Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Diktatorn hindrar freden

På flykt från Aleppo.
På flykt från Aleppo. Foto: Mujahed Abul Joud AFP

DN 13/2 2016. Uppgörelsen om eldupphör i Syrien ser inte livskraftig ut. Diktatorn al-Assad har med rysk hjälp skaffat sig ett övertag, och satsar på en militär seger.

Bulletiner om fred från München ska behandlas med skepsis. Den brittiske premiärministern Chamberlain blev för alltid ihågkommen för hur han 1938 i samma stad lät sig bli grundlurad av Hitler. Fredagens uppgörelse om eldupphör i Syrien ser också högst tvivelaktig ut.

Vid mötet deltog 17 länder, däribland USA och Ryssland. På papperet står att humanitär hjälp ska släppas fram, att vapnen ska tystna inom en vecka och att fredssamtalen i Genève därefter ska återupptas. Det kan tyckas förtroendeingivande med så många intressenter. Men de är knappast överens om vad de har kommit överens om.

Enklast att konstatera är att Bashar al-Assad inte var på plats i München. Diktatorn är skyldig till den överväldigande delen av de minst 250 000 döda i inbördeskriget. Regimen har i fem år ägnat sig åt att slakta den egna befolkningen för att hålla sig kvar vid makten. Civila eller inte, alla motståndare kallas terrorister. al-Assad har inte lovat någon ett dugg.

Dessutom har kriget de senaste veckorna tagit en grundläggande vändning. Regeringsstyrkorna har konsoliderat sin ställning i västra Syrien och inlett ett tungt anfall mot Aleppo i norr. Landets största stad har varit delad i flera år, och rebellgrupper kontrollerar den östra halvan. al-Assad har i stort sett inringat den, med hjälp av ryskt stridsflyg, iranska elitsoldater och shiitiska miliser.

Rysslands inblandning har till slut gett regimen en kraftfull fördel. Kreml har ogenerat ljugit och påstått att man bara angriper IS och andra terrorister, medan ryssarna i själva verket skjuter framför allt mot de rebeller som står i vägen för al-Assad. Med en vecka till eldupphör kan regimen helt isolera Aleppo.

IS och al-Nusrafronten, kopplad till al-Qaida, är explicit undantagna i Münchendokumentet och hade inte tänkt lägga ned vapnen ändå. Men al-Nusra slåss ofta tillsammans med andra rebeller. Ryssland tänker fortsätta bomba alla som samarbetar med fronten, vilket i vanlig ordning kan betyda samtliga al-Assads fiender.

 

Ryssland tänker fortsätta bomba alla som samarbetar med al-Nusrafronten, vilket kan betyda samtliga al-Assads fiender.

 

En FN-resolution manade redan i december till att avbryta flyganfall mot civila och undsätta svältande. Ryssland skrev under och ignorerade den sedan fullständigt. USA har talat om en politisk lösning, medan al-Assad och Putin satsar på en militär seger. Delmålet är att utplåna alla moderata rebellgrupper, så att det som kvarstår är regimen mot extremisterna i IS och al-Nusra. Sedan får omvärlden välja sida.

Men spelet är komplicerat och innehåller många aktörer. Det bådar inte heller gott för ett fungerande eldupphör.

USA prioriterar kampen mot IS. President Obama har hela tiden vägrat blanda sig i själva inbördeskriget, uppmanat al-Assad att avgå men inte satt kraft bakom orden. Amerikanerna har förgäves försökt hitta pålitliga rebeller att stötta, men Obama misstror de flesta.

Ryssland vill rädda sin vän al-Assad och tas på allvar i Mellanöstern. Putin spelar högt men vet vad han vill, till skillnad från Obama.

Iran vill utvidga det shiitiska inflytandet i Mellanöstern: Syrien är centralt för axeln mellan Irak och Libanon. Saudiarabien slår vakt om den sunnitiska maktsfären i regionen, och har hotat skicka marktrupper till Syrien.

Turkiet vill bli av med al-Assad, och har backat upp olika sunnitiska rebeller inklusive i viss mån IS. Men president Erdogan har fullt upp med att slå ned den kurdiska PKK-gerillan, som är nära lierad med de syriska kurderna. Dessa är för sin del mest intresserade av självstyre. De är USA:s bästa allierade på marken mot IS, har en icke-aggressionspakt med al-Assad och står på god fot med ryssarna.

I Syrien pågår jordens just nu största mänskliga katastrof, men kriget är också nyckeln i den existentiella konflikt som har uppstått mellan sunniter och shiiter. En långsiktig lösning bygger på försoning mellan de båda islamiska riktningarna, men en sådan är av allt att döma avlägsen.

Det har hela tiden funnits logiska invändningar mot en amerikansk intervention i Syrien. Både USA och världen fick nog i Irak. Den som invaderar skulle få ett kaos att ta hand om, kanske i decennier. Risken är att det inspirerar nya extremister.

Samtidigt är resultatet av passiviteten hittills ett Mellanöstern i brand och en massiv flyktingström till Europa. Faller Aleppo kan ytterligare flera hundra tusen vara på väg. Sunniterna i Syrien och hela regionen känner sig övergivna och svikna av den fria världen. Nästa amerikanska president kommer att tvingas söka efter en plan B.

DN Ledare. 13 februari 2016
Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.