Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Dårskap eller genialitet

Historien bjuder ibland på överraskningar. Ur de mest förnedrande nederlag kan framgång spira, och de mest hånade idéer kan visa sig ha en kraft som få begripit.

En dag kanske Per Ankersjö får Bramstorpplaketten, Centerpartiets finaste utmärkelse som är uppkallad efter Axel Pehrsson-Bramstorp, Bondeförbundets ordförande åren 1934–49. I motiveringen skulle det då kunna tänkas stå att han belönas för det förtjänstfulla sätt på vilket han 2012 ledde partiets idéprogramgrupp. Centerpartiet var försvagat och uträknat. Men Per Ankersjö lyckades göra det till partiet på allas läppar.

Omöjligt är det inte, för krisen som utlöstes av programgruppens förslag i december har inte bara gjort Centern till politikens driftkucku. Det har också skapat en större nyfikenhet på partiet än det mött på flera decennier.

Gårdagens presskonferens, där partistyrelsen skulle offentliggöra sitt bearbetade förslag till idéprogram, hade under normala förhållanden lockat få utanför kretsen av engagerade medlemmar. Men nu var Annie Lööfs presskonferens hett nyhetsstoff – i alla fall fram till att hon presenterat sitt och partistyrelsens förslag.

Självklart är de mest udda inslagen i idégruppens förslag bortplockade. Månggiftet och avskaffandet av arvsrättens laglott är spårlöst försvunna.

Formuleringen att ”staten bör vara så liten som möjligt” är inte bara struken utan ersatt av ett resonemang som pekar i helt annan riktning. Statens mål, heter det nu, ”bör vara att skydda de svagaste och mest utsatta, att öppna livschanser för alla genom likvärdig utbildning, vård och omsorg, samt att erbjuda en grundläggande ekonomisk trygghet i livets olika skeden”.

En liknande metamorfos har avsnittet om utbildning genomgått. De grumliga resonemangen om att skolplikt borde ersättas av läroplikt har tagits bort. In kom i stället ett stycke som betonade utbildningens betydelse för jämlikheten:

”Lika rätt till god utbildning är vår viktigaste frihetsskapare. Utbildningssystemet är det starkaste verktyg ett samhälle besitter för att utöka möjligheterna för alla, oavsett social och ekonomisk bakgrund. Att undvika att dessa möjligheter i Sverige i dag blir alltmer ojämlika är en av de största utmaningarna inom överskådlig framtid.”

Man kan beskriva det partistyrelsen gör som en rörelse från höger mot vänster eller från libertarianskt färgad liberalism mot mer traditionell socialliberalism. Men förändringen ligger inte bara i det ideologiska innehållet utan också i att det nya förslaget på gott och ont är avslipat.

Resultatet är mer balanserat. Definitivt ligger det närmare vad majoriteten av Centerpartiets medlemmar anser sig stå för och kunna försvara. Ändå kan det inte beskrivas som så konventionellt att det blivit helt betydelselöst. Idéprogrammet, som traditionellt varit en hemsnickrad och för utomstående svårgripbar ideologisk skapelse, har blivit en text med omisskännligt liberal prägel.

Detta är något som inte längre överraskar. Partiets orientering i liberal riktning inleddes redan när Maud Olofsson blev ordförande i början av 2000-talet. Så om det inte hade varit för programgruppens alla aparta idéer och osmälta tankar hade nog inte många vare sig märkt eller brytt sig om att Centerpartiet höll på att skaffa sig ett nytt idéprogram.

På Per Ankersjös minuskonto står att striden om programgruppens förslag skadat partiets trovärdighet och skapat inre slitningar. Så riktigt säker ska han nog inte vara på att i historiens ljus bli betraktad som pr-geni och en dag få ta emot Bramstorpplaketten.

Fortsätter partiets opinionsmässiga kräftgång finns ju alternativet att han i stället rullas i tjära och fjädrar.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.