Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Buga inte för sultanen

Men lyssnar Davutoglu på Merkel?
Men lyssnar Davutoglu på Merkel? Foto: Alain Jocard AFP

DN 8/3 2016. EU möter Turkiet för att få till stånd en uppgörelse som minskar flyktingströmmen. Men det är en tvivelaktig partner som trampar på yttrandefriheten.

Det blev ännu en lång mötesdags färd mot natt i Bryssel. EU:s stats- och regeringschefer träffade Turkiets premiärminister Ahmet Davutoglu och slet samtidigt med sina egna infekterade konflikter.

Hur det än lindas in utgör Turkiet kärnan i EU:s strategi för flyktingkrisen, i den mån det finns någon. Unionen vädjar om hjälp att stänga den yttre gränsen, och allt annat är beroende därav.

Planen har en viss logik. Sedan i somras har flyktingströmmen till grekiska öar skapat svårbemästrade problem och väckt politiskt motstånd. Ett fåtal länder har tagit emot hundratusentals migranter, andra har sagt tvärt nej. Splittring och gränskontroller hotar Schengenunionen och den fria rörligheten.

Slutsats: stoppa inflödet. Under Natos paraply ska greker och turkar täppa till vattenvägen. De som plockas upp på havet ska tillbaka till Turkiet, som också anmodas att ta emot dem som nekas asyl i Grekland. För säkerhets skull ska Västra Balkanrutten till resten av EU bommas igen. Andra verktyg ser något vänligare ut, som att ge Turkiet pengar för att bygga fler läger, skolor och sjukhus. Flyktingarnas situation i landet ska förbättras så att de inte åker vidare.

Men det finns många men. Moralen i att be Turkiet att stänga gränsen mot EU men hålla öppet för krigsdrabbade flyktingar från Syrien är inte den högsta. Och även om Turkiet har gjort en stor insats genom att släppa in minst 2,5 miljoner människor är landet på andra sätt en tvivelaktig partner.

President Recep Tayyip Erdogan vred på flyktingkranen för att pressa Europa, och har hotat att göra det igen. Han sitter med bra kort och har höjt insatserna. Men brotten mot mänskliga rättigheter och europeiska värderingar blir alltmer flagranta.

Tre dagar före toppmötet med EU tog turkiska staten över landets största tidning Zaman. Chefer och obekväma reportrar ersattes och plötsligt uppstod ännu en regeringsvänlig röst. Förutom att stats-tv är en propagandakanal kontrollerar Erdogans parti AKP nu den överväldigande delen av mediehusen.

Davutoglu betonade i Bryssel på måndagen åter att de stelfrusna samtalen om turkiskt medlemskap nu måste tinas upp. Det skulle naturligtvis ge legitimitet åt de auktoritära stryptagen på demokratin.

Övergreppet på Zaman är den senaste i en lång rad attacker mot yttrandefriheten. Exempelvis hotas två kända journalister av livstids fängelse för att ha avslöjat en turkisk vapenleverans till syriska rebeller. Författningsdomstolen frigav dem. Regeringens svar är att stuva om institutionen så att dylika beslut inte fattas igen.

Zaman styrdes av den islamiska Gülenrörelsen, tidigare allierad med Erdogan men nu brännmärkt som terrorister. Brytningen blev slutgiltig i samband med en jättelik korruptionshärva i presidentens inre krets. Utredningen havererade efter att regeringen sparkat tusentals jurister och poliser och tagit kontroll över rättsväsendet.

Kriget mot den kurdiska PKK-gerillan blir allt brutalare. Regeringen har också begärt att det kurdiska partiet HDP:s ledamöter ska fråntas sin parlamentariska immunitet. Därmed skulle vägen jämnas för att skriva om författningen och kraftigt stärka presidentmakten.

Helst vill EU låtsas som om frågorna inte hör ihop. Men Turkiets krav för att stänga gränsen är inte bara pengar, och betydligt mer än EU vill ge, utan även politiska eftergifter. Davutoglu betonade i Bryssel på måndagen åter att de stelfrusna samtalen om turkiskt medlemskap nu måste tinas upp. Det skulle naturligtvis ge legitimitet åt de auktoritära stryptagen på demokratin.

På flera sätt har EU gjort en sorglig figur under flyktingkrisen. Många medlemsländer vet inte hur gemensamt ansvar stavas. Omfördelningen av asylsökande från Grekland och Italien är ett skandalöst misslyckande. Tanken att ta emot hundratusentals fler direkt från Turkiet, som en del av ett avtal, lär inte ha större lyftkraft.

Grekland riskerar att bli ett permanent flyktingläger. EU lovar visserligen nödhjälp för att landet ska klara mottagningen bättre. Om unionens yttre gräns stängs kan fler länder tänkas bli intresserade av kvotsystem. Men om det fungerar uppstår ett nytt incitament för flyktingar att ta sig till Grekland. Då väntar säkert nya gräl.

Frankrikes utrikesminister kallade tystandet av Zaman för oacceptabelt, medan andra talat om annat och Tyskland legat lågt. Hårda ord kan skada Erdogans samarbetsvilja. Minns hur EU-kommissionen i höstas försenade en kritisk rapport för inte genera presidenten i valrörelsen.

EU måste bemästra flyktingkrisen, men på ett anständigt sätt. Europasamarbetet förutsätter solidaritet. Det borde också vila på kompromisslöst försvar av yttrandefriheten.

DN Ledare. 10 april 2016