Israels blodiga fartygsstormning kan trots allt ge en impuls till den tynande fredsprocessen. Tiden är kommen att handla för USA:s president Barack Obama.
Bordningen av ”Ship to Gaza” måste vara en av Israels sämre planerade militära operationer. Våldet mot de civila aktivisterna är oacceptabelt, även om vi fortfarande vet för lite om vad som hände där i gryningen.
Men när ropen skallar om att straffa Israel gäller det också att hålla ögonen på vägen. För det första vägrar Hamas att erkänna Israels rätt att existera eller behovet av fredssamtal. För det andra krävs aktiva israeliska beslut för att få ett slut på konflikten med palestinierna.
Den dödliga attacken utanför Gaza kan bli en möjlighet för USA:s president Barack Obama att sätta tryck på Israel. Det har nämligen visat sig tid efter annan: en fred mellan Israel och palestinierna kräver kraftfulla initiativ av USA.
Bill Clinton lade flera gånger ned sin själ i att få en fredlig lösning och var år 2000 närmare än någon annan. Efterträdaren George W Bush var inte särskilt intresserad. Barack Obama har hittills fört en utåt sett försiktig Mellanösternpolitik. När USA nu stämde in i FN:s fördömande av våldet såg man ändå till att vattna ur kritiken mot Israel.
Barack Obamas linje har hittills varit att få till stånd indirekta samtal mellan parterna under amerikanskt överinseende. Att de inte är avblåsta, trots det som hände i måndags, tyder på ett visst förtroende för Obama i båda lägren.
Till skillnad från Bush förstår Obama att palestiniernas lidanden ställer till det i USA:s relationer med de muslimska länderna. Han har antytt en koppling mellan konflikten och de risker amerikanska soldater utsätts för i världen. För att motverka det iranska kärnvapenhotet behöver USA också stöd hos arabländerna, som officiellt alltid tar palestiniernas parti.
Även Israel hävdar att Iran är det största hotet i regionen. Den intressegemenskapen med USA gör att israelerna inte har råd att strunta i amerikanska synpunkter – inte heller när det gäller samtalen med palestinierna.
USA måste dock gå en balansgång mellan Israel, andra allierade och världsopinionen. En oberoende utredning av händelserna runt ”Ship to Gaza” borde vara ett minimikrav. Trots att Israel tycker sig ha dåliga erfarenheter av andra internationella granskningar måste de också själva inse att en inhemsk utredning lär brista i trovärdighet.
Ingen kan heller ignorera Gaza, för den delen av konflikten ligger annars kvar och hindrar alla andra punkter som måste förhandlas.
Israels (och Egyptens) blockad av Gaza har minst två problem. Dels är den humanitära situationen för palestinierna outhärdlig. Dels bidrar blockaden till att stärka Hamas enpartivälde och grepp om de 1,5 miljoner invånarna, eftersom Israel kan målas upp som den stora skurken. Blockaden motverkar därför Israels långsiktiga säkerhetsintressen.
En utbytesaffär har varit på gång förut, och USA bör sätta in en ny stöt. Israel kan häva blockaden mot att Hamas slutar skjuta raketer, och frige palestinska fångar i utbyte mot den israeliske soldat som Hamas tog som gisslan för fyra år sedan.
Därefter kan de indirekta samtalen ta sikte på en tvåstatslösning som garanterar både Israels och palestiniernas säkerhet. Planen från 2000 är lika gångbar i dag: byta mark på Västbanken och dela Jerusalem. För tio år sedan föll det på att PLO-ledaren Yassir Arafat vägrade avstå från kravet att alla palestinska flyktingar får återvända till det egentliga Israel. Det måste palestinierna göra, i utbyte mot en egen stat.
En myriad av hinder återstår. Men en rädsla att misslyckas är inget skäl för Barack Obama att avstå från att försöka.