Allians för Sverige siktar på regeringsmakten. Men dess reformer är försiktiga och begränsade. Risken för ett "förväntningarnas missnöje" är uppenbar.
Den politiska debatten går på högvarv. Anklagelser och motanklagelser kastas mellan vänsterblocket och alliansen. Att döma av socialdemokraternas pressmeddelanden den senaste tiden kommer en borgerlig valseger att innebära sänkta löner och dubbelarbete för tusentals medborgare.
För den som intresserar sig för hur Sverige verkligen kommer att förändras om Fredrik Reinfeldt blir statsminister var gårdagen upplysande. I riksdagens Skandiasal presenterade allianspartiernas ekonomiska talesmän en gemensam budgetpolitik. Den innehöll skattesänkningar på totalt 49 miljarder kronor, som var finansierade genom besparingar och diverse inkomstförstärkningar.
De 49 miljarderna motsvarar 3,3 procent av den offentliga sektorns totala inkomster år 2005 eller 1,9 procent av bruttonationalprodukten. Det är alltså inte tal om något systemskifte om de borgerliga lyckas inta Rosenbad.
Alliansen kommer att röra sig inom de befintliga strukturernas ram och genomföra en del viktiga förändringar. Till dessa hör jobbavdraget, som gör det mer lönsamt att arbeta, liksom stramare regler i såväl sjuk- som arbetslöshetsförsäkringarna. Det är också utmärkt att de borgerliga vill privatisera några statliga bolag, slopa företagens medfinansiering av sjukfrånvaron samt införa avdragsrätt för hushållsnära tjänster.
Men ungefär där stannar alliansens reformplaner. Mer genomgripande förändringar av det svenska samhället än så tänker sig inte de fyra partierna. Måndagens budgetdokument innehöll exempelvis inga skrivningar om arbetsrätten eller fackens inflytande över småföretag. Borgerligheten avstår också från att utmana Ams och nöjer sig med att föreslå en "professionalisering" av myndighetens arbete.
Över huvud taget präglas programmet av reträtter och försiktighet. Förmögenhetsskatten ska till en början halveras - inte avskaffas. Och den tidigare hårt kritiserade värnskatten, som är en straffavgift på utbildning, saknas på listan över skattesänkningar. Även i borgerlighetens Sverige kommer den högsta marginalskatten för akademiker att vara 68 procent. Att pressa ner toppskatterna är enligt alliansen inte "prioriterat".
Medan andra länder diskuterar att införa platt skatt vill den svenska oppositionen inte ens ta ner den statliga inkomstskatten med några få procentenheter.
Under Fredrik Reinfeldts ledning har borgerlighetens trovärdighet som regeringsbildare ökat, mycket tack vare att de fyra partierna samarbetar och räknar bättre än tidigare. Samtidigt har flera angelägna systemförändringar strukits från programmet och skillnaden mot socialdemokraterna har minskat.
Alliansen är duktig på att beskriva Sveriges problem, men riskerar att drabbas av ett "förväntningarnas missnöje" om den hamnar i regeringsställning. Småföretagare och entreprenörer som tror på ett radikalt skifte i näringspolitiken kommer att bli besvikna, precis som de blev efter den borgerliga valsegern 1976, eftersom skatter, regler och långtgående förpliktelser gentemot anställda i huvudsak lär bestå. Väljare som väntar sig att en Reinfeldtsk era ska avskaffa den svenska massarbetslösheten kommer efter ett tag att upptäcka att alliansens svårigheter att öka sysselsättningen påminner om socialdemokraternas.
Hittills har borgerligheten seglat i medvind. Men nu blottas flera svagheter, så som bristerna i företagar- och skattepolitiken, den överdrivna fokuseringen på procentsatser i socialförsäkringarna samt det moderata doktorskomplexet.
Måndagens budgetförslag lämnar mycket övrigt att önska, även om det överträffar idéerna från de rödgröna.
DN 4/10 2005