Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Britterna är redan på väg ut

Illustration: Magnus Bard

DN 18/1 2017. ”Hård Brexit” låter inte så njutbart, och Theresa May har inte velat ta begreppet i sin mun. Alla andra kommer att kalla premiärministerns plan för just det. Storbritannien ska bryta med EU, inte stanna kvar till hälften, inte härma den associationsmodell som till exempel Norge har anammat.

Det är också den logiska slutsats som följer av hennes prioriteringar. Tidigare har det låtit som om britterna kan välja och vraka lite som de vill. Men om Storbritannien inte accepterar den fria rörligheten av arbetskraft är det omöjligt att behålla tillgången till EU:s inre marknad.

Folkomröstningen i juni gav ett knappt men klart nej till EU. Utträdesartikeln 50 ska aktiveras innan mars är slut, och därefter finns en tidsgräns för processen på två år. På tisdagen beskrev Theresa May i ett linjetal sina fyra principer inför förhandlingarna med unionen.

May försöker sälja en friktionsfri separation, där britterna lever lyckligare och samtidigt hoppas på välgång för EU. Hennes tal rymmer ändå en rad uppenbara motsägelser.

För det första ska medborgare och företag veta vad som gäller, och EU-lagstiftning är fortsatt giltig tills parlamentet i London ändrar något. Nummer två är att bygga ett starkare Storbritannien, vilket uttyds som att EU-domstolen inte längre har något att hämta där och att Europavänliga skottar inte ska känna sig utstötta.

Tredje punkten är ett mer rättvist land, men rubriken döljer Mays viktigaste mål: att kontrollera invandringen. Den har fördelar, anser hon, men volymen blev så stor att det folkliga stödet luckrades upp. EU-medborgare i Storbritannien behåller sina rättigheter, men det förutsätter att britter i förskingringen respekteras i samma grad.

Pelare fyra är ett verkligt globalt Storbritannien. Här finns en försonlig ton mot det som blir kvar av EU och en strävan efter ett brett frihandelsavtal, jämsides med liknande uppgörelser med resten av världen. Det senare innebär dock exit även ur tullunionen.

May försöker sälja en friktionsfri separation, där britterna lever lyckligare och samtidigt hoppas på välgång för EU. Hennes tal rymmer ändå en rad uppenbara motsägelser. Det är lätt att säga att Storbritannien ska vara ett öppet land som handlar med alla, svårare att förena det med högre gränsbarriärer. Hon hoppas att internationella finanssnillen ska fortsätta att lockas av London, men lovar att begränsa alla sorters invandring. Och hon målar bilden av en blomstrande nation, men är villig att offra ekonomisk tillväxt för sina övriga ambitioner.

Britterna skulle försäkras om att allt kommer att gå bra, näringslivet om att de kan fortsätta göra affärer. Även framöver har EU en pålitlig partner: ”Vi vill köpa era varor, sälja våra och handla med er så fritt som möjligt”, sa May. I grunden är det också sant att det finns ett gemensamt intresse av varandras exportmarknad. Men de 27 kvarvarande medlemmarna i unionen har andra föreställningar än britterna om optimala lösningar.

EU har hela tiden sagt att samtalen om utträdet måste klaras av innan framtida handelsarrangemang kommer på bordet. Att göra båda sakerna på två år verkar inte realistiskt. Skilsmässan riskerar att bli stormig om EU insisterar på att britterna betalar sin nota för gamla åtaganden, förslagsvis 60 miljarder euro.

Enighet är viktigt för EU, vilket ger litet utrymme för kompromisser om principer. En del muttrar om att bestraffa de brittiska svikarna. May varnade dem för att det skulle få negativa konsekvenser för andra medlemmars ekonomier. Hennes finansminister har antytt att rejäla kapningar av bolagsskatter och allmänna avregleringar i så fall kan användas för att skapa ett företagsparadis vid EU:s gräns.

De brittiska förhoppningarna om ståtliga handelsavtal med andra riskerar dock att komma på skam. Visst har USA:s blivande president Donald Trump, sin vana trogen, lovat att fixa ett sådant på ett ögonblick. Men om inte London lägger sig platt dyker samma stötestenar upp som vi har sett i manglingen av det transatlantiska TTIP. En myriad av detaljer kommer att ta tid att lösa. Detsamma gäller när överenskommelser ska göras med Australien eller Indien.

Storbritanniens ekonomi har hittills klarat sig bättre än väntat. Men pundet har fallit och inflationen därmed stigit, vilket pressar realinkomsterna. Investeringarna minskar på grund av osäkerheten om vad som komma skall. De långsiktiga effekterna av Brexit har alltid varit mer oroande än det korta perspektivet.

Efter all splittring håller landet på att enas igen, sa Theresa May. Det lät som ännu en punkt på en lång önskelista.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.