Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Det moderata slukhålet

I maj vände det. Inför valet 2010 såg läget länge dystert ut för regeringen. Det dröjde till sent under våren innan allianspartierna kunde inleda sin återkomst i opinionen.

Nu sätter Moderaterna och regeringskamraterna sitt hopp till att samma vårvindar ska hjälpa dem att blåsa liv i väljarnas tycke för alliansen. Den undersökning från Ipsos som DN publicerar i dag bekräftar att ingångsvärdena på det stora hela är desamma som förra valåret.

Stödet för Socialdemokraterna ligger på samma nivå som för fyra år sedan. Gapet mellan regeringen och de rödgröna rör sig i välbekanta marker. I de senaste mätningarna har skillnaden varit förhållandevis stabil runt 10 procentenheter.

Sist det begav sig var framför allt två omständigheter avgörande för vändningen under valrörelsen. När väljarna sent omsider började skönja konturerna av regeringssamarbetet mellan S, MP och V försvann känslan av att valet handlade om att vara för eller emot den borgerliga regeringen. En skarp jämförelse mellan förslag och ministeruppställningar spelade alliansen i händerna. Luften gick ur förhoppningarna på det rödgröna samarbetet.

Även om Stefan Löfvens strategi har varit att försöka hitta vägar runt Mona Sahlins misstag kommer väljarna också i år att byta glasögon när valdagen rycker närmare. I förra valet bestämde sig mer än varannan väljare under de allra sista månaderna, och nästan en av fem bytte parti minst en gång under samma period. Valspurten får allt större betydelse, och Socialdemokraternas notoriska oförmåga att locka nya röster i skarpt läge talar till alliansens fördel.

Regeringsfrågan må visserligen ha tappat styrka för varje gång en alliansminister dragit fram den i lägen då väljarna önskat besked i något annat ärende. Men frågan är långt ifrån desarmerad. Löfven har inte gett någon indikation på hur han tänker sig att partiet ska undvika en opinionsknäck under upploppet på valrörelsen.

Det andra som hände 2010 var att ny oro över det ekonomiska läget snabbt förändrade spelplanen. Greklands ekonomi kollapsade bara några månader inpå det svenska valet. Det efterföljande eurokaoset var i sig inte lika avgörande för valutgången som att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg använde tillfället för att betona sina styrkor. I samband med valet ansåg nästan 60 procent av väljarna att Moderaterna var bäst skickade att ta hand om ekonomin. Rekordnoteringen parades med ett haveri för Socialdemokraternas anseende i den ekonomiska politiken.

På den punkten är årets utgångsläge möjligen annorlunda. En undersökning från Sifo som SVT redovisade i veckan indikerar att Socialdemokraterna har reparerat sitt rykte. En annan barometer från samma period ger förvisso en något annorlunda bild. Men tendensen lär få Stefan Löfven och hans ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson att vittra seger. För Moderaterna vore det en oerhörd blåsning om S lyckades kapa åt sig övertaget.

Henrik Oscarssons och Sören Holmbergs bok ”Nya svenska väljare” rymmer två slutsatser som ofrånkomligen kommer att prägla året. Mottot ”räkna aldrig bort ekonomin” har redan satt avtryck. I den senaste partiledardebatten i riksdagen siktade S direkt mot den förtroendefråga Borg och Reinfeldt lyckades nå toppnoteringar i för fyra år sedan. Orden ”ordning och reda i statsfinanserna” användes som vapen mot regeringen.

Men Mikael Damberg, som agerade ombud för partiledare Löfven, sköt med lösa skott. Och risken är att den hårda offensiven leder till baksmälla när det väl gäller att få ihop Socialdemokraternas löften inför valet.

Oscarssons och Holmbergs forskning visar också att allt fler väljare rör sig mellan S och M. De två partierna har hamnat nära varandra, och frågan är om de inte nu närmar sig varandra ytterligare. Två stora mittenpartier kommer att strida om samma väljare. När de tillsammans sätter dagordningen går det ut över både bredd och höjd i svensk politik. Debatten riskerar att bli svårfattlig och tom på sakpolitisk konflikt.

Det svarta hål som har skapats av att Moderaternas och Socialdemokraternas stora massor flutit ihop drabbar inte minst de små allianspartierna. Centerpartiet hamnar i DN/Ipsos mätning på bottenlåga 3,1 procent, och KD har under fyra mätningar inte nått över riksdagsspärren.

Om M fullföljer sitt valår som det börjat riskerar det att göra såväl väljarna som allianspolitikerna besvikna.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.