I Danmark vill ledande politiker förbjuda burka. Klädedräkten är ett uttryck för kvinnoförtryck. Men förbud är fel väg.
I Danmark pågår sedan några veckor tillbaka en intensiv debatt om burka och andra heltäckande kvinnoplagg. Och det är inte det främlingsfientliga partiet Dansk folkeparti som startat den.
Det gjorde i stället Naser Khader, en av Danmarks mest karismatiska politiker, som nu är inne på sitt tredje parti i en framgångsrik politisk karriär. Som integrationspolitisk talesman för regeringspartiet Konservative – svenska Moderaternas systerparti – vill han ha ett förbud mot att offentligt bära burka. Vid en presskonferens, refererad av den danska tidningen Information, ska han som svar på en fråga från journalisterna ha sagt: ”Nej, det är inte ett omfattande problem. Men det är inte kamphundar heller.”
Sedan dess har debatten böljat vidare. Och den skär rätt igenom såväl regering som regeringspartierna. Delar av Venstre, det stora liberala partiet som också ingår i regeringen, är med på noterna – medan en annan del med emfas säger att nu får det väl ändå vara nog.
Många frågar sig hur stort detta ”problem”, som enligt statsminister Lars Lökke Rasmussen måste prioriteras, är. En av dem är Carl Holst (V) som konstaterar att Danmark har en rad politiska problem, som gängkriminalitet och skottlossning på öppen gata, ”och så ägnar vi så våldsamt mycket tid åt 75 burkor”. (Politiken 21/8)
Justitieminister Brian Mikkelsen (K) tyckte sig nog ha hittat ett begåvat argument när han försvarade förbudet med att burka var ett trafiksäkerhetsproblem. När han sedan ombads redovisa vilka belägg han hade för att kvinnor i burka körde bil utan att kunna se ut tvingades han backa.
Den juridiska expertisen har unisont gjort tummen ned och menar att förslaget kolliderar med dansk grundlag om religionsfrihet. Det har fått Socialdemokraterna, som uttalat stöd för ett förbud, att backa. Gruppledaren Henrik Sass Larsen säger till tidningen Information: ”Vi tog för givet att ett förslag som kom från ett regeringsparti – som till på köpet sitter på justitieministerposten – var kontrollerat mot grundlagen”.
Samma invändning gör Dansk folkepartis Pia Kjaersgaard, även om hon inte oroar sig för någon grundlag. Hon tar i stället över det förslag som regeringen nu begravt i en utredning.
Från regeringen är det locket på. Jesper Høvsgaard Termansen, pressansvarig vid Indenrigs- og socialministeriet, vill inte svara på frågor utan hänvisar till ett kort pressmeddelande och till den utredning som ska bli färdig före årsskiftet.
I sak så: burkan är tveklöst ett uttryck för en unken kvinnosyn. Men i ett demokratiskt, liberalt samhälle är det tillåtet att hålla sig med vilka privata uppfattningar som helst. Och att klä sig i enlighet med dem.
Visst uppstår problem i mötet mellan fundamentalism och sekularism. Men det är viktigt att hålla isär vad som är en privatsak och vad som inte är det. Att flickor inte tillåts delta i gymnastik-, sim- eller sexualundervisningen kan inte accepteras så länge det är en del av den obligatoriska undervisningen. Det får fundamentalistiska föräldrar bara svälja.
Men man kan ofta välja att vara konstruktiv snarare än konfrontativ. Det är skillnad på att kräva anpassning kontra underkastelse. Och man behöver inte kränka någon i onödan. Om man till exempel går till badhuset med halva klassen kan man väl vid det tillfället dela gruppen efter kön. Men naturligtvis kan man inte kräva att ett bad av Eriksdalshallens storlek ska stängas av för alla andra motionärer för att en halvklass muslimska flickor ska simma.
Men ibland är det snarare inlevelseförmåga och fantasibrist som är problemet. Ett förbud för vuxna kvinnor att klä sig i ett tält sorterar dock under symbolpolitikens fält. Det är ett uttryck för intolerans och den allt vanligare folksporten i Danmark: muslimmobbning.
DN