Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Centern kommer undan

Foto: Lotta Härdelin
Foto: Lotta Härdelin

DN 20/3 2017. Medan festen på Liberalernas riksmöte i Västerås pågick som bäst kom en ny opinionsundersökning. Den visar att Moderaterna fortsätter att rasa, och att Centerpartiet fortsätter växa.

De 14,2 procent som Sifo-mätningen uppvisar är den högsta C-noteringen sedan 1983. Och skillnaden till Moderaterna, nu bara drygt 4 procentenheter, har inte varit så liten sedan slutet av 1970-talet (SvD 19/3).

Därmed är det inte bara Sverigedemokraterna som aspirerar på att bli landets näst största parti.

Men de stora förändringarna i alliansen till trots – för Liberalerna händer ingenting. Opinionen står stilla.

Medan partiet har sysselsatt sig med att byta ytan med nytt namn och ny logotyp har Annie Lööf lagt krutet på ett politiskt budskap. När de flesta partiledarna mötte flyktingkrisen genom att följa vad de uppfattade som den senaste väljarvinden stod Centerpartiet tryggt kvar i sitt försvar för öppenhet.

På frågan om varför de hundratusentals väljare som nu lämnar Moderaterna tycks så ointresserade av att ansluta sig till Liberalerna är Jan Björklunds svar fängslande intetsägande (SvD 19/3): ”Det är på valdagen det avgörs, och jag tror att varje parti arbetar för att det egna partiet ska få så många väljare som möjligt.”

Med en sådan analys lär inte siffrorna skjuta i höjden. Är det så att varken Liberalerna eller väljarna vet vad man egentligen ska ha partiet till?

Centern är tydligare. Med undantag för en punkt: hur landet ska regeras efter valet.

För att nå framgång i val behöver partierna kunna svara på tre frågor. Först: Vilket samhälle vill de uppnå med sin politik? Sedan: Vilken politik vill de driva för att nå dit? Och slutligen: hur ska politiken bli verklighet – hur ser regeringsalternativen ut?

Centern är tydligare. Med undantag för en punkt: hur landet ska regeras efter valet.

Alla partier brottas med någon av frågorna. Moderaterna lyckas egentligen bara ge ett svar på frågan om regerandet och hur man ska nå makt, och det lyder allians- och SD-samarbete.

Liberalerna har varit raka mot väljarna och förklarat i vilka konstellationer – både första- och andrahandsval – som man kan tänka sig att regera och att SD är uteslutna som partner. Däremot är det politiska innehållet och riktningen inte alltid lika självklart. Vad ska man med ett parti som heter Liberalerna till om det finns ett annat som driver mer liberal politik?

Kristdemokraterna framstår allt oftare inte som en part i målet, med sin ständiga plats under riksdagsspärren.

Centerpartiet däremot, har tydligt visat vilka de är och vill vara i svensk politik. En liberal motpol. Och rollen har blivit tydligare och mer tacksam i takt med att andra delar av borgerligheten, och i viss mån även Socialdemokraterna, har rört sig i en mer konservativ riktning.

Att inte lyckas formulera en relevant politik straffar sig på valdagen. Att inte tala ur skägget om hur man tänker regera riskerar i stället att straffa sig några veckor senare.

De väljare som nu lämnar Anna Kinberg Batra i besvikelse för SD-öppningen hade om möjligt blivit ännu mer besvikna om hon inte förrän efter valet hade gjort klart att Jimmie Åkesson var att betrakta som en potentiell partner. De hade känt sig lurade.

Det höga förtroendet för Annie Lööf bygger till stor del på att hon har visat att det hon säger i dag också kommer att gälla i morgon. Kontinuitet och tydlighet. Så varför låter hon då inte detta prägla även regeringsfrågan?

På kort sikt kanske hon gynnas av de uteblivna svaren. Det tillåter hennes väljare att önsketänka om alltifrån blocköverskridande regeringar till opposition. Men på längre sikt är dagens intetsägande besked riskabelt.

Om och om igen har Lööf förklarat att alliansen är hennes prioritering, utan att låtsas om att den inte på något sätt samlar en majoritet i riksdagen. Inte ens nu, när det går rekordbra för Centern, är det aktuellt med majoritet eftersom de nya väljarna kommer från kannibalism inom alliansen. Så hur tänker Centerledaren?

Till skillnad från Björklund leder hon av opinionsmätningarna att döma ett av landets största partier. Då kommer man inte längre undan med ickesvar.

När riksmötet nu avslutas i Västerås går det att konstatera att väljarna är betydligt mer imponerade av Centerns politik än av Liberalernas. Men risken för att Björklunds väljare ska bli besvikna efter valet är liten. För L-ledaren har varit tydlig, väljarna kan vara säkra på att de inte kommer att få några otrevliga överraskningar om regeringsfrågan. Detsamma gäller inte Annie Lööfs väljare.

DN Ledare. 20 mars 2017

Läs fler artiklar. Till DN:s ledarsida

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.