Huvudledare

Ekologiskt jordbruk behövs – också

Foto: YASUYOSHI CHIBA

På söndagen levererade fyra forskare knutna till Sveriges lantbruksuniversitet en tjock smocka mot ekologiskt jordbruk. SLU-forskarna skriver i en debattartikel i Svenska Dagbladet att det varken ger mer näringsrik mat eller lägre utsöndring av näringsämnen till yt- och grundvatten. Mindre skördar leder dessutom till att mycket större åkerarealer behöver tas i anspråk, samtidigt som markens förmåga att binda koldioxid minskar. Om Sverige byter ut konventionellt jordbruk mot ekologiskt medför det – om vi inte ska odla upp helt enorma arealer – att vi måste importera ännu mer mat, vilket leder till att skog huggs ner någon annanstans i världen.

Ekologiskt jordbruk är helt enkelt en katastrof ur miljö- och klimathänseende, konkluderar forskarna.

Det är utmärkt med röster som utmanar bilden av ekojordbruk som den enda vägen till hållbar matförsörjning. Men denna motbild är alltför drastisk.

Om man, som forskarna gör, tar det stora greppet och talar om en långsiktigt hållbar matproduktion, är det märkligt att inte över huvud taget nämna köttproduktionen. En mycket stor del av Sveriges och jordens åkerareal går åt till att odla foder åt slaktdjur. Småskalig djurhållning, liksom betesdjur som håller landskapet öppet är inte problemet. Men den globala nötköttproduktionen slukar enorma resurser och står för en ansenlig del av de samlade koldioxidutsläppen.

I hela världen ökar konsumtionen av kött. Om alltmer av åkerareal går åt till att utfordra köttdjuren, då måste spannmålsproduktionen förstås ständigt effektiviseras. Det framstår som lite enkelspårigt att angripa eko-jordbruket utan att problematisera köttproduktionen.

Vidare skriver forskarna att ekologiska livsmedel inte, som man kan tro, är giftfria. Men om så är fallet beror det ju på att jorden inte är giftfri. En ekobonde tar sig inte an ett stycke jungfrulig mark, helt ren från gödnings- och bekämpningsmedel som det konventionella jordbruket sprider ut. Tungmetaller och miljögifter finns i jorden och kan hamna i grödorna, trots att bonden själv inte tillför några gifter.

Detta är inte ett argument mot ekologiskt jordbruk, om något är det ju det motsatta: att mer jordbruk borde bedrivas ekologiskt, så att gifterna i jorden minskar över tid.

Forskarna på SLU pekar på några viktiga saker och sticker hål på en del myter. Likväl gör de det stora misstaget att förorda en enda lösning. Det ekologiska paradigmet ger inte alla svar på men är därmed inte automatiskt irrelevant.

Även om det behövs högteknologisk spannmålsodling för att föda världens samlade och växande befolkning, kan det ekologiska jordbruket innebära en klar förbättring för fattiga bönder i till exempel Afrika. Kunskap om hur grödor och djurhållning bör varieras och kombineras kan leda till större skördar och mindre svält. Om den rika världen lägger ner allt ekologiskt jordbruk kommer kunskapen och därmed kunskapsöverföringen minska.

Och även om maximal biologisk mångfald på varenda kvadratmeter av det svenska kulturlandskapet inte är en planetär ödesfråga, finns det skäl att hysa viss oro. Till exempel har det på senare år rapporterats en del om att bina försvinner från jordbrukslandskapen runtom i världen. Orsakerna är inte slutgiltigt fastställda men bidöden är en indikation på att det konventionella jordbruket inte är oproblematiskt.

Slutligen, det bör ifrågasättas hur farliga gifterna i bekämpningsmedel är, i alla fall i de små mängder som hamnar i konsumenternas kroppar. Mer forskning behövs. Men så länge riskerna faktiskt inte har kunnat uteslutas, är det utmärkt att konsumenter har möjlighet att, mot ett högre pris, välja mat med inga eller väldigt små halter av giftiga ämnen.

Lika irriterande som den ideologiska glöd är som driver en del eko-förespråkare, lika dum är eko-kritikernas fanatiska motstånd. Faktum är att det är bra att det finns en mångfald av såväl åkerfält som forskningsfält.