varuproduktionen ständigt blir billigare, men att billigare prylar inte gör att vi konsumerar mindre, utan mer. Större hus, fler apparater och prylar tar i sin tur väldigt mycket tid i anspråk.
Man behöver inte moralisera över shoppingkulturen för att försvara rätten att byta materiell standard mot mer tid till vänner, familj, ideellt arbete eller självförverkligande. Valet är individens.
Problemet är att den svenska modellen snävat in valmöjligheterna. Jobbskatteavdraget har visserligen gjort det lättare att gå ned i arbetstid – även om motiveringen varit den motsatta. Skattenivån är dock fortfarande hög och de offentliga systemen utgår från löneanställning och fast heltidsarbete. Las håller tillbaka utbudet av tillfälliga påhugg. Det socialdemokratiska kravet om ”rätt till heltid” skulle om det blev verklighet kraftigt reducera antalet deltidsjobb.
Att arbeta mindre är därför inte lätt. En rad andra regleringar gör det dyrt att leva. De svenska byggnormerna skapar exempelvis höga boendekostnader. Bohemer göre sig icke besvär.
Även småföretagandet är styvmoderligt behandlat. Visserligen arbetar många företagare hårt, men friheten att få jobba åt sig själv, och kontrollera sin tid, är en viktig drivkraft för många av dem som startar eget.
Den svenska modellen har över lag gynnat konsumtion framför produktion. Omfördelningen av ekonomiska resurser har motiverats med att låginkomsttagare spenderar mer av sin inkomst. Möjligheten att spara sig till ett oberoende har däremot motverkats. Till allt detta har staten låst in stora delar av tjänstesektorn så att svenskarna spenderar oproportionerligt mycket av sina pengar på varor i stället för på tjänster.
Politiken har därför bidragit till att göra Sverige materialistiskt. För många ger dock skapande och produktion större lycka än högre materiell standard och statuskonsumtion. Att inte leva på andra är en rättvisefråga. Men möjligheten att utforma sitt eget liv är en fråga om frihet och välbefinnande. Arbetslinjen i all ära – politiken skulle också må bra av större frihetspatos.
DN 18/10 2009
Visar 1-10 av 22. Per sida:
Det finns många småföretagare som inte jobbar särskilt hårt också. De har det bra, spelar golf och reser omkring, medan andra gör jobbet åt dem...... De måste väl sägas leva på andras arbete?
Frågvisa Anna, 16:59, 24 oktober 2009. Anmäl
Ja men ska vi avskaffa rätten att leva på andras arbete måste vi väl i första hand avskaffa kapitalismen?!Men rätten att ifrågasätta det för många självklara finns väl i alla fall?
Ifrågasättande, 16:38, 24 oktober 2009. Anmäl
"Bortom Luther" - vad finns där? Ja, rent ekonomiskt kan det bli vad som helst.
Och rent teologiskt - om allt han säger avvisas som pekpinnar är han rädd för den människans eviga väl!
Frihet, 18:32, 20 oktober 2009. Anmäl
Du är en hycklare Null. Du angriper dem som lever på bidrag men inte dem som har arbetsfria inkomster därför att de äger kapital...... Många som är oerhört rika gör aldrig något som är till nytta för andra, därmot lever de i allra högsta grad på andras arbete....Är det rättvist, tycker du?
Frågvis, 17:23, 20 oktober 2009. Anmäl
at either end of the social spectrum, there lies a leisure class
piff, 14:52, 20 oktober 2009. Anmäl
Olof Hansen - visst går det att strukturera problemet för alla som vill men de flest vill inte. Hellre kör man på i gamla vanliga banor till konkursens stup.
Luther gjorde samma misstag med benägen hjälp av tillväxtsugna furstar.
Nils-Erik Forsberg, 07:54, 19 oktober 2009. Anmäl
Den laga rantan ar skapat en osund ekonomi som inte bygger pa ekonomiska realiteter utan konsumtion av livstilsvaror och plasma-tv.
Sparande ar till for investeringar. Den laga rantan missgynnar detta.
Tillvaxten byggd pa lanta fjadrar fungerar inte.
Och visst ar det politikerna som blossat upp ekonimin men liksom for Flickan med svavelstickorna i HC Andersens saga ar tiden kort.
Johan K, 01:16, 19 oktober 2009. Anmäl
Det jag inte kan förstå är att folk verkar välja sin egen lön och ekonomiska frihet framför sina barns politiska frihet..- Det de nu ger bort kommer deras barn aldrig att få igen.
Erik den helige, 00:17, 19 oktober 2009. Anmäl
Med Luther på ena axeln och Ågren på den andra är det inte så lätt. Föredrar dock Luther som gett oss det välstånd vi har.
Håller med om att det står var och en fritt att göra vad man vill så länge man inte belastar andra. Fast bidrar du inte till trygghetssystemen antar jag att du inte har några krav på dem vid sjukdom och pension?
Någon nedan skrev att valet står mellan trygghet och frihet. Det är inte sant. Tryggheten måste alltid finansieras och det kan bara göras i ett fritt samhälle.
Null, 00:06, 19 oktober 2009. Anmäl
En granne till mig, en man i 35 års åldern hade två drömmar. Den ena var att hitta en kvinna som kunde älska honom. Hans andra dröm var att gå ner i arbetstid. Han hade ju redan allt han behövde materiellt.
Eriik Blatte, 22:57, 18 oktober 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
