När Hufvudstadsbladet frågade de finländska väljarna vilken av presidentkandidaterna som har bäst språkkunskaper pekade de flesta, 22 procent, ut Samlingspartiets Sauli Niinistö. Bara 4 procent trodde att det var Socialdemokraternas Paavo Lipponen.
När tidningen vände sig till experter blev bilden en helt annan. Niinistö har inte dåliga kunskaper i vare sig svenska eller engelska. Men Lipponen överglänser honom i båda språken.
Varför tror då väljarna något annat? Sannolikt helt enkelt för att Niinistö är den populärare av de två. Medan 29 procent av de tillfrågade i YLE:s opinionsmätning inför presidentvalets första omgång – som äger rum i dag söndag – gav honom sitt stöd, ställde sig bara 5 procent bakom Lipponen.
Lipponen har under valkampanjen sarkastiskt sagt att väljarna tror att Niinistö kan allt: springa hundra meter på nio sekunder och hoppa sju meter i stav. Att uttrycka sig så kan vara riskabelt för den som själv är kandidat. Skämtet kan ju mer uppfattas som nedlåtande mot väljarna än som en kritik av medtävlaren. Men även i massmedierna finns det många som förundrats över fenomenet Sauli Niinistö.
Redan i förra presidentvalet 2006 överraskade han genom att i den andra omgången förlora mycket knappt mot den sittande presidenten Tarja Halonen. Sedan dess har de flesta utgått ifrån att Niinistö skulle vinna om han ställde upp 2012. Det har han nu gjort och alltjämt framstår han som den solklare favoriten.
Niinistö är brett politiskt meriterad. Han har varit partiledare, finansminister och talman. Men han kan snarare beskrivas som stram och sträng än öppen och publikfriande. Personliga katastrofer har dock bidragit till att ge bilden av honom en annan, mänskligare sida. Gripande har han berättat om sorgen efter hustrun som omkom i en bilolycka 1995. Julhelgen 2004 var han i Khao Lak när tsunamin slog in mot land. Tillsammans med en av sina söner lyckades han överleva genom att klamra sig fast i en lyktstolpe.
Den stora frågan är vem som kan komma att möta Niinistö i en andra valomgång. Av opinionsmätningarna att döma står striden mellan Centerns Paavo Väyrynen och Gröna förbundets Pekka Haavisto.
Presidentämbetet är inte längre vad det brukade vara. Makten har steg för steg förts över från presidenten till regeringen. Finland har inte längre vad statsvetarna kallar en semipresidentiell ordning utan räknas i dag till de parlamentariska demokratierna.
Den politiska roll presidenten alltjämt har ligger främst inom utrikespolitiken. Eftersom Niinistö så tydligt är favorit har han under valkampanjen uttalat sig försiktigt. Men vem som i dag blir tvåa kommer starkt att påverka den andra omgången – i fall Niinistö inte uppnår de 50 procent han behöver för att vinna redan i den första.
I motsats till Miljöpartiet i Sverige har det Gröna förbundet länge varit tydligt EU-vänligt. Centern däremot är EU-skeptiskt. Om Paavo Väyrynen skulle komma tvåa i första omgången kan den andra därför få karaktär av kraftmätning om euron och även i övrigt präglas av kandidaternas inställning till EU.
Det är mycket osannolikt att Väyrynen skulle vinna en sådan strid, i synnerhet som väljarna främst värderar kandidaternas personliga kvaliteter. Men det vore i sig ett oroande tidens tecken om en kampanj med udden mot Bryssel skulle komma att spela en central roll i presidentvalet.