Mycket är märkligt i det amerikanska slaget om taket för statsskulden. Om kongressen inte höjer det senast den 2 augusti står USA inför en helt onödig bankrutt. Och slaget handlar inte om nya federala utgifter utan om att betala för redan fattade beslut. Utan höjd skuldgräns måste staten välja bort några av räkningarna för räntor, pensioner eller hjälp till krigsveteraner.
Den ekonomiska återhämtningen vacklar redan. Om USA ställer in betalningarna väntar högre marknadsräntor, farlig osäkerhet på de globala finansmarknaderna och risker för en ny lågkonjunktur. Katastrof, varnar riksbanken Fed. Vad gör du efter att du har begått självmord? undrar en finansanalytiker i Financial Times.
Budgetunderskottet exploderade under George W Bushs presidentskap, på grund av slarvig finanspolitik, skattesänkningar och diverse krig. Finanskrisen drev upp underskottet till nästan 10 procent av BNP. Situationen är inte hållbar. Stora åtstramningar är en risk i dagens bräckliga läge, men krafttag behövs inom kort för att USA ska ta sig ur knipan.
President Barack Obamas instinkt är att låta staten växa. Förslagen i december från sin egen skuldkommission stoppade han i byrålådan. I det årliga talet om tillståndet i nationen hade han en mängd idéer om nya federala investeringar, men ignorerade kostnaderna. Och ja, 2006 röstade senator Obama emot att höja Bushs skuldtak.
Men Obama har sent omsider dragit slutsatsen att budgethålet måste fyllas igen. Han har föreslagit en bred uppgörelse som skulle minska underskottet med 4 000 miljarder dollar på tio år, där nedskärningar står för tre fjärdedelar av summan och ökade skatteintäkter för resten.
Det finns saker som går att ta bort i den federala budgeten, som jordbrukssubventioner. Men den som vill lösa problemet kommer inte runt de sociala förmånsprogram som står för hälften av utgifterna, som pensioner och sjukvård (Medicare och Medicaid). En skattereform som gallrar ut avdrag och kryphål är också av nöden.
Många demokrater avskyr Obamas plan. De hade hoppats vinna nästa val
på att skrämma väljarna med Republikanernas impopulära löften om att röra
om i Medicare. Med vissa skattehöjningar för rika skulle en hel del vänsterdemo-
krater ändå följa presidenten.
Här tar det tvärstopp. Den republikanska majoriteten i representanthuset, med ett stort inslag av den populistiska Teapartyrörelsen, vägrar att prata om skatter. I deras ögon går det inte ens att ta bort uppenbart idiotiska rabatter. Inte en enda dollar som tas in på skatteförändringar får gå till att krympa budgetunderskottet, allt måste motsvaras av en lika stor skattesänkning.
Republikanerna kräver dessutom ett författningstillägg som sätter ett orealistiskt tak för de federala utgifterna och tvingar staten att alltid balansera budgeten. Inget spelrum ges för kriser, hot mot USA:s säkerhet eller det faktum att amerikanerna blir äldre. Lyckligtvis kommer Demokraterna att stoppa tilltaget.
En reservplan skulle tillåta Obama att höja skuldtaket tre gånger 2011–12. Republikanerna röstar nej, väl medvetna om att Obama använder sitt veto och får ta hela ansvaret. Teapartyfolket kallar det fula tricks. För dem är den ideologiska renheten viktigare än resultat, varje kompromiss ett förräderi. De låter hellre USA gå i konkurs än att backa.
Det republikanska etablissemanget är nervöst men fruktar gräsrötterna mest. Under tiden snubblar Washington fram, med sina totala låsningar och avsaknad av lösningar. Presidenten kom sent till jobbet. Men Republikanerna är den stora bromsklossen.