Styrelsen för föreningen Ordfront uttryckte i går kväll efter ett krismöte mycket hård kritik av den egna tidningen Ordfront Magasin.
Chefredaktören Leif Ericsson sitter dock kvar efter att ha medgett allvarliga misstag.
I den bästa av alla världar fungerar argument. I den bästa av alla världar blir människor ibland övertygade, inser att de har haft fel och ändrar sig. I den bästa av alla världar diskuterar man sakfrågor.
Men som bekant är det inte den världen vi lever i.
En viktig slutsats av den fortfarande pågående debatten kring Srebrenica-förnekarna på Ordfront Magasin är att den egentligen är omöjlig. I helgen har Föreningen Ordfronts styrelse haft krismöte. Den viktigaste frågan rör den mycket hårt kritiserade artikeln i Ordfront Magasin om och med Diana Johnstone, där hon hävdar att det inte förekom något systematiskt dödande i Bosnien. Och där redaktionen ställer sig bakom hennes uppfattning.
Det är vid det här laget ganska många som med stigande förvåning läser vad de som försöker försvara detta agerande skriver.
För egentligen handlar debatten inte alls om Bosnien. Inte heller om serber eller kroater. Inte ens om Kosovo eller någon annan del av Balkan. Egentligen handlar den faktiskt inte heller om den stora Föreningen Ordfront utan om Ordfront Magasin och några av dess medarbetare. Det handlar om en liten grupp människors nostalgi efter Vietnamkrigets dagar. Den där i minnet så enkla tiden när USA stod för det onda i världen, när USA-imperialismen var rastret genom vilket allting i världen kunde betraktas och begripas.
Om man läser texterna i Ordfront Magasin, men också det sedan länge spridda försvaret av
Diana Johnstone i olika artiklar, ser man ett mönster. Försöken att ändra det europeiska 1990-talets historia handlar egentligen inte om hur många som dog i Srebrenica. Det handlar inte heller om semantiken kring vad lägren i Omarska eller Trnopolje egentligen ska kallas.
Egentligen handlar alltihop om USA. I Bosnienkriget och hur det avslutades finns nämligen en paradox som de Vietnmakrigsnostalgiska inte kan hantera: utan Nato och USA hade Sarajevo kanske fortfarande varit belägrat och den etniska rensningen fortfarande pågått.
Det krävs inte mycket faktakontroll och research för att inse att några av de ansvariga för att kriget tilläts pågå så länge finns i europeiska huvudstäder som Paris och London. Inte i Washington.
Men denna information passerar inte rastret hos dem som inte förmår se USA som något annat än det onda.
För om det verkligen handlade om fakta kunde man återge den bosnienserbiska televisionens egen skildring av massakern i Srebrenica. För de flesta i omvärlden var det ingen nyhet, men nu kan sanningen om massmorden på över 7.000 civila också sägas högt i Banja Luka. Den Bosnienserbiska tevekanalen citerade en rapport från den lokala regeringen. Massakern i Srebrenica ägde verkligen rum. Det var den bosnienserbiska ledningen som gav order.
Kodordet för massakern var Operation Krivaja 95. I rapporten som bygger på vittnesmål från trettio bosnienserbiska civila, poliser och militärer framgår att de muslimska männen från Srebrenica samlades ihop i fem läger och att de flesta avrättades omedelbart därefter.
Men för de troende är fakta oväsentligt. Annars kunde man kanske se att rapporten ger samma bild som överste Dragan Obrenovic gav inför tribunalen i Haag. Eller intressera sig för Biljana Plavsic som ångerfull och utan reservationer erkände sig skyldig till att ha anstiftat brott mot mänskligheten. Hon var en av de tre i den Bosnienserbiska högsta ledningen.
Eller lyssna till Fikret Alic, en av dem som överlevde Keraterm och Trnopolje.
Men allt detta är naturligtvis bara skenbilder producerade av de liberala västmediernas gigantiska konspiration. De som i dag ursäktar eller bortförklarar massvåldtäkterna, den etniska rensningen och massmorden i Bosnien är inte mottagliga för argument.
Det är principiellt omöjligt för dem att beskriva en amerikansk handling som de kunde ställa sig positiva till. Därför har Ordfront Magasin förvandlats till en sekt. Där biter inga argument, ingen information kan ändra något. Allt kan tolkas så att det ryms inom den världsbild man redan har.
Det var lätt att motivera Föreningen Ordfronts krismöte. Reaktionerna har varit starka också bland Ordfronts traditionella vänner. Det viktigaste inför framtiden är att vi återupprättar det offentliga samtalet med respekt för argument, med sakfrågor utan konspirationstänkande och politisk svartmålning.