Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Den systemhotande brottsligheten är Eliassons ansvar

Other: Emil Hammarström

DN 12/6 2017. Ett misslyckande ska kallas ett misslyckande, även när det gäller svensk polis. Och det är ett misslyckande av allvarligaste sort som DN avslöjar på nyhetsplats i måndagens tidning.

Antalet ”särskilt utsatta” områden har ökat från 15 till 23, enligt Polisens underrättelseavdelning. Åtta nya stadsdelar – bland annat Gottsunda i Uppsala och Lindängen i Malmö – klassas nu som brottsdrabbade i så hög grad att rättsstaten är satt i gungning.

Till polisens definition hör bland annat regelbundet gängvåld och parallella rättsstrukturer som bygger osynliga murar runt hela stadsdelar. Vad följderna blir? Dödsskjutningar som aldrig klaras upp. Öppen narkotikahandel. Religiösa fundamentalister som tar sig allt större friheter.

Hur det kan te sig i praktiken vittnar en man i Lindängen om. Han närmar sig DN:s reporter, lyfter tröjan och visar ett färskt ärr från en skottskada. Det var i mars, mitt på dagen, som två för honom okända män stegade fram och beskyllde honom för att "ha golat på dem". En kula gick igenom hans kropp. Ingen har gripits.

I korthet: Staten har tvingats till reträtt. I dess ställe har kriminella byggt egna våldsmonopol, på godtyckets grund och med vardagsterror som maktmedel.

Linda Staaf, underrättelsechef för Nationella operativa avdelningen (Noa), säger till DN att myndighetens utökade lista delvis är en fråga om analysmetod. Enligt henne borde fler områden ha räknats som särskilt utsatta redan första gången som sammanställningen gjordes. Det var 2015.

Då ringade visserligen myndigheten också in ett litet antal förorter som svävade i farozonen. Men på den listan återfanns inte Lindängen i Malmö, som nu alltså räknas till den mest problemtyngda kategorin. Av de åtta områden som nu formellt förs över till facket "särskilt utsatta" var det bara hälften som sågs som riskområden för två år sedan.

Det är djupt oroande om polisens högsta ledning tror att problemen kan döljas eller önskas bort.

Frågan är alltså inte om myndigheten har varit dålig på att identifiera och katalogisera problemen eller om den har brustit i det traditionella polisarbetet. Det verkar röra sig om både och.

Den växande listan över utsatta områden är ett kvitto på flera misslyckanden. Ett är det faktum att bara sju områdespoliser sysslar med förebyggande arbete i hela Uppsala och Knivsta – kommuner med totalt nästan en kvarts miljon invånare. "Det är ungefär vad vi skulle behöva enbart i Gottsunda", säger lokalpolisområdeschefen Jale Poljarevius till DN.

Stockholmsinsatsen Mareld inleddes förra sommaren med målet att bryta den onda cirkeln av våld och misstro i Rinkeby/Tensta, Husby, Södertälje och Botkyrka. Men bemanningen är ett stort problem. Det var från början tänkt att man skulle hinna rekrytera 160 poliser till kraftsamlingen på ett år. Men bara 60 tjänster är tillsatta.

Att inte etablera en uthållig närvaro på de platser där polisen behövs som mest är en både dyr och livsfarlig felprioritering. Naturligtvis krävs också sociala insatser för att bryta människors utanförskap. Likaså behövs jobb och bra skolor. Ju tidigare samhället kan ingripa mot ungdomar på glid, desto större lidanden kan alla besparas.

Men utan fler poliser som syns på gatorna och faktiskt även ses gripa brottslingar är det omöjligt att upprätta en känsla av normalitet. Förtroendet för polisen hänger tätt samman med förmågan att klara upp brott. Det gäller inte minst på platser som Lindängen och Gottsunda.

Alldeles för länge har välvilliga politiker och myndigheter tänkt att förortens behov skiljer sig från andra platsers. Men samhällskontraktets första stycke gäller alltid människors säkerhet.

När siffrorna tyder på att den systemhotande brottsligheten sprider sig faller ansvaret därför tungt på rikspolischefen Dan Eliasson. Polisen tycks inte ens förmå uppfylla sina egna planer.

Den moderna kameraövervakningen erbjuder en ljuspunkt, men få tecken tyder annars på att myndigheten håller på att vända kurvorna över anmälda brott som lämnas över till åklagare. Problemen med att tillsätta prioriterade tjänster tyder samtidigt på att polisen fortfarande brister som arbetsgivare. Kvinnor och män i yttre tjänst får varken rätt belöning eller förutsättningar.

Eliasson har hittills inte velat offentliggöra listan över utsatta områden. "Jättekänsligt", säger en källa till DN.

Det är djupt oroande om polisens högsta ledning tror att problemen kan döljas eller önskas bort.

 

Dan Eliasson svarar på kritiken.

DN Ledare. 12 juni 2017

Läs fler artiklar. Till DN:s ledarsida

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.