Sedan 1996 har svenska folkets alkoholkonsumtion ökat med en femtedel. Det kanske inte kan tyckas så farligt. Men det ökande drickandet får konsekvenser. Drygt 2.000 dödsfall per år kan relateras direkt till alkohol. Det är fem gånger fler än de som omkommer i trafiken.
Leverskador och sjukdomar står för en stor del av dödsfallen. Men det är inte bara den som dricker för mycket som drabbas av alkoholens skadeverkningar. Åtta av tio gärningsmän har varit berusade när de begått våldsbrott. Detsamma gäller fyra av tio kvinnomisshandlare. Antalet barn som lever i familjer där föräldrarna dricker för mycket uppgår enligt Folkhälsoinstitutet till 400.000.
Killen som blir nedslagen i krogkön, kvinnan som blir slagen av sin man, barnet som inte kan lita på sina föräldrar – alla är de indirekt offer för det ökande drickandet. Alkoholen slår inte folk på käften, men släpper för vissa hämningarna att göra det.
Det är lätt att avfärda problemen som en fråga för en liten grupp missbrukare. Tio procent av befolkningen står för hälften av all alkoholkonsumtion. Men en stor grupp människor befinner sig i gråzonen mellan måttlighetsdrickande och missbruk – och när konsumtionen stiger är det fler som trillar över gränsen.
Två myter i debatten kan därför avfärdas. Alkoholmissbruk är ingen privatsak. Det drabbar omgivningen, inte minst nära och kära. Den totala konsumtionen spelar roll. Ökat generellt drickande leder även till att fler fastnar i missbruk.
Detta är skäl att slå vakt om den restriktiva alkoholpolitiken. Den svenska politiken på området har, trots bakslag på senare år, varit framgångsrik i att hålla nere drickandet. Sverige ligger i Europas bottenliga. Systembolaget erbjuder samtidigt ett brett sortiment som annars skulle vara svårt att upprätthålla och företaget har ett starkt stöd i opinionen.
Enligt en studie, ledd av professor Harold Holder vid Berkely skulle ett avskaffande av det svenska alkoholmonopolet, till förmån för försäljning i livsmedelsbutiker, leda till en trettioprocentig ökning av konsumtionen, 700 fler dödsfall, 6.700 fler misshandelsfall och 7,3 miljoner fler sjukskrivningsdagar per år. Dessa fakta går inte att ignorera.
Av samma anledning som monopol är dåliga på nästan alla andra områden är det en nödvändig kompromiss på alkoholområdet – det eliminerar konkurrensen. Med privata aktörer följer ökad tillgänglighet, marknadsföring och lobbyism mot staten.
Systemets monopol har visserligen undergrävts av ökad smuggling och privatinförsel sedan EU-inträdet. Men den illegala införseln står bara för en mindre del av den totala konsumtionen – 8 procent enligt Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning vid Stockholms universitet. Den legala privatinförseln står för en något större andel.
Så i stället för att luckra upp den svenska alkoholpolitiken finns anledning för regeringen att lyfta fram fördelarna med höga alkoholskatter och begränsad tillgänglighet i EU-diskussionerna. Vin, sprit och öl är inte vilka varor som helst. Dagens införselkvoter, som innebär att varje person kan ta med sig hela 230 liter alkohol per utlandsresa borde kunna ses över, liksom en högre gemensam minimiskattenivå.
Globaliseringen och ändrade vanor har fört med sig flera utmaningar mot den svenska hållningen. Det är i dag varken möjligt eller önskvärt att återgå till 1980-talets genomreglerade politik på till exempel restaurangområdet.
Däremot finns det all anledning att slå vakt om grundbultarna i den restriktiva alkoholpolitiken. Besväret av att inte kunna köpa en extra flaska rödvin en lördagskväll vägs mer än väl upp om antalet personliga tragedier i alkoholens spår hålls nere.