Den senaste tiden har antalet dödsolyckor återigen ökat på vägarna. Många av riskerna går enkelt att bygga bort. Svårare är att få bort de aggressiva attityderna i trafiken.
Olyckan på riksväg 41 i Västergötland, som tidigare i veckan krävde flera liv, hade med all sannolikhet fått betydligt lindrigare konsekvenser om mitträcken funnits på plats. I dag har en del av den aktuella vägen hinder mellan vägbanorna men nästa etapp är inte tänkt att stå klar förrän 2019. På den sträcka där olyckan inträffade pågår projektering, några pengar har dock ännu inte avsatts.
Att bygga om den här typen av vägar med höga hastigheter och tämligen tät trafik måste prioriteras. Lidandet för de inblandade och deras anhöriga är det starkaste argumentet. Till det kommer de samhällsekonomiska kostnaderna av olyckorna.
Satsningen på räcken och vajrar för att skilja vägbanorna åt är den enskilda åtgärd som Trafikverket lyfter fram som särkilt lyckad i de senaste decenniernas trafiksäkerhetsarbete. Motorvägar är allra säkrast, men ombyggnad till så kallade 2+1-vägar är avsevärt mycket billigare. De tar samtidigt nästan helt bort de livsfarliga omkörnings- och mötesolyckorna. Dödsolyckorna på de sträckorna har minskat med 76 procent och mötesolyckorna med 95 procent.
I Stockholmsområdet är nästan alla högfartsvägar försedda med någon typ av mitträcke. I övriga delar av landet finns fortfarande en hel del kvar att göra. I de södra delarna av Sverige står 30 procent av vägarna med tillåten hastighet på 80 kilometer i timmen eller mer utan hinder för att komma över på fel körbana. I norr är det 60–70 procent. I en del fall handlar det om vägar med gles trafik. Men en stor del av dem är tätt trafikerade med många fordonsmöten per dygn och bör åtgärdas.
Ombyggnader gör att konsekvenserna av misstag, vårdslöshet och trötthet mildras. Svårare är det att komma åt de rena vansinnesfärderna med motorcykel och bil. Att få unga killar – som är kraftigt överrepresenterade när det gäller den typen av beteende – att ändra attityd till sin körning är viktigt. Det finns inga enkla recept för att nå dit, men det hindrar inte att ansträngningar för att åstadkomma det är viktiga.
Att Sverige är en ledande nation inom trafiksäkerhetsområdet går tydligt att avläsa i statistiken över döda och allvarligt skadade. Biltillverkare som tidigt satsade på säkerhet, arbete mot alkohol i trafiken och förbättring av vägstandarden har bidragit till att kraftigt få ned antalet dödade och allvarligt skadade.
1997 antog riksdagen en nollvision som har kritiserats för att vara utopisk. Men den har förmodligen bidragit till de förbättringar som Trafikverkets statistik tydligt visar. Under 1980-talet dog årligen över 800 personer. Förra året var det 266. Samtidigt har antalet svårt skadade halverats.
Ska det nya delmålet om högst 220 dödade i trafiken 2020 uppnås krävs det att politiker och myndigheter inte låter nöja sig med vad som hittills utförts. I år har olyckorna med dödlig utgång ökat och bara de senaste veckorna har flera uppmärksammade fall med alkohol, vansinneskörningar och mötesolyckor visat att det finns mycket kvar att göra för att öka säkerheten på vägarna. Börja med att satsa mer resurser på det som alla vet fungerar.