Näringsminister Annie Lööf fick bara spegla sig i rättfärdighetens glans ett par dagar. Knappt hade hon hunnit flytta på Tillväxtverkets generaldirektör, Christina Lugnet – även om det beska beskedet fick framföras av hennes statssekreterare – förrän hon själv och näringsdepartementet hamnade i blåsväder.
Efter DN:s granskning i förra veckan av Tillväxtverkets representation fick Lugnet gå på måndagen. Aftonbladet kunde på torsdagen avslöja att det inte bara var verket som slarvat med representationsnotorna – Annie Lööfs eget näringsdepartement hade inte sopat rent framför egen dörr.
Det går knappast att jämföra det i sammanhanget milda slarv som näringsdepartementet gjort sig skyldigt till med Tillväxtverkets excesser. Det rör sig om en nota på 21.506 kronor för Annie Lööfs sommarmiddag för 15 personer på van der Nootska palatset som fått gå på departementets kassa istället för partiets. En nota för sprit och fördrinkar på Villa Bonnier för 920 kronor ska även felaktigt ha betalats av staten.
Det förefaller snarast rimligt att departementet kan betala en jul- eller sommarfest för sina anställda – sådant är kutym på många arbetsplatser. Sprit ska betalas privat – men här verkar det snarare handla om ett enskilt misstag än systematiskt missbruk.
Den verkliga skandalen i den här historien är inte att näringsdepartementet slarvat med att sopa framför den egna dörren. Det är snarare tilltagsenheten med sopkvastarna när Aftonbladet började undersöka saken i slutet av förra veckan.
De begärda handlingarna förhalades nämligen av allt att döma av tjänstemännen på departementet och skickades i stället till den politiska pressavdelningen. Först senare fick journalisterna tillgång till materialet. Staben kunde därmed sätta i gång sin ”räddningsaktion”. På tisdagen begärde statssekreterare Håkan Ekengren löneavdrag för krognotan och samma dag skickades sommarkalaset över på Centerpartiets utgiftskonto. I sin iver att desarmera nyheten ringde en av Annie Lööfs pressekreterare upp en betrodd reporter på Dagens Eko och talade om att departementet, på eget initiativ, gått igenom räkenskaperna och rättat till eventuella felaktigheter.
Agerandet lämnar en dålig eftersmak. Den vikarierande expeditionschefen på departementet, Jenny Forkman, har bekräftat att den politiska staben rutinmässigt informeras när medier begär ut handlingar.
Detta är med andra ord ingen engångsföreteelse. Rutinen tvingar i praktiken in de opolitiska tjänstemännen i maktspelet kring ministern. Det skadar förtroendet för den offentliga förvaltningen. De möjligheter som ges att ”sopa igen spåren” försvårar dessutom en oberoende granskning av makten.
Lägg därtill att det blivit svårare att få ut offentliga handlingar – särskilt från regeringskansliet och särskilt med kort varsel. Det kan i dag ta veckor eller månader innan begärda handlingar lämnas ut, även när det rör exempelvis representationskvitton utan någon som helst säkerhetsaspekt. Antalet anmälningar till Justitieombudsmannen om den här typen av dröjsmål har också ökat markant under de senaste åren. Detta trots att det med dagens teknik borde vara lätt att snabbt tillgängliggöra offentligt material.
Offentlighetsprincipen är en hörnsten i den svenska demokratin. Medier och andra intresserade ska kunna hämta information i olika frågor, oavsett vad myndigheterna själva väljer att informera om. Detta skriver regeringen själv på sin hemsida.
Blotta misstanken att höga politiska tjänstemän försöker försvåra mediernas granskning och kommer med undanflykter är allvarlig. Informationskulturen på regeringskansliet framstår som ett betydligt större problem än dess representation.