Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Det är som att internet inte existerar

Foto: TT
Foto: TT

DN 11/1 2017. Det är uppenbart att rättsapparaten inte har hängt med i digitaliseringen. Att det viktigaste mätredskapet för brottslighet som vi har också står och stampar gör knappast saken bättre.

Var tredje kvinna är rädd för att vistas utomhus om kvällarna, en del så pass att de i stället väljer att stanna hemma. Det visar Brottsförebyggande rådets årliga trygghetsundersökning. Nog finns det fog för oro, men det är inte alls säkert att det är mörkret utomhus som är det stora problemet.

Brottsligheten har minskat på många områden sedan mätningarna började år 2006. Misshandelsfallen är färre, liksom bostadsinbrotten. Cykelstölderna har minskat. Bilstölder och stölder ur fordon har halverats.

Men sexbrotten är numera nästan dubbelt så många som för tio år sedan. Den här gången svarade 3 procent av kvinnorna jakande på frågan: "Ofredade, tvingade eller angrep någon dig sexuellt under förra året?"

Trygghetsundersökningen är det bästa mätredskap vi har vad gäller sexbrott. Det stora flertalet syns aldrig i annan statistik. Av dem som i årets enkät sade sig ha utsatts för sexbrott uppgav bara 9 procent att de hade polisanmält.

Inte heller Trygghetsundersökningen är förstås helt rättvisande. Man ska minnas att de allra mest utsatta grupperna – som missbrukare och hemlösa – ofta saknar stadig tillgång till telefon och internet, och därför inte kan delta i enkäten.

Brottsförebyggande rådet påpekar dessutom självt för att man kan räkna med att personer som utsätts för sexbrott i hemmet eller av närstående inte gärna berättar om det, ens i en enkät.

Men det finns ett annat, minst lika stort problem, och det är att enkäten inte alls tar hänsyn till att hela samhället har förändrats i grunden under de tio år som undersökningen har existerat. Internet finns nämligen inte ens med som svarsalternativ vad gäller brottsplats.

Man får anta att de svarande som utsatts för sexbrott där helt enkelt är utspridda över de andra svarsalternativen.

Kan man kanske säga att brottsplatsen är "bostaden", om det var där man befann sig när man loggade in? Eller ligger "allmän plats" närmare till hands? Har somliga kanske, i brist på annat, formulerat om "internet" till det klumpiga slaskalternativet "annan plats"?

Samma problem gäller de andra brott som också har ökat, nämligen bedrägerier, hot och trakasserier. Både bedrägerier och hot räknas de ju till de brott som är absolut vanligast på internet.

Brottsförebyggande rådet noterar också att en stor andel av dem som utsatts för trakasserier har uppgett att de inte vet om gärningspersonen var en man eller kvinna, vilket ju även detta pekar i internets riktning.

Men det finns ingen möjlighet att veta hur stor andel av brotten som har begåtts där.

Det är uppenbart att rättsapparaten inte har hängt med i digitaliseringen.

Vi lever helt annorlunda nu än vad vi gjorde år 2006, och det gäller inte minst de unga. De umgås mer över internet och rör sig mindre ute, vilket inte minst fått fylleriet och narkotikaanvändandet att minska inom denna grupp.

Internet har även gjort synbara avtryck i Brottsförebyggande rådets skolundersökning bland 15-åringar. Den visar, precis som Trygghetsundersökningen, en minskning av misshandel, cykelstölder, bilstölder och stöld ur fordon – det vill säga brott som tidigare brukat betecknas som klassiska ungdomsbrott.

I stället ökar det psykiska våldet. I skolenkäten fanns internet med som svarsalternativ, och var också den vanligaste brottsplatsen för hot. En fjärdedel av alla de svarande hade utsatts för kränkningar på internet under det senaste året, och en tredjedel för mobbning. Vad gäller sexbrott uppgav en femtedel av de barn som utsatts för sexuellt tvång att detta skett på internet.

Polisen har många problem, och den utbredda bristen på it-kompetens är ett av de största. Fortfarande sitter många runtom i landet och pekfingervalsar, med största möda, ned inkomna anmälningar på sega gamla datorer.

Den nya sortens brott blir nedlagda, i brist på resurser och bevis – även när specialister gratis serverar namn och identitet på den allra värsta sorts förövare vi känner till, nämligen de som förgriper sig på barn.

Detta visade Filters stora reportage för några månader sedan. Och efter Aftonbladets och Svenska Dagbladets stora gräv om nätpedofiler häromdagen meddelade en trött polis att man aldrig följer upp annat än det absolut grövsta.

Det är uppenbart att rättsapparaten inte har hängt med i digitaliseringen. Att det viktigaste mätredskapet för brottslighet som vi har att tillgå fortfarande står kvar och stampar i tiden före internet gör knappast saken bättre.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.