Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

En präktig rättsskandal

Vilka blir konsekvenserna för det svenska rättssystemet när det sista åtalet nu lagts ned och Sture Bergwall, tidigare Thomas Quick, anses oskyldig till alla de åtta mord han tidigare dömts för?

Visst är det ett hälsotecken att myndigheterna till slut förmådde reagera, bevilja resning och därefter ompröva de tidigare domarna.

Ändå är det som hänt en präktig rättsskandal. Om förtroendet ska kunna repareras krävs en genomgripande självrannsakan på flera håll.

Den utredning som justitieminister Beatrice Ask redan talat om behövs och måste försöka ge ett svar på frågor som varje medborgare har anledning att ställa sig: Vad var det som gick snett? Kan man lita på att den svenska rättvisan fungerar?

Åklagarmyndigheten har förstås ett stort ansvar. Att låta en och samma åklagare leda samtliga mordutredningar var ett stort och sannolikt avgörande misstag, vilket riksåklagare Anders Perklev också erkände under gårdagens presskonferens.

Samma fel har begåtts av polisen. Utredningsmannen var densamma i samtliga mordfall; polisen och åklagaren blev ett alltför sammansvetsat par.

Polisen har också annat att fundera över. Varför avfärdades de invändningar som höjdes internt mot förundersökningarnas undermåliga bevis mot Thomas Quick?

I stället för att inse värdet av de avvikande rösterna tystades de och försvann. Den destruktiva ja-sägarkulturen finns i många organisationer, men inom polisen blir den också ett hot mot rättssäkerheten.

Starkt bidragande orsak till de fällande domarna mot Thomas Quick var också att båda parter i rättsprocessen ville samma sak.

En advokat ska företräda sin klient, men har förstås svårt att motarbeta en tilltalads uttalade vilja att erkänna grova brott. Det måste samtidigt vara möjligt för en advokat att försöka motverka att orätt sker.

Att kritiskt granska bevis är emellertid inte enbart advokaternas, utan också åklagarnas uppgift. En objektivitetsprincip slås fast i rättegångsbalkens 23 kapitel 4 paragrafen, och den innebär att en förundersökning inte enbart ska ta tillvara bevis och omständigheter som ”talar emot den misstänkte” utan också ”de som äro gynnsamma” och talar till hans förmån.

Under gårdagens presskonferens förklarade Anders Perklev att åklagarmyndigheten i framtiden på ett bättre sätt ska uppfylla kravet att den misstänktes
intressen ska tas tillvara. Inte mycket till förbättring eftersom detta krav funnits allt sedan rättegångsbalkens regler klubbades 1948 och borde vara självklart.

Den egendomliga roll som spelats av Säters rättspsykiatriska klinik måste också genomlysas. I normala fall finns det förhoppningsvis en tydligare rollfördelning mellan terapeuter, psykologer, polis och åklagare. Men sjukhuset verkar ha dragits in i något som uppfattades som ett gemensamt projekt och syftade till att få Thomas Quick att erkänna och sedan bli fälld för mord.

Efter gårdagens beslut framstår det som rimligt att Sture Bergwalls släpps från tvångsvården på Säter, men det krävs först en professionell bedömning för att avgöra om han är tillräckligt frisk.

Störst lidande har rättsskandalen orsakat mordoffrens anhöriga. Den försvunne Johan Asplunds föräldrar har hela tiden varit övertygade om att Sture Bergwall inte förde bort och mördade deras barn. Nu kräver de att någon tvingas ta ansvar för alla misstag. ”Men samtliga fortsätter sina karriärer”, konstaterar Johans Asplunds pappa.

Ja, det känns stötande när riksåklagaren förklarar att det som skett är ”ett stort misslyckande” som är ”unikt i svensk rättshistoria”, men att det har gått för lång tid för att utkräva ansvar för de tjänstefel som eventuellt har begåtts av polis och åklagare. Att respektera preskriptionstider hör dock också till rättsstatens principer.

En stor rättsskandal kräver ändå mer än små förändringar och vaga löften om förbättring. Som ursäkt betraktat var riksåklagarens framträdande i går väldigt svagt.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.