Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Den förlorade freden

Tre människor dödades när en raket träffade ett fyravåningshus i Kiryat Malachi, en av ett par hundra som avfyrades från palestinska Gaza mot södra Israel under torsdagen. Israeliskt stridsflyg hade dagen före likviderat Ahmad al-Jaabari, ledare för Hamas väpnade gren al-Qassambrigaderna.

Vedergällningsattackerna rasar åt båda håll över gränsen. Israel bombar raketramper och vapenlager, antalet civila offer ökar och Hamas hävdar att miljonstaden Tel Aviv finns i kikarsiktet. Våldsvågen är den värsta sedan Gazakriget för fyra år sedan.

Vad som utlöst upptrappningen är oklart. Hamas, som enväldigt styr Gaza, brukar normalt upprätthålla ett slags vapenvila. Man har också jagat Isla-­ ­miska jihad och andra extremistgrupper, som har fortsatt skjuta mot Israel för att provocera fram repressalier.

Men Hamas är känsligt för anklagelser om undfallenhet mot Israel, och står redo att vrida på terrorkranen när det passar dess syften. Jihadisterna anses ha fått förstärkning från det oroliga Sinai i Egypten. Kanske var det som ett svar på den utmaningen som Hamas ledare i oktober beslutade att själva återuppta raketbeskjutningen av städer och byar i södra Israel.

För ingen bör låta sig luras av Hamas ”statsbärande” fasad. Det är fortfarande en terroristorganisation, som regerar med järnhand och som brutalt slagit ned de Gazabor som velat följa den arabiska demokratirörelsen. Hamas erkänner inte Israels rätt att existera, våld anses vara vägen till de politiska målen och fredsförhandlingar avvisas som meningslösa.

Inget land kan acceptera ett ständigt missilregn mot sina medborgare från ett grannterritorium. Men Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har säkert också andra motiv för sitt hårda svar till Hamas.

Den 22 januari hålls nyval i landet. Netanyahu är storfavorit till att leda även nästa regering, men kampanjen lär inte skadas av ett fast uppträdande mot en yttre fiende. Tv-bilder på människor som hukar i sina bostäder i till exempel Kiryat Malachi är däremot inte välkomna.

Israel har också starkt markerat motstånd mot försöket från Mahmoud Abbas, presidenten på Västbanken, att uppgradera palestiniernas status i FN. Säkerhetsrådet lade frågan åt sidan förra året, och den nya planen är att få generalförsamlingen att fatta ett principbeslut. Netanyahu har nu poängterat riskerna.

Revolterna i arabvärlden har delvis ändrat spelplanen även i den israelisk-palestinska konflikten, vilket bidrar till osäkerheten. Hamas är en avläggare till Muslimska brödraskapet, som vunnit presidentposten och reell makt i Egypten. De nya islamistiska ledarna där är mer mottagliga för en propalestinsk folkopinion än den gamla militärdiktaturen. Samtidigt kan Hamas missbedöma deras vilja att konfrontera Israel, med tanke på de stora inhemska egyptiska utmaningarna.

För Israel har närområdet i ett slag blivit betydligt mer svårbedömt. Även om Netanyahu inte tror att Egypten ska riva upp fredsavtalet, är inbördeskriget i Syrien ytterst oberäkneligt. al-Assads diktatur är mer intresserad av överlevnad än äventyr i söder, men tanken på en hårdför islamistisk efterträdare i Damaskus vållar rysningar i Jerusalem. Libanon och Jordanien är tänkbara krutdurkar. Och för Israel är Irans misstänkta kärnvapenplaner ett dödligt hot.

Ett nytt Gazakrig kan inte uteslutas. Konflikter kan gå överstyr, trots den realism som borde finnas: Hamas kan inte besegra Israel, vars invasion 2008 dock inte löste några som helst problem.

Ramarna för en framtida tvåstatslösning är sedan länge kända. 1967 års gränser, korrigerade för att en del bosättningar inte kan flyttas, är grunden men palestinierna ska kompenseras. Israel måste kompromissa om Jerusalem och palestinierna släppa kravet att alla 1948 års flyktingar ska återvända.

Netanyahus regering drar benen efter sig. Hamas säger nej till alla eftergifter. En ny explosion i Gaza riskerar att på nytt skjuta alla fredsförhoppningar i sank på obestämd tid.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.