Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Det ser illa ut, Billström

Under 2008 reste flera ministrar till gruvkommunen Pajala. Maud Olofsson, Göran Hägglund och i augusti även Tobias Billström. Det var sannolikt under denna resa som migrationsministerns intresse för Northland Resources väcktes och han började köpa aktier i gruvföretaget. Inga uppseendeväckande mängder, men i januari och februari 2013 fördubblade han plötsligt antalet, i samma veva som företaget krisade och begärde rekonstruktion. Det som räddade företaget var att bland andra statligt ägda LKAB under våren gick in med kapital.

När sammanträffandet uppdagades i juli kunde Billström inte se problemet, han hade ju inte för avsikt att sälja eller köpa fler Northland-aktier. När TV4 i onsdags avslöjade att regeringskansliet fem dagar före Billströms aktieaffär fått information om ett eventuellt räddningspaket, lät det annorlunda. Billström förstod att det såg lite märkligt ut men försäkrade att han inte känt till informationen om LKAB:s planer och sa att han har slutat handla med aktier. Det sköter hädanefter en förvaltare.

Är det fråga om ett insiderbrott? Kanske: Finansinspektionen, som inte uttalar sig om enskilda fall, menar att detta är ett typexempel på sådant som myndigheten tittar på.

Fast kanske ändå inte: Det vore galenskap för ett välavlönat statsråd, oavsett grad av girighet, att riskera sin politiska karriär för en i sammanhanget ganska liten affär.

Däremot har Tobias Billström gett prov på dåligt omdöme. Han åker på studiebesök till Pajala, blir tydligen intresserad av Northland Resources, och börjar därefter köpa aktier. Men gruvnäringen är ett ständigt ämne för politiska diskussioner och åtgärder. Hur ringa Billströms aktieinnehav än är kan han misstänkas dra nytta av information han som minister kan ha fått före alla andra. Eller för att som del av regeringen medverka till kollektiva beslut som gynnar honom personligen.

Billström är ingen finanshaj. Han verkar mest ha ägnat sig åt småskalig aktiehandel som en hobby. Men det är en problematisk hobby för ett statsråd. Man undrar ju: Om migrationsministern hyser ett särskilt intresse för Northland måste han i februari ha vetat att bolaget var konkursmässigt. Varför investerar han då? Även om han faktiskt inte fått del av den information som bara kretsen runt finansmarknadsminister Peter Norman ska ha känt till, hade han kanske en känsla av att det nog skulle komma en räddande ängel med kapital. Och varifrån kommer i så fall en sådan känsla? Från samtal med andra, i andra sammanhang? Sammanhang som han har tillgång till som minister?

Den typen av misstankar gagnar varken Tobias Billström eller förtroendet för regeringen som demokratisk institution.

Billström är inte den enda ministern som äger aktier, och många har betydligt större innehav. Jordbruksminister Eskil Erlandsson har miljonstora intressen i flera svenska företag. Men flera av ministrarna har valt att sälja sina aktier, just för att slippa sådana anklagelser som Billström nu måste värja sig mot. Det är klokt, men kanske inte nödvändigt.

Ett sätt att hantera den potentiella intressekonflikten är att anlita en förvaltare och på så sätt lägga lite avstånd mellan politikerrollen och privatekonomin. Samtidigt är en förvaltare ingen fångvaktare med fullmakt att ignorera kundens önskemål. Men det uttrycker i alla fall ett slags insikt om själva problematiken. Att placera sina pengar i en aktiefond är en annan lösning som ytterligare minskar risken för misstankar om oegentligheter.

Borde inte statsråd få upplysning om dylikt redan första dagen på jobben?

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.