Sedan 1932 har Socialdemokraterna regerat Sverige 83 procent av tiden. I ytterst få demokratiska länder har ett parti präglat politiken och samhällslivet på motsvarande sätt. För den som växte upp i Sverige under andra delen av 1900-talet var regeringsmakten närmast liktydig med en politisk rörelse: den socialdemokratiska.

Årets val markerar slutet på denna era, och det är en befriande vinst för svensk demokrati. Fredrik Reinfeldt har som förste borgerlige statsminister lyckats få ett förnyat förtroende från väljarna, trots att alliansens segermarginal för fyra år sedan var knapp. Han har inte bara visat att en borgerlig allians kan regera Sverige utan att välfärden eller ekonomin raseras. Han har också tagit väljare från de rödgröna.

Alliansens prestation är imponerande, inte minst om man betänker hur illa det såg ut i opinionen i mitten av mandatperioden. Då ledde oppositionen med nästan 10 procentenheter och det talades om att regeringen Reinfeldt var ”rökt”. Mot alla odds lyckades man ändå vända läget. Att Sverigedemokraterna samtidigt gått framåt är obehagligt, men tar inte ifrån alliansen dess historiska bedrift.

Den viktigaste förklaringen till de borgerligas återkomst är regeringens starka ledarskap under krisen. Traditionellt har borgerliga regeringar varit förknippade med statsfinansiella problem, men tack vare finansminister Anders Borgs säkra handlag har bilden av de borgerliga transformerats.

Parallellt med denna utveckling har alliansen lyckats hålla samman och stå pall för kriser och andra svårigheter; en markant skillnad mot tidigare.

För att utmana en alltmer samspelt borgerlighet valde Socialdemokraterna att för första gången gå till val tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Valresultatet visar att Socialdemokraterna har fått betala ett skyhögt pris för detta strategiska skifte. 2010 är en värre katastrof än 2006, som var det värsta resultatet i modern tid, och det är svårt att tro att Socialdemokraterna kommer att behålla den rödgröna tvångströjan efter ett sådant svidande nederlag.

Samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har lämnat det politiska mittfältet vidöppet för de nya moderaterna och skrämt bort åtskilliga mittenväljare, som inte vill se Lars Ohly eller någon annan vänsterpartist i en svensk regering.

I det socialdemokratiska partiet har också många traditionella väljarna ogillat intimiteten med Miljöpartiet, som uppfattats som industri- och tillväxtfientligt.

Baksidan av Socialdemokraternas kollaps är att Sverigedemokraterna lyckats fånga upp en del besvikna manliga väljare som övergivit S. Kombinerat med invandringskritiska borgerliga väljare som SD också lyckats attrahera, räckte det för att komma in i riksdagen. Det såg under gårdagskvällen dessutom ut som att Sverigedemokraterna, som har sina rötter i svensk nynazism, skulle beröva de borgerliga en egen riksdagsmajoritet. Det är en olycka för landet att detta parti lyckats nå så långt.

Det bör dock inte hindra statsminister Fredrik Reinfeldt att regera vidare. Hans allians har drygat ut avståndet till oppositionen, vilket är viktigt för de borgerligas legitimitet, och den svenska grundlagen ger Reinfeldt goda möjligheter att styra i minoritet. Visar sig läget ohållbart, får alliansen pröva nya lösningar som håller det rasistiska Sverigedemokraterna borta från inflytande.

Allianssegern markerar ett historiskt skifte i svenskt politik som kommer att vitalisera demokratin och göra Sverige mer likt andra europeiska länder. Den tid då ett parti abonnerade på makten och kunde bestämma över det mesta är lyckligtvis över.
Socialdemokraterna har förlorat sin särställning och behöver på allvar ompröva sin självbild. Partiet är inte längre den självklara ledaren i svensk politik, som präglar samhällslivet och beslutsfattandet. Fram träder i stället Moderaterna som ett alternativt kraftcentrum.
Aldrig tidigare har ett politiskt parti på så kort tid lyckats förändra sin egen profil och nå framgång hos väljarna.

Aldrig tidigare har en borgerlig regering lyckats göra ekonomi och sysselsättning till sina paradfrågor. Aldrig tidigare har Socialdemokraterna genomgått en sådan försvagning som under de senaste åren.

Det är ett epokskifte vi bevittnar.