I veckan föll hovrättsdomen mot den 32-årige man som under en helg haft sadomasochistiskt (S/M-) sex med en 16-årig flicka med självskadebeteende. Mannen friades, trots att flickan kunde uppvisa flera skador. Hur är det möjligt?

Den som läser domen förstår bättre. Flickan hävdade initialt att hon förts bort och våldtagits av tre män. Senare att 32-åringen tagit hennes mobiltelefon på fredagen och inte lämnat tillbaka den förrän på söndagen. Men trafikdata visar att flickan skickat sms flera gånger under helgen. Rätten skriver att ”även i övrigt väcker XX uppgifter frågor”. Hon bedöms inte som trovärdig.

Till det ska läggas att det var flickan som kontaktat mannen och att det sedan var hon som besökte honom.

Men inget av detta behöver förstås betyda att sexet inte var en del i ett självskadebeteende. Men hur ska den andra parten veta det?

Mannens berättelse visar, tvärt emot vad man kunnat tro av nyhetsrapporteringen, att han verkligen vinnlagt sig om att hon var med på noterna. Han har uttryckligen erbjudit henne flera möjligheter att gå. Han har under helgen varit och handlat då och då och möjliggjort för henne att smita.

Till honom har hon sagt att hon var 18 år, att hon skurit sig i armarna för fyra år sedan men att det var över nu och att hon hade tidigare erfarenhet av S/M. Mannen såg inga färska skador på armarna och några sådana fanns enligt den rättsmedicinska undersökningen inte heller. 32-åringen har uppgivit att han uppfattade flickan som stark och beslutsför.

De talade båda om vad de ville göra och de kom – som brukligt i S/M-sammanhang – överens om stoppord. Gult betyder ta det lugnt. Rött – sluta. Vad mer hade han kunnat göra?

Man kan mycket väl föreställa sig att det råder en maktobalans mellan en 32-årig man och en tonårsflicka, precis som det kan finnas en obalans i en rad andra tänkbara relationer. Men det är inte olagligt och bör heller inte vara det.

Det är möjligt att flickan egentligen, trots hennes uttryck för motsatsen, inte ville. Men det är också möjligt att hon faktiskt ville. Det finns ingenting som med automatik säger att man inte kan gilla våldsamt sex även om man har ett självskadebeteende i bagaget.

Ur ett feministiskt perspektiv hade en fällande dom varit förödande. Den hade sagt att kvinnor, trots att de har åldern inne för sex, inte vet sitt eget bästa. Att ett ja inte nödvändigtvis ska tolkas som ett ja. Det hade varit att omyndigförklara kvinnor.

Fram till slutet av 70-talet rådde olika åldersgränser för heterosex och homosex. Om mannen fällts hade vi varit tillbaka i de tankar som låg bakom den lagstiftningen. Med en åldergräns för ”normalsex” och en annan för den typ av sexuella aktiviteter majoriteten känner sig främmande inför.

Men kvinnor och män, unga och gamla, måste själva ha makten över sin sexualitet. Det vore förödande om lagstiftarna eller rättsapparaten försökte bestämma om människor har rätt att njuta av en dask på rumpan eller inte.