Dödsmisshandeln av en 78-årig kvinna i Landskrona har rört upp starka känslor. Att en värnlös åldring blir ihjälslagen efter en bagatellartad ordväxling på en parkeringsplats är avskyvärt.

Men den tragiska händelsen har fått vidare implikationer. Att den 23-årige misstänkte gärningsmännen – häktningsförhandlingarna äger rum i dag – är av invandrarbakgrund har blixtsnabbt blivit ett slagträ för invandringskritiska och rasistiska grupper, inte minst på nätet.

De flesta klarar att hålla sådana förenklingar ifrån sig. Och de senaste dagarna har manifestationer mot våldet ordnats i Landskrona som samlat både kristna och muslimska samfund. Men Landskrona är samtidigt den kommun där Sverigedemokraterna fick 22 procent av rösterna förra valet.

Hur händelser som mordet i Landskrona tolkas, eller för den delen förra årets bilbränder och skadegörelse i invandrartäta förorter, har större betydelse för främlingsfientlighetens utveckling än aldrig så många politiska debatter. Den upprördhet och frustration som många känner inför brottsligheten försöker Sverigedemokraterna ta hem enkla poäng på genom att peka ut utlandsfödda som överrepresenterade i kriminalstatistiken.

Vad de främlingsfientliga förtiger är att sambandet blir irrelevant när man tar hänsyn till utbildning och inkomst. Enligt brottsförebyggande rådet är det 2,5 gånger vanligare att utrikesfödda är misstänkta för brott. För personer med mycket låg inkomst respektive endast grundskole­utbildning i befolkningen som helhet är motsvarande siffror 5,3 och 5,7.

Brottsligheten är i hög grad socialt betingad. Att få ned arbetslösheten och höja utbildningsnivån är därför även god kriminalpolitik. Integrationen handlar också om dessa saker. Det är knappast en slump att just SD-fästet Landskrona har Skånes högsta arbetslöshet.

Det är inte särskilt konstigt om nyanlända flyktingar inte integreras över en natt. Den stora faran uppstår när arbetslöshet och andra sociala problem tillåts bita sig fast hos en grupp människor över tid. Då kan gruppens självbild och normer svikta, vilket parat med omgivningens fördomar skapar en ond spiral som är mycket svår att bryta.

Verkar det abstrakt? Jämfört med Sverigedemokraternas enkla logik framstår kanske statistiska analyser och socialpsykologiska resonemang som tomt snusförnuft. Men kriminalpolitiken bör hålla sig till torr fakta – vilket inte hindrar att den också har en moralisk dimension.

Socialminister Göran Hägglund pläderade i torsdagens SvD för ett moraliskt perspektiv på rättsskipningen, där straff inte bara ses som ett socialpolitiskt instrument. Dras perspektivet till sin orimlighet leder det till krav på hämnd. Men det är inte nödvändigt. Ett större fokus på individens moraliska ansvar vid brott är inte oförenligt med förebyggande insatser mot kriminalitet.

Ett brott kan sonas till skillnad från en diagnos. Det individuella perspektivet motverkar även de föreställningar som förekommer i rasistisk eller annan skepnad om att vissa människor är predestinerade till brottslighet av ödet, generna eller på grund av sin kultur.

Att vi känner moralisk upprördhet vid grova våldsbrott – som det i Landskrona – är naturligt. Alternativet är cynisk likgiltighet. Men själva rättsskipningen måste vara en uppgift för domstolar – inte för någon mobb på internet. DN 6/4 2010