Ledare

Det högavlönade hatet

Strandvägen, Östermalm, Stockholm.
Strandvägen, Östermalm, Stockholm. Foto: Magnus Hallgren

DN 21/3 2016. DN-reportaget från Östermalm visar att hatet mot "etablissemanget" och medierna är på väg att slå över. Under ytan lurar barbariet.

”Trots myndigheternas larm: Svensk infrastruktur dåligt rustad för utländsk attack”.

Så löd Dagens Nyheters löpsedel fredagen den 18 mars. Dagen efter skedde den stora ddos-attacken som fick inte bara DN:s utan flera av de andra stora mediebolagens webbplatser att knäa. Expressen, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Sydsvenskan, Dagens Industri och Helsingborgs Dagblad – alla vacklade de under tyngden.

Medan redaktioner och it-avdelningar kämpade för att få ordning kom reaktionerna. En del insåg allvaret. ”Vad som har hänt är lika oacceptabelt som oroväckande. Våra grundlagsstadgade friheter; tryckfriheten, yttrandefriheten, mötes-, demonstrations-, förenings- och religionsfriheten, är och förblir något av det dyrbaraste vi har. Vi måste skydda dom, med kraft!”, skrev kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke.

”En djupt oroande attack mot media och det fria ordet”, twittrade inrikesminister Anders Ygeman.

Andra twittrare var upprymt skadeglada, det förekom inte fåtaliga reaktioner av typen ”rätt åt dem”. Andemeningen hos flera var: ”medierna gör inte sitt jobb, varför ska vi tycka synd om dem nu?”

Om detta kan man dra flera slutsatser. En är ordspråket: ”man saknar inte kon förrän båset är tomt”. Vi har levt så länge med yttrandefrihet och självständiga, starka medier att vi har svårt att föreställa oss en värld utan dem.

 

Det är en mycket obehaglig backlash. Myter, fördomar och rent rasistiska utsagor sprids fritt.

 

Lördagskvällens attack tystade tillfälligt en del av landets redaktioner. Det finns politiska krafter som helst skulle belägga alla medier med permanent munkavle. Vi har sett det i länder som Turkiet och Ungern, vi har hört det från Donald Trumps primärvalskampanj och vi har märkt tendensen hos sverigedemokratiska företrädare som talar om att ”stoppa media” och beklaga att ”media i Sverige inte fungerar som media i Ungern”.

Reaktionerna på ddos-attacken speglar en välkänd, djup klyfta i dagens Sverige. En grupp människor ser traditionella politiker, myndigheter och medier som fiender – för enkelhetens skull samlade under namnet pk-eliten. De ser en konspiration, en sorts permanent mörkning av vad de själva upplever som sanningen, framför allt om invandring.

Om någon fortfarande trodde att det handlar om lågutbildade, underprivilegierade män på landsorten har den bilden definitivt vederlagts nu.

På söndagen publicerades Björn af Kleens och Anette Nantells DN-reportage ”Vreden på Östermalm”. Artikeln lyfter fram företeelser som är mycket oroande.

Som att landets förra kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth inte tycker det är märkvärdigt att erkänna att hon läser hatsajter som Avpixlat ”för det är intressant att veta hur de skriver när det varit något våldsdåd”.

Som att hennes make, den förre moderatledaren och kommunikationsministern Ulf Adelsohn, anser att den svenska pressen ”medvetet förtiger vad som sker”.

Som hur en etablerad kanal som sajten Det goda samhället, lett av Östermalmsbon och debattören Patrik Engellau, medverkar till att normalisera hatet mot medierna. Sajten, där bland andra Lena Adelsohn Liljeroth, SvD-medarbetaren Thomas Gür och S-profilen Widar Andersson skriver, har tidigare publicerat försvarstal för hatbloggaren ”Julia Caesar”. Björn af Kleens reportage visar hur samma bloggares texter nu skickas runt bland svenska näringslivsföreträdare.

Vid stora nyhetshändelser får människor ofta först reda på att något hänt via sociala medier som Facebook och Twitter. Därefter går de till traditionella medier för att få veta vad som hänt. Det är inte underligt. Journalister tillhör ett skrå, en yrkeskår som är utbildad och/eller tränad att nyhetsvärdera, idka källkritik, förhålla sig kallsinniga inför obekräftade rykten.

Ibland misslyckas de, som alla yrkesutövare. Då får de välförtjänt kritik. Man kan till exempel länge diskutera hur och hur mycket traditionella medier belyst och debatterat invandringspolitiken. Det finns säkert anledning till självkritik och förbättring.

Nu tycks debatten i stället vara på väg att slå över. Det är en mycket obehaglig backlash. Myter, fördomar och rent rasistiska utsagor sprids fritt. ”Dom borde ha en bestraffning”. Så citerar Patrik Engellau sina bekanta som uttalar sig om Sveriges folkvalda politiker.

Mediehatarna vädrar morgonluft. Men under de ”kritiska” fraserna kan det finnas ett barbari som bara väntar på att släppas löst.

DN Ledare. 22 mars 2016