Efter år av diskussioner och successiv mental förändring presenterades i går den nya webbplatsen OmVård.se. Där kan medborgarna hitta information om väntetider och kvalitet i vården. Detaljnivån är hög. En patient som behöver en ny höftled kan ta reda på var i landet väntetiden är kortast, komplikationerna minst och resultatet bäst.

Det rör sig alltså inte om någon generell rankning där enstaka kliniker kan åka snålskjuts på ett storsjukhus goda rykte. Resultaten är nedbrutna på klinik- och på vårdcentralsnivå. Alla är med och tävlar. Det är bra.

Mindre bra är presentationen. Sammanställningen över väntetider fungerar finemang. Om det exempelvis gäller en operation, letar man upp sin diagnos och får sedan uppgifter om väntan vid varje sjukhus i det egna landstinget eller i hela landet. Individen begränsar själv sin sökning utifrån hur långt bort hon är beredd att bege sig. Praktiskt och användarvänligt.

Men så var det detta med de olycksali­ga kvalitetsindikatorerna. Listor av det slaget har funnits länge. Men det har varit till föga nytta för patienten eftersom de varit tämligen obegripliga. Och inte är det så mycket bättre nu. Termen över vad det är man mäter amputeras ibland mitt i, den får helt enkelt inte plats i den ruta som tilldelats.

Men det torde göra mindre eftersom få har någon chans att begripa vad där står ändå. Här ett axplock över redovisade kvalitetsmått: ”ACE/A2”, ”HbA1c<6,0%” och ”EQ –5D post-op 1 år”.

Vissa tabeller är enklare. Till exempel de som räknar antal komplikationer, infektioner och omoperationer. Men där finns risk för andra felkällor: som att vissa kliniker opererar äldre och sjukare patienter än andra, och även om det också redovisas blir det i en formel som är obegriplig för lekmannen.

Man kan också fråga sig om det verkligen är nödvändigt och särskilt smart att använda tal med tre decimaler för att beskriva den självskattade hälsovinsten efter en behandling. Nog hade det varit lättare att tolka betyget 1–5 än att förstå siffran 0,450.

Kort sagt, mycket återstår för att göra hemsidan användbar för att kontrollera annat än väntetider. Men bara det faktum att webbplatsen finns (även om det hade varit bättre om den gjorts färdig innan den presenterades) visar att stordåd kan uträttas också inom en så stel organisation som hälso- och sjukvården. För tio år sedan var tanken på kvalitetsmätningar tabu. Hur skulle det gå till? frågade sig sjukvårdens företrädare, som tycktes värna mer om sina system och rätten att vara ineffektiv och byråkratisk än om patienternas rätt till god vård. Nu har en omsvängning skett och på åtskilliga håll i landet har man verkligen börjat ta in att vården finns för patienterna – och inte patienterna för vården.

Det betyder inte att vård är som vilken annan vara som helst. Men just därför blir kvalitetsrankningar så mycket viktigare. Ytterst handlar det om jämlikhet. Om att även outsider ska kunna göra det val insider – som vet hur man kommer till den bästa hjärtläkaren – alltid har gjort.

Ett dåligt resultat kan antingen sporra en klinik till att bli bättre eller få den att lägga sig platt. Skulle det senare ske är det ingen katastrof. Det finns inget värde i att hålla liv i dåliga verksamheter. I synnerhet inte med skattepengar.

DN